Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.Viktor är en småländsk gentleman som varit out and about en hel del sedan Paco första gången stiftade bekantskap med honom strax innan vi äntrat det nya millenniet. Att karln alltid haft ett stort scenintresse och varit aktiv på lite olika sätt (fixat gig, skrivit fanzines etc) har inte gått mig förbi - däremot är Urban Savage i alla fall för mig första gången jag stöter på ett sammanhang där Viktor själv musicerar. Eller i alla fall brölar.
Årets bästa släpp: Bästa svenska – Svart Städhjälp ”S/T”. Motiveringen enkel – för SS låter som hardcoreband lät innan hardcore var synonymt med nån slags uniform bestående av svart t-shirt med vitt tryck, tatueringar och snärtig väst. Svenska 7”a – The Hammer – No escape. Och den har inte kommit ut än. Bästa svenska demo: Lowest Creature – käftsmäll rakt av. Året svenska nykomlingar: Extrem Blond och Nya Given. Utländska lp – Boston Strangler ”Fire” Utländska 12” – Battle Ruins ”S/T” Utländska 7”a – Violent Reaction “Dead End” Utländska demo – Crown Court ”Trouble from London”.
Årets bästa gig: Komintern Sect och återföreningsgig på PSK i Sthlm. Det är mer regel än undantag att band har tappat en hel del energi och aggressivitet när 26 år har gått sen sist man spelade, men K.S visade sig vara det största undantaget nånsin. Från början till slut, helt sinnessjukt. Urbanoia/Blood Suckers – Malmö, Häng bar. Ett av de bästa gigen i Malmö, tyvärr mitt i industrisemestern, så många missade dem och det ska de fan gråta sig till sömns över, för det var svinbra. Sälklubbarhardcorepunk från Skandinaviens Saudiarabien…
Årets besvikelse/sämsta släpp: Årets besvikelse är att Statens kulturråd fortfarande inte hört av sig till Brainbombs och erbjudit dem obegränsat med bidrag för att spela in sin tolkning av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. I övrigt är den största besvikelsen alla band som återförenas för att spela trötta varianter av sina låtar och mjölka den sista slanten ur kassakon. Dö. Sakta och smärtsamt.
Årets sämsta släpp – Vet ej. Köper inte skit.
Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Typiskt för Malmöscenen just nu är avsaknaden av bra spelställen, det finns gott om band men inte så många ställen att spela på. Myndigheter och polis stängde ner svartklubbsvängen här för ett tag sedan, och ingen har inte riktigt återhämtat sig än. Men snart börjar det nog ordna sig. Annars börjar mer blandade gig bli lite mer populärt och sånt gillar jag. Alltså att det är mer crossover mellan olika genrer, för undergroundscenen är så liten som den är. Och jag föredrar att höra lite olika grejer framför att höra tre band som låter nästan likadant så det får väl vara positivt. Mer United Forces 2015.
Vad är dina planer för 2015? Urban Savage ska försöka spela några fler gånger under året och sälja några exemplar av vår lp så att vi kan finansiera 7”an som vi har klar. Det är i alla fall förhoppningen, 7”an är mixad, mastrad och redo för press men det kommer nog ta sin tid innan den ser dagens ljus. I övrigt kanske det blir några Tredje Världskriget-arrangemang till i framtiden – några band har kontaktats och några dumma idéer har bollats. Den första spelningen som sattes upp gick över all förväntan så man fick lite blodad tand efter det, den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar