Ripping Thrash #26 / Hell and Damnation #12 Splitzine

(Ripping Thrash #26 / Hell and Damnation #12 Splitzine) Ett ypperligt tillfälle att lära sig lite mer om modern råpunk/thrash/grindcore/crust/whatever - om jag bara kunde uppbåda intresset. Det som slår mig när jag bläddrar bland intervjuer (med bl a Agitate, Active Rebellion (RT), VI Gruer Oss, NK 6 (HaD)), puerila politiska betraktelser eller nässkriverier, samt mängder av recensioner, är hur extremt inflytelserik den skandinaviska (och i synnerhet den svenska) hardcoremusiken har varit för den globala ditos utveckling, och hur den fortfarande behåller sin status. http://www.rippingthrash.com

Krupskaya - Clouds Over Pripyat CD

(Krupskaya - Clouds Over Pripyat CD - Ignore This Records / Circus of the Macabre Records / Ripping Thrash) Döm inte hunden efter håren grått folk! Ett av de skönaste dystopiska höghuspornografiska skivomslag jag sett på länge. Bandet är dessutom från Stoke-On-Trent, vilket borde innebära lite av en kvalitetsstämpel. Krupskaya kanske också är ett högkvalitativt band, om detta kan jag icke uttala mig. Det rör sig nämligen om en vansinnesgrindcore utan jämförelse, i alla fall inom mina referensramar. Filthpact är Cat Stevens (förlåt; Yusuf Islam) jämfört med Krupskaya. Effektsökande som Locust var då det begav sig. Musik att checka in på sluten psykvård till.

Filthpact / Atömgevitter - Split CD

(Filthpact / Atömgevitter - Split CD ( Black Box Records / Crimescene Records / Problem? Records / etc) Fy fan vad det har tagit emot att ens lägga plattan på tallriken och lyssna igenom eländet. Två skotska akter detta - Filthpact spelar "old school grindcore" sägs det; själv hör jag olyssningsbar metal för fåntrattar i skinnrock. Det blir bättre dock: Atömgevitter spelar mer normal thrashig punk eller hur man ska säga. Någon hardcorevariant. Ett jävla driv, faktiska refränger och ett visst sväng gör att jag på riktigt gillar det jag hör. Påminner svagt om Night Fever - det kanske bara är sången eller rentav känslan av vansinne.