Ikväll: Stockholm Oi! Fest

Det kommer säljas plåtar i dörren. Vi ses i baren.

Ännu ett bandsläpp till Stockholm Oi! Fest

Club Disorder annonserar att senaste/sista bandsläppet blir Pitbullfarm.

Så åter, putyourmoneywhereyourmouthis!

http://www.tickster.com/sv/events/3jr7n9dygg2zgau

The Cremators - The New Breed CD

(The Cremators - The New Breed CD - Heptown Records) Det här är ett debutalbum, och det kunde man inte tro eftersom bandet känns väldigt "färdigt". Influerade bland annat av mer eller mindre klassiska billyakter som Meteors, Mad Sin, Frantic Flintstones och Guana Batz har de ändå hittat ett ganska eget sound och uttryck i den annars så klichéspäckade (ännu mer än inom exempelvis oi!-musiken) och skitnödiga psychobillyn. Jag tycker faktiskt att det svänger, även om jag har svårt att på allvar ta till mig musiken. Dessutom är texterna inte blood & guts, så pinsamhetsbarrometern behöver inte jobba så hårt. Nog är det lite meningslöst, men lättlyssnat och trevligt med grymma musiker, skön leadgitarr (The Grace Is Gone i synnerhet) och riktigt bra sång. Favoritspåret är Naked in the Ghetto som har en bra refräng och inte låter så billy alls. Ibland är det så; då är det bara kontrabasens (ett instrument som i rockmusikkontext enbart har ett estetiskt värde, det låter aldrig speciellt bra) som avslöjar att frisyrerna inte spretar bakom ljudmattan. Tretton låtar.

The Cremators nästa släpp från Heptown

Heptown Records meddelar att deras nästa släpp blir The Cremators album The New Breed. Här kan den billy-sugna lyssna på singeln When Demons Come Around/Grace is Gone. Skivan släpps den 16 mars som CD och genom nedladdning.

Hot Rod Frankie - Lost in Lynchland CD

(Hot Rod Frankie - Lost in Lynchland CD - Dim Records) Ibland önskar man att man strypt sina tankar den dagen de alstrades i ens fruktbara hjärna: den om att man ämnar recensera allt material som skickas till Punk & Oi! Det kan till exempel vara när man ska recensera band som Cowboy Prostitutes, Misconduct eller som i det här fallet: Ultima Thules psychobillyprojekt Hot Rod Frankie och albumet Lost in Lynchland. Detta önskar man alltså, ända tills man lyssnar, och liksom i fallet med Wrecking Dead inser att det inte är fullt så obehagligt som man kanske anade, och om än inte bra någonstans så åtminstone lyssningsbart. Hot Rod Frankie är alltså som sagt ett nytt sidoprojekt av gossarna bättre kända som Headhun... förlåt, Ultima Thule. De verkar ha mycket fritid, och det är säkert kul för de inbitna fansen. Lost in Lynchland är ingen renodlad psychobilly, utan mörk och tämligen lågmäld cowpunkabilly (ah, ny subgenre!) där låtarna rinner som ökensand genom sitt timglas, utan att lämna varken avtryck eller bitter eftersmak efter sig. Man måste lyssna åtskilliga gånger innan låtarna känns tillräckligt bekanta för att sjunga med i, och lämnar man plattan därhän i någon dag finns endast Black Rider kvar i bakhuvudet, och det får således utropas till det här albumets favoritspår. Annars tror jag det är lite som med gossarnas andra prylar, gillar men dom gillar man det lite oavsett. Själv nöjer jag mig med att konstatera att jag inte for lika illa som jag trodde av de tretton raggarhymner som bjuds.

Zombie Space Pirates, Poor Old Slugs & Tempers Edge på Sailors Grave, Södertälje, 20091003

Som ni kanske förstår var jag inte på plats på nyöppnade Sailors Grave för att kolla på Zombie Space Pirates. Men stället skulle vara värt ett besök hur som helst, och om möjligt sprängas loss och omlokaliseras till Stockholms södra innerstad. Bra ljud, 19 spänn för en bira fram till 22 (visserligen spendrups) och viljan att boka oetablerade band från olika obskyra subkulturer är jävligt värt. Nog kunde det ha varit lite större, i synnerhet framför scenen, men 40 minuter ifrån ett stendött Stockholm kan man icke skåda given häst i munnen.

När vi klev in spelade DJ:n Coca Carola, som jag inte lyssnat på på sisådär fjorton år, och det lät överraskande bra. Annars var det väl lite si och så med musikvalet - en hel del märklig rockarolla och psykobilly. Första bandet var det bandet vi kom för att se, nämligen Poor Old Slugs, aktuella som det förmodligen starkaste bidraget på samlingsskivan Chaos in Sweden, och med ny knappt inrepad trummis. Det nio låtar långa setet satt kanske inte som en smäck, men låtmaterialet är så starkt att det inte spelade någon roll, och får det nya Poor old Slugs bara lite tid på sig kan det bli hur bra som helst. Gud Är En Apa, As Long, Bless Us och Fucked it Up var några av låtarna som avhandlades.

Poor Old Slugs

Tempers Edge såg ut som de skulle antar jag, tatuerat och biffigt/ironiskt och spinkigt om vartannat, barbröstat och hej och hå. Glajmongot till sångare skrek på engelska innan spelningen (kom inte bandet från typ Nyköping?); något i stil med maddafakking fakk let's fakking do this, och jag trodde att det skulle mangla iväg efter ett sådant bombastiskt inledande, men idioterna började med en slö semimetal-låt och fortsatte genom ett på tok för långt träskalleset som i bästa fall lät som ett enda långt breakdown. Tänk det sämsta av metal-HC/New school HC av Earth Crisis-modell men utan all form av tyngd, så har du ett av Sveriges i särklass sämsta "hardcore"-band.

Tempers Edge, det hjälper inte med ansiktsgaddningar om man låter som ett Stefan & Krister-skämt!

Zombie Space Pirates pallar jag inte säga så mycket om eftersom psychobilly är teatralisk, enformig, irrelevant raggarmusik, men Sebbe har blivit en jävel på att hantera ståbasen, och bandet försökte vara lite originella med flitigt tvättbrädespelande och banjo på magen. Men som sagt, har man sett ett psykoband har man sett alla - lite häftig halloweensminkning är i princip vad det handlar om, så nej tack.

Alla i publiken blev livrädda

Ser fram mot att nästa Sailors Graves bokningar offentliggörs. Klubben har klar potential.

Ny klubb i Slöddertälje