Contra Boys - Śląsk To My CD

Contra Boys - Śląsk To My CD - Olifant Records) Polska Contra Boys' debutalbum från 2003 återutgivet på CD-digipak (samt på vinyl). Om ni är bekanta med bandet vet ni att det rör sig om veteraner från en mer politisk gren av genren som under det här namnet lirar proffsig muskelrock-oi! utan några (extrem)politiska förtecken. Den här re-releasen innehåller ett gäng bonusspår; däribland covers på band som , AC/DC och Bully Boys samt inhemska legendarer som Ramzes & The Hooligans och Rezystencja. Personligen tycker jag Contra Boys klarar sig bra på sitt eget material, som är välspelat, välproddat, refrängstarkt och sitter som en lagom hård smäll någonstans i mellangärdet. Det kräver några lyssningar, som sig bör, i synnerhet som man inte äger språket att hänga upp musiken på, men det är det värt tycker jag. Om jag ska tala ur det dimmiga minnet faller den här debuten mig mer på läppen än de två följande albumen, som i och för sig inte var kattskit de heller. Med bonusspår totalt 19 låtar.

Gan - Przeklety Polak CD

(Gan - Przeklety Polak CD - Olifant Records) Det här bryter av lite mot den annars ganska jämntjocka gröten av kontemporära polska band med en fot för mycket i metallsörjan. Här har du vissa beklagliga inslag; ett något enerverande gitarrsound, hantering och riffande en smula störande ibland. Men också annat; den bästa kvinnliga punkrösten jag hört på ett bra jävla tag (stenhård!), en del schyssta melodier, och ibland - när Gan lyckas hitta balansen - ett sound som för tankarna till Kill Baby, Kill! Fast med kvinnlig, polsk sång då. Przeklety Polak (som för övrigt är ifrån 2014) går i allmänhet i ett ganska högt tempo, men det bryts av med ett par ballader och lite fyrtakt. Balladerna fixar dom helt mot förmodan med den äran. Tolv hård, polsk huliganpunk med polsk grogghagga på sång. Helt ok!

The Junkers - Ogień Apokalipsy CD

(The Junkers - Ogień Apokalipsy CD - Olifant Records) Now And Forever And For Years To Come, som jag recenserade för några dagar sedan, såg jag nu vara ifrån 2011. Man kan väl säga att Olifant inte är så regelbundna med sina utskick. Hur som helst har metallvansinnet bara fortsatt sedan dess, och på Ogień Apokalipsy har det tagit över helt. Här spelar The Junkers någon sorts olidlig speed metal (jag har ingen aning om vad som egentligen är kriterierna för att en musikstil ska kunna kallas speed metal, men det är den benämningen som "springs to mind" så att säga, och kul är det inte), och det betyder också att jag härmed gör slut med bandet, för det här funkar inte. För nej, det blir varken tyngre eller aggressivare bara för att man lägger på några extra kol tempomässigt, tillfredställer sig själv sexuellt med strängarna och ställer in stärkare och trumljud så det för tanken till kommersiell djävulsmusik. Avslutande powerballaden gör ingen nytta den heller. Trist, men hej då, The Junkers.

The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD

(The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD - Olifant Records / Hostile Class Productions) Ett av mina favoritband från Polen, The Junkers, släpper här (2011) ett samarbete mellan Olifant Records och Hostile Class Productions den engelska versionen av albumet Teraz I Zawsze I Na Wieki Wieków, där alltså alla låtar är på engelska och sjungs med en, för att komma från en polack, helt ok engelska. Det är helt ok, även om jag föredrar när band sjunger på modersmålet. Soundet, som har gått från melodiös och bitvis saxofonspetsad oi! till ett förvisso ännu ganska melodiöst men med en alltför kraftig metaltvist är däremot kanske inte lika kul. Det känns i både sången och gitarrljudet, samt gnuggandet från densamma. Ok när det för tankarna till Motörhead, mindre ok när det låter Discharger. Bästa låten är Voice of Reason, och texterna är i allmänhet av no nonsense-karaktär. Till de tio ordinarie låtarna kommer åtta bonuslåtar på ett spår, och där återfinns låtar på polska såväl som covers av Agnostic Front och Condemned 84. Jag gillar fortfarande The Junkers, men hade väntat mig något roligare här.

