PSK-Helgen - Dag 3 - Del 2

Den här dagen var de facto Sommarens Första Dag, och så jävla passande då att PSK:s ledning flyttar Agent Bulldoggs traditionella slot till att öppna lördagen istället. Så blev det. Kort set med utvalda klassiker samt ett par nyskrivna alster.

Följde upp gjorde Control (anförda av Iain från bl a Intensive Care och Beerzone), och detta - har jag hört - gjorde demed bravur. Här är man glad att det filmades, för i ärlighetens namn såg jag knappt en minut utav Control. Vet inte riktigt vad jag höll på med istället.

Tredje bandet ut var holländska Discipline, vars originalsångare gör tid för olika lågprofilerade rövbrott ochsom numera frontas av mikrofonmannen i Banner of Thugs. Han gjorde som väntat ett utmärkt jobb - Banner of Thugs har alltid med ganska stor framgång försökt låta exakt som Discipline - och även om jag inte är något större fan av deras kroppsbyggargaturock hörde jag ett par blandbandshits, typ Hell Is For Heroes, och att det lät bra.

Nu har vi kommit fram till det som innebar festivalens, och kanske mitt muiklivs fetaste ögonblick, nämligen Komintern Sect på scen för första gången på 26 år - i Stockholm! Orléans-bandet gjorde dessutom en hitspäckad, tight, entusiastisk och helt fantastisk spelning och bjöd en gammal tjock fransman i exil på ett minne för livet. Ord räcker inte till här, så jag lämnar det därhän innan jag råkar sabba datorn med tårar och snor.

Det stora headline-bandet hade en otacksam uppgift; att gå på scenen efter Komintern Sects bejublade framträdande. Men med lite konfetti och ballonger ordnade apan och hans The Adicts den saken. Själv var jag vid det här laget helt mätt.

Glad PSK - ses i dimman!

Bästa släppen 2013 - Control - Ballad of the Working Man LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2013. 

Control (vars medlemmar delvis har ett förflutet i fantastiska Intensive Care och mindre exalterande Beerzone) har inte riktigt lyckats få till det på skiva förrän nu, med tredje fullängdaren. Tidigare har det varit lite stelbent och för rakt eller vad man ska säga, men för varje släpp har det blivit bättre, och i och med årets alster Ballad of the Working Man kan man med gott samvete se fram emot att se dem på svensk mark lagom till påsk.

Lördagens headline-band/PSK#5

... The Adicts :)

PSK#5 - Tre nya bandsläpp!

De nya banden för det här släppet är alltså New York-baserade The Templars som iom det här gör sin tredje Sverige-spelning någonsin. Den första i Stockholm.

Att Agent Bulldogg spelar för femte gången kanske inte överraskar det allra minsta.

Hyfsat otippat är dock släppet/britterna East End Badoes som gjorde debut på hårdvara iom Back on The Streets (Secret, 1982); en samlingssjua som medföljde den fjärde och sista av Garry Bushells klassiska Oi!-samlingar; Oi! Oi! That's Yer Lot. Sångaren Terry Hayes gör mer väsen av sig i "nya" London Diehards, och EEB har nu för tiden ett snarlikt sound.

Tre nya band till PSK#5

Idag släppte Pretty Shitty Kjell ytterligare tre namn till Påskens galej. Dessa är Control (medlemmar från bland annat Intensive Care och Beerzone) som efter två ganska träiga album äntligen fått till det med tredje Ballad of a Working Man. Ska bli jävligt kul!

Från Darlington i Durham County kommer inte bara Major Accident och Last Rough Cause, utan även Gimp Fist, som spelar hittig oi! med tre ackord och popkänsla.

Tredje släppet för dagen är svenska Hyrda Knektar, som gått från trio till sextett efter vad det verkar. Poppig Stockholmspunk på rätt sida om hipsterstrecket. Ett band som sällan spelar live och som bitvis levererar alldeles utmärkt!

Bästa släppen 2011 - Control - Punk Rock Ruined My Life ... eller nåt...

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det numera gångna året 2011 samt sammanfattar årets övriga släppfacit värt att nämna, i just det här sista inlägget på temat.