Bakers Dozen - Vilified CD

(Bakers Dozen - Vilified CD - Olifant Records) Edinburgh-bandet Bakers Dozen släpper nytt; den här gången på polska Olifant, och de gör det med den äran tycker jag. Efter bandets bästa album The Storm Of Discontent (2005) har bagarna ökat takten och höjt aggressionsnivån i tre album, för att här softa ner lite och fokusera på annat än rent adrenalin. Jag gillar både Wolves Within The Walls och Nightmare In Red, White And Blue, och tyckte parallellt med att de kom att bandet tjänade på att öka tempot i någon sorts märklig kontrakronologisk föryngringsprocess, men jag tror att bandet lite sprang ifrån sig själva rent tempomässigt och på Vilified kan man lyssna utan att sitta på helspänn. Albumet är prima tretton låtar långt, och soundet är närmare nämnda The Storm... än på många år. Sådana hits som exempelvis Loyalty Confirmed lyckas de inte åstadkomma, men åtskilliga spår som efter bara ett par lyssningar seglar upp som favoriter, som titelspåret, Short Memory och Those Opposed. Texterna är vad man kan förvänta sig från ett brittiskt skinheadband som alltid vägrat kompromissa och fått ta konsekvenserna av det. Stabil platta!

Krawal Banda ‎- Szatańskie Wersety CD

( Krawal Banda ‎– Szatańskie Wersety CD - Olifant Records) Ok, tillbaka till Polen då, ett land som producerar en hel del alternativ musik, mycket skräp, men även ett och annat guldkorn. Krawal Banda kanske varken är det ena eller det andra, men de har en kärv personlighet som jag gillar. Det rör sig om huliganpunk spetsat med saxofon, och någonstans även med orgel, och för stilmässigt tankarna till Ramzes & The Hooligans fast med något mer traditionell polsk sång. Utan saxen skulle det kanske vara ganska anonymt, men ett par hits lyckas kravallbandet peta in. Inledande 999-666 är ett sådant exempel, samt Panie Polityku och nån till. Trots att punk och oi! är de främsta referensgenrerna låter det ibland nästan lite 70-talshårdrockigt, fast på ett bra sätt om nu det är möjligt. Risken med polska punk/skinhead-band som sneglat för mycket åt tyskarnas patenterade häx-oi! är att de låter jäkligt opersonliga och ointressanta, men Krawal Banda lyckas hålla intresset uppe under de elva spår skivan varar, mycket som sagt tack vare den välavvägda saxofonen, soundet och några schyssta riff. Helt ok!

Värdaste återsläppen (eller liknande) 2015 - Ramzes & The Hooligans - Mechaniczna Pomarancza LP & Git Rock LP

Paco kompletterar sitt listande med att droppa lite nysläpp 2015 på äldre prylar, eller gamla örhängen som givits ut efter att bandet som spelade in dem gått hädan. Utan inbördes ordning.

Olifant Records har snyggförpackat mitt polska favoritband Ramzes & The Hooligans två första album och återsläppt dom på vinyl. Fint som snus.

Olifant släpper samling lagom till fotbolls-EM

"OLIFANT RECORDS HAS A PLEASURE TO PRESENT ANOTHER PART OF COMPILATION, RELEASED ON THE OCCASION OF EUROPEAN FOOTBALL CHAMPIONSHIP 2012. IT CONTAINS 13 FANS HYMN , RECORDER EXCLUSIVELY FOR FANS AND BY THE FANS ! YOU WILL NOT FIND "CUSTOM HITS" WRITTEN BY RADIO "ARTISTS" THERE IT IS A MASTERPIECE CREATED BY CHAPS WHO REGULLARY SITS ON POLISH STADIUMS . THAT MEANS - 100 % HOOL'S ROCK .

The record is released in two versions with a 8 page-booklet and in cardboard box. None of the SONGS has ever been published before. We will release vinyl ver. in the future AS WELL Catalogue no. 065 CD 2012 -

V/A POLSKA GOL vol.2 1. Contra Boys - "8 czerwca" ( 8th of june) 2. All Bandits - "Tylko Zwycięstwo" ( VICTORY ONLY) 3. The Gits - "Od dzisiaj orły" ( THE EAGLES STARTING FROM TODAY) 4. The Junkers - "Cena Zwycięstwa" ( VICTORY PRICE) 5. The Sandals - "Euro 2012" (EURO 2012) 6. Od Jutra - "Biało Czerwoni" (WHITE AND RED) 7. Skunx - "Z orłem na piersi" ( WITH AN EAGLE ON THE CHEST ) 8. I.V.C. - "Stadionowy" (STADIUM) 9. Odsiecz - "Polska dzisiaj gra" ( POLAND PLAYS TODAY ) 10. Dewastators - "Hej!!! Polska Gol !!!" 11. Choirak i Heroi - "Euro 12" 12. Contra Boys - "Tym razem" (THIS TIME ) bonus: 13. Bachor - "Euro""

The Junkers - Nasza Wolnosc CD

(The Junkers - Nasza Wolnosc CD - Olifant Records) The Junkers är en mycket trevlig bekantskap. De spelar illerkvick tekniskt kompetent streetpunk i närheten av Contra Boys och Bulbulators och med lite av Ramzes & The Hooligans ettrighet över sig. Det som lyfter The Junkers en bra bit över det polska genomsnittet är att sången delas mellan en man och en kvinna, där både Syn och Mucha funkar väldigt bra för sig eller ihop. Dessutom spetsas låtarna ibland med mjuk saxofon. Det här är en riktigt bra skiva där enda problemet är att jag inte förstår ett ord, förutom i tolkningen av Skrewdrivers I Don't Like You som görs helt okej om inte mer. Bästa låtarna är Moja Okolica, Kamacz Serc, Policia (Sepultura-cover... oväntat... och oväntat att jag skulle okeja det...) och fantastiska Balanga Jak Codzien som skulle ha haft en given plats på kommande blandband om jag fortfarande sysslat med sånt. Det enda man skulle kunna klara sig utan är balladen Ta Ziemia som avslutar den tretton spår långa skivan, men å andra sidan funkar nog den också för polacker och andra bevandrade i "Europas fulaste språk". Skulle någon fråga mig om ett aktuellt band att kolla upp inom den polska gatupunkscenen skulle mitt tips tveklöst bli The Junkers.

Kalevalan Viikingit - Work & Fight CD

(Kalevalan Viikingit - Work & Fight CD - Olifant Records) Den här plattan har en del emot sig... Finsk vikingarockig oi!-punk inte mil ifrån amerikanska Vanguard med pyttelite billy i sig, hur låter det? Billyinfluenserna är visserligen högst sparsamma vilket är ganska skönt men Kalevalan Viikingit är inte mil ifrån Wrecking Dead i vissa stycken. Produktionen är dock lite kantig och sången ganska brötig och trist, på de engelska spåren därför att den finska accenten inte riktigt funkar och på finska därför att jag inte förstår finska och därför att ett såpass hårt och kantigt språk mår bäst av lite mjukare sång.
Texterna är klassiskt skinheadsiga med patriotism, "det-var-bättre-förr"- och "supa-slåss-jobba-hårt-och-leva djävulen"-tematik. Ett par schyssta riff finns här, och White & Blue och titelspåret är båda helt ok låtar tillsammans med CD:ns sista spår; Love Your Country. Totalt finns på skivan tretton låtar varav de tre sista kommer från EP:n Boys From The North. Finland har en större oi!-scen nu än vad de haft på väldigt länge, med band som The Wrongdoers och The Prideful i täten. Kalevalan Viikingit är inte riktigt där än, men är kanske på gång.

The Blakauts - Jak w Stanach CD

(The Blakauts - Jak w Stanach CD - Olifant Records) The Blakauts bildades i Szczecin, Polen, 2009, men låter inte direkt som några färskingar. De säger sig vara influerade av allt från punk till billy, men i inledande Rokendrol skiner Motörhead-influenserna igenom klarare än några andra, och övriga inspirationskällor avslöjas genom bandets val av låtar att göra covers på - inte mindre än fyra stycken verk på den här tretton spårs plattan av så skilda upphovsmän som Pitbull Farm, Social Distortion, Elvis Presley och just Motörhead. Produktionen är bra och lagom fet, omslaget och sleeven andas polsk buskis, och bästa egna låtarna är tralliga Helldriver på grund av käck gitarrslinga och Alcoholocaust trots obehagligt autentiska kräkljud i slutet. En helt okej platta som låter mer punk än vad man först trodde att den skulle göra.