Trots recensionen här och enligt resonemanget att den enögda är kung bland de blinda kommer denna skiva in här på grund av att det inte finns några andra klara kandidater. Jag skulle kunna ha sagt Condemned 84 - In From the Darkness, men den har jag knappt hunnit lyssna på, och i ärlighetens namn tror jag knappast att jag kommer att få några audiella orgasmer av den. Jag skulle ha kunnat bredda mig och släppa in samlingssläpp eller så, och petat in V/A - 30 Years of Oi!; Bushells nya sammanställning på Contra, bara för att det är ett coolt och snyggt 3LP-släpp eller kanske bara för att Alteu ritat omslaget. Men nu blir det som det blir.

Annars återsläpptes det lite också. Agent Bulldoggs två albumsläpp mjölkades ytterligare. Den här gången av Kjell Hell, som lade på ordentligt. Varje skiva släpptes i snyggt digipak med en massa bonusmaterial, bildmaterial och nya kommentarer om låtarna av sångaren Thomas Botos. Senare under 2012 ska den sista vasslen pressas ur då PST kommer att släppa dessa på färgad vinyl. Det ser vi såklart fram emot.

Anti-Nowhere League's fantastiska Road to Rampton återsläpptes av Randale med bonusmaterial. Tyskarna släppte också gamla grejer av Infa Riot i nya upplagor.

Oldfashioned Ideas debut-LP We're in This Shit Together släpptes på vinyl av Switchlight. och vilken vinyl sen! Förmodligen den snyggaste färgen på en LP Paco någonsin sett!

Nu ser vi tiden an och hoppas att 2012 blir ännu bättre än vad 2011 faktiskt var.

Control - Punk Rock Ruined My Life CD

(Control - Punk Rock Ruined My Life CD - Step-1 Music) Är det bara jag som inte fattar hajpen? Control, bildat av Iain från gamla goda Intensive Care och senare Beerzone, släppte sin debutplatta Hooligan Rock'n'Roll 2008 och den blev så jävla uppskriven. Jag, som var skitglad över hela nya vågen av hårda Oi!-band från England, köpte förväntansfullt ett ex och blev ganska besviken. Inför släppet av uppföljaren Punk Rock Ruined My Life (som nog är lite vassare) händer alltså samma sak... kompisar hajpar, internet och diverse punkbulletiner hajpar och när jag hör skivan är det samma känsla av ingenting som infinner sig. Det värsta är att det absolut inte är dåligt, det är bara inte långt när så bra som folk vill verka få det till. Det är vanlig hederlig modern gatpunk, välproducerad med driv och hyfsade melodier, wöwöwö-körer etc... bara pricken över i som saknas, men den saknas rätt ordentligt. Det band jag närmast vill referera till är Argy Bargy, där skillnaden främst är att AB generöst toppar sin ibland jämntjocka punkgröt med riktiga jävla hits. Det är något med att sångmelodierna följer ackorden slaviskt som också gör att Controls musik förefaller lite stel. Annars är texterna ganska schyssta; ibland klyschiga (He's a Skinhead, en av skivans bästa låtar) och ibland tänkvärda och ofta kritiska mot det nya England och samhällets sönderfall i kapitalismens fotspår. Favoritlåtar förutom skinnskallesången är No Help For Heroes och High Time I Hung Up My Boots (som har en sån där melodi du har hört några gånger förr...) och titelspåret. Musiken är ganska varierande avseende tempo och bryt, men Punk Rock Ruined My Life ger ändå en sammanhållen känsla. Som sagt, jag skulle önska att Control kom som en total överraskning för mig... det hade varit lättare att verkligen tycka om det då tror jag. Femton låtar, rekommenderas till de som tyckte att bandets debut var så jävla fantastisk. Ni kommer att älska den här också.

Nyheter från Step-1 och MFS mm

Control (medlemmar från bland andra Intensive Care och Beerzone) som debuterade med Hooligan Rock'n'Roll för ett par år sedan släpper nytt alldeles strax. Nya plattan heter Punk Rock Ruined My Life, innehåller 15 spår och släpps av Step-1.

MFS kommande släpp är med Overload och albumet Godkiller, och i form av tredje volymen av Looking for Trouble, där man letat band utanför Storbritannien och hittat dem i Benelux i skepnad av The Firm (NL) och klassiska Bruges-bandet The Pride som för övrigt spelar med Agent Bulldogg i Antwerpen i april. Det första släppet i MFS' splitserie kommer även ut på vinyl snart.

Även 2000-talets hittills bästa band, Bordeaux-bördiga Bombardiers, ska släppa nytt enligt vad ryktet gör gällande.