Contra Boys - Podziemne Miasto CD

(Contra Boys - Podziemne Miasto CD - Olifant Records) Konkwista 88:s "opolitiska" projekt fick jag reda på när jag recenserade Contra Boys album Od Kolyski Az Po Grób från 2007. Podziemne Miasto är bandets senaste album, från 2010, och låter också en aning mer tillbakalutat. Det finns inget alls att gnälla på här. Välskrivet, välspelat, välproducerat, välarrangerat och med bra melodier. Polackernas recept lyder somrig midtempo Oi! med seriöst arrangerad sång som ibland för tankarna till Toy Dolls, leadsång inte mil ifrån Rikki Flag i Red Flag 77 och en och annan oemotståndlig refräng. Inledande Iskra är en favorit, men det är från och med spår nummer sex - PZPN - det börjar hända grejer, och den tillsammans med Krok Ku Zagladzie och Nasca Ulica är favoritlåtarna. Det enda som jag inte kan uttala mig om är texterna. Tio låtar polsk huliganpunk av yppersta kvalitet.

I.V.C. - 29"03' CD

(I.V.C. - 29"03' CD - Olifant Records) Det här är inte kul alls faktiskt. Trots glatt lyxig booklet och limiterad upplaga på 500 ex så blir det inte roligare än vad omslaget skvallrar om. Här kan man alltså döma boken efter omslaget och hunden efter håren etc. I.V.C. låter vid de första lyssningarna ungefär som ett Lumpex 75 smaklöst kryddat med något polackerna säkert skulle kalla tung rock'n'roll (eller rackinrol som det tydligen uttalas däröver), ibland farligt metalliskt. När det inte är slätstruken häxvråls-oi! enligt gammal ond tysk tradition där allt låter fruktansvärt enahanda är det (ganska dålig) bilåkar/öldrickarmusik i form av midtempopunkrackinrol på polska eller skitdålig engelska, dock endast i Believe. Bäst är trots det just den låten, samt Budowa, där I.V.C. närmar sig Discipline. I allmänhet skulle man kanske som bandets smakråd tipsa om att införa något som piggade upp den tråkiga tuggande musiken, typ en enveten leadgitarr, ett par sångstämmor eller växelsång, ett tempokast eller liknande. Den här skivan kommer jag inte plocka fram vidare ofta... 14 låtar är det på plattan och om du är intresserad, kolla länk till Olifant längre ner till vänster...

Horytnica - S/T CD

(Horytnica - S/T CD - Olifant Records) Polsk vikingarockig punk som säkert gärna kallar sig vikingarock rakt av. Jag börjar få en ofrivillig överdos av sånt här snart. Donars Groll var trevlig lyssning tyckte jag inför recension och under påverkan av billigt rödvin, men ju mer det har snurrat i iPoden desto mer nördigt och träskalligt känns det. Det här är inte mycket bättre. Ett syntetiskt intro som för tankarna till Paris Violence och en första låt, Mój Hymn, som är riktigt bra och för tankarna till Vogelfrei mynnar ut i en anonym och ointressant soppa som blekt kopierar tidiga Perkele och mer låter som risig svensk trallpunk än som Ultima Thule, som borde vara standardmallen för varje aspirerande karbonkopia. Mycket ointressant platta (förutom undantaget första låten som nämnts) som egentligen kanske är en MCD eftersom det bara är sex riktiga låtar, plus pro-och epilog. .

Contra Boys - Od Kolyski Az Po Grób CD

(Contra Boys - Od Kolyski Az Po Grób CD - Olifant Records) Contra Boys är väl relativt nya och låter mer som Bulbulators än andra mer renodlade skinheadband om man ska ta till polska influenser. Det innebär att de kan spela, gör det lite poppigare/rockigare, samt att musiken inte är spetsad med urskiljningslös tvåtakt, och i regel är mer polerad än till exempel den signerad The Gits. En sak de dock har mer gemensamt med band som typ The Analogs är att göra till polska översatta covers av mer eller mindre kända punk - och oi! (eller inte) -örhängen. Det kanske är kul men för det mesta blir det sisådär bra. Skulle jag slänga mig med ett-till-fem-betyg skulle skivan få en trea. Det är inte mycket att klaga på, men det är inte heller skitkul. Dessutom hittar jag inga hänvisningar till vilka det är som skrivit låtarna, så det kan vara så att det är ännu fler covers på skivan än vad jag vet om. Egna (om dom nu är det) låtar som Rudy Wladek, Nosil Wilk Razy Kilka och Szary Dzien faller mig på läppen, och skivan är en jämn historia, där de låtar som sticker ut mest är det skainfluerade stycket Chce Dowiedziec Sie och märkliga Siedem Dziewczat med rappartier (!). Tolkningarna av andras verk - de jag lyckas identifiera - är Maria (vet inte alls vilka som gjort originalet, men det är alltså samma låt som The Warriors tolkade som Vanessa på A Cross To Bear) och den andra är Agnostic Fronts Gotta Go som i polsk tappning heter Motor Gol. Dessutom är andra låten, tillika titelspåret, melodimässigt en karbonkopia på den gamla barnkammarsnyftisen I En Sal på Lasarettet. Lättsmält polsk oi! i limiterat digipakk sammanfattningsvis. Elva låtar och bonusmaterial i rörlig bildform.

Horrorshow - Alex Go! CD

(Horrorshow - Alex Go! CD - Olifant Records) En nio spårs skiva i snygg digipakk, men som egentligen bara innehåller sex egna låtar. En perfekt introduktion till ett nytt polskt band med andra ord. Kan säga att jag gillart ganska omgående också. Det är melodiös gatpunk, ganska nära det som Horroshows vänner i exilpolackbandet Booze & Glory spelar. Det här är alltså musik för sommar och fest på engelska med grovhuggen polsk accent eller på polska. Förutom de sex nämnda egna alstren bjuds det på en cover av gamla The Clash-örhänget Garageland och andra versioner av titelspåret och Online Generation med sång av B&G-gossarna Mark Booze och eventuellt också Liam. Refrängstarkt och catchy, och skrockar lite i mustaschen gör man när man kommer fram till att hela punk- och oi!-rörelserna är så jävla medelålders att det allt oftare känns lite omvänt. Ett gäng gubbar och kärringar som dissar kidsen och deras keffa generationsproblem, typ (Online Generation syftar jag på, går igen hos många konservativa oi!-band och är alltid lika underhållande :)) Bra skiva, och bandet kvalar in på topp fem i grenen polsk punk. Skulle gärna kunna ha varit fem låtar längre, den här plattan.

Lumpex 75 - Blyskawic Slad CD

(Lumpex 75 - Blyskawic Slad CD - Olifant Records) Jag hade en polsk oi!/punk-period ett tag. Ramzes & The Hooligans och The Real Horrorshow läste jag om runt -98 i fanzinet Teenage Warning, och när internet fanns i mitt liv kollade jag upp Ramzes. Glädjen var stor. Sedermera blev jag (sub)kulturberikad av några polska (sub)kulturberikare, och fick span på fler band. Lumpex 75 var ett av dem och jag gillade bandets album To My... från 2001. Nu har etiketten Olifant skickat en rejäl bibba recensionsplattor till Paco, så det kommer bli en hel del polskt här framöver. Med mera. Först ut alltså, Lumpex 75's senaste album Blyskawic Slad.

Polska är faktiskt ett riktigt coolt punkspråk, och de flesta banden jag hört därifrån håller genomgående ganska hög klass med kontinentala mått mätt. Blyskawic... är dock inte speciellt intressant, och detta beror på lite olika saker: för det första består den av sjutton låtar vilket är lite i överkant, i synnerhet som det inte direkt finns något spår som sticker ut. Det handlar om midtempo- eller tvåtakts-oi! av ett ganska typiskt tyskt slag. Melodiös och med häxaggrosång; tänk tidiga Volxsturm typ. Inget fel på varken melodier eller gitarrdetaljer, men det känns tjatigt, särskilt när det låter som italiensk pladder-oi!. Ska man plocka några spår som ändå känns roligare än de andra får det bli Gdansk, gissningsvis om bandets hemstad, som sneglar åt Oxymoron-hållet, Przeciwko Wam för sångmelodin och Media som är skivans ösigaste låt. Dessutom avslutande Dla Przyjaciót. Hade alla låtar haft samma lugna driv som den hade jag garanterat lyssnat sönder mycket på den här skivan. Som det känns nu kommer den mest att samla damm.