Bästa släppen 2014 - The Clichés - Bovver Boots 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

The Clichés (numera ett enmannaband?) gjorde comeback på plast i år med den lilla sjutummaren Bovver Boots, som låter bootboy-glam och mod på ett mer utstuderat sätt än tidigare. Som vanligt sitter allt som nån sorts smäck och är kompetent som fan. Recension för mer utförlig info återfinns här.

The Clichés - Bovver Boots 7"

(The Clichés - Bovver Boots 7" - Randale Records) The Clichés är tillbaka med det bästa som släppts under det namnet sen Monkey See Monkey Do (2009). På den här tvåspårs-sjuan har D. Cliché raffinerat soundet och prånglat ut två stycken oerhört välarrangerade, välspelade och välproducerade bitar blandning av mod, glam och vit r'n'b med lätt punkkänsla. Det handlar alltså om klassisk "bootboy rock'n'roll", i vilket tema låtar och design också går. A-sidan är grym, men B-sidan överraskar och är ännu bättre. Jag är personligen måttligt road av sönderhajpade Giuda och den flört med mullets och utsvängda brallor som jag tycker mig skönja inom scenen, men det här är kvalitet från ett i övrigt sjangserande Randale Records.

Också värda att nämna 2012

Årsbästalistan var i år koncentrerad på fullängdsalbum, men det har även släppts lite annat kul i år som är värt att ta upp, i form av återsläpp, sjutummare eller splitalbum. Tänkte tipsa om några av dem.

Ett släpp som bara måste vara skitbra är splitsjuan mellan Oldfashioned Ideas och Peterborough-bandet Black Marias (som för övrigt eventuellt är Sverige-aktuella framöver) på Contra. Jag har ännu inte hunnit lägga nålen till plasten, men det kommer, och jag kan hur som helst gå i god för att plattan är värd varenda korvöre!

En annan kul sjua är gamla rävarna East End Badoes' Hard Hits For Herberts som ursprungligen skulle ha släppts på svenska Pretty Shitty Town, men som till slut hamnade på amerikanska Skinflint. Hursom helst är det just hårda hits för herberts som levereras, och naturligtvis låter det inte mil ifrån Terrys "nya" band The London Diehards.

Randale Records gjorde en smärre kulturgärning när de samlade Franky Flames soloarbeten samt featuring-låtar på två CD-skivor alternativt en trippel-LP. Här återfinns det en gång svåra, men sedan återpressade samarbetet med norska The Whalers, materialet från hans sjutummare från 80-talet, samt hans samarbeten med exempelvis Evil Conduct och Vanilla Muffins plus en massa annat. Ett måste i hyllan.
En skiva jag inte kan uttala mig om är The Clichés nya album Street Rock For The Working Class, som jag inte äger än men som jag räknar med kommer att vara lika stabil som föregående utmärkta album.

Durham's finest; Gimp Fist och Last Rough Cause, delade en snygg LP på Contra. Den är som man väntade sig, det vill säga till bredden full av catchy gatpunk. Båda banden levererar men Last Rough Cause är bäst. Banden covrar också varandra.

West Side Boys Reste Fier (från 2011) släpptes av Bords de Seine och Randale som LP, och med följde en sjutummare som en hyllning till framlidne Tolbiac's Toads-medlemmen Bruno.

Och sist men inte minst fick vi oss till livs ett livstecken från Malmös Vindicate This! i form av en slick sjua betitlad Hard Feelings. Det kommer dessutom mera under 2013...

V/A - Pretty Shitty Kjell Festival 2011 DVD

(V/A - Pretty Shitty Kjell Festival 2011 DVD - Pretty Shitty Kjell) Jadu. Hur recenserar man en produkt som så effektivt saluför sig själv bara på det vi kan läsa oss till på dess omslag? Det här blir följaktligen mer en avhandling av vad den här DVD:n innehåller och om du inte beställer ett ex får du skylla dig själv. Jag tror att den här samlingen live-låtar funkar lika bra för de som inte var på tvådagarsbalunsen som för de som var det. Det är proffsigt filmat och klippt och ljudet är av studiokvalitet utan att för den skull ge avkall på livekänslan. För er som inte var där och kanske inte har koll är detta alltså minst tre och max fyra låtar av alla band som spelade på PSK 2011 - totalt 27 låtar av The Clichés, Agent Bulldogg, Evil Conduct, The Business, Antipati, Clockwork Crew, Major Accident och Angelic Upstarts. Alla band gör bra ifrån sig och humöret är på topp. Vet inte vad jag ska säga... köper du inte den här är du förmodligen en idiot. När Angelic Upstarts inleder de avslutande fyra spåren är det rent magiskt, och även om Mensi är en gnällig, trångsynt gubbjävel går det inte att undgå hans karisma och kraften i låtarna. Det är för övrigt toppmaterial rakt av, och tillochmed Major Accident spelade tydligen tre låtar (nästan) utan spelfel. Annars imponerar Peter Aspegren (Clockwork Crew) med fantastisk scennärvaro, The Clichés (genom att låta så jävla mycket på bara tre gubbar) och ett The Business (med bara Micky Fitz kvar sedan då det begav sig - men en mycket taggad Micky Fitz). Dessutom innehåller DVD:n en booklet med bandintervjuer från det zine som delades ut till festivalens besökare. Som sagt, för oss som var där är det ett ovärderligt hjälpmedel för att minnas då vi nog allihopa var mer eller mindre bestänkta och för er andra är det en klen tröst, men ändock en tröst.

The Templars, The Clichés & Last Seen laughing, GBG Oi!/Henriksberg, GBG, 20110702

Här kommer då en lite sen rapport från spelningen med Last Seen Laughing, The Templars & The Clichés på Henriksberg i Gbg. En något seg tågresa i sällskap av hustru och ett par vänner var början på vad som skulle bli en hyfsat blöt och jävligt trevlig vistelse i Göteborg.

Vid centralen i feskestaden möttes vi upp, efter mycket om och men, av ett gäng stockholmare som hade tjuvstartat och åkt iväg tidigare. Efter avklarat besök på Syster Bosse satte vi oss vid GBGs svar på helikopterplattan; någon liten triangelformad anläggningsplats(?) för båtar, ett stenkast från centralen, mittemot en park där det för övrigt spelades upp ett spektakel som så småningom med stor säkerhet ledde till någon form av gruppsex. Det badades, dracks och vinkades till turister som passerade i stora skaror sittandes i flodbåtar kallade "Grodan".
Så småningom blev några hungriga och det bar för dem av till någon restaurang. För egen del blev det förfest och till slut en resa med spårvagn till spelstället. Det var ett bra ställe att ha spelning på och merch såldes i alla hörn av banden och Randale Records.

Till själva musiken. Först på scen var Last Seen Laughing och de gjorde absolut inget intryck på mig alls. Kanske var jag för upprymd av all alkohol och ville hellre dricka mer än stå och kolla på ett gäng bröliga danskar, men ärligt talat så var det ett ganska lamt stycke framträdande, även musiken är helt ok.

The Clichés däremot, som steg på som band nr två, var intressantare. Dragit som fan är det ju, med deras Rock n Roll Street Punk, och publiken får de med sig direkt när de levererar hit på hit på hit etc. De gästades av sångaren från Clockwork Crew, men då hade jag tydligen tankarna på något helt annat. I vilket fall så vet man vad man kommer att få när Clichés går på scenen. Tight och svängig punk.

The Templars var sista band att spela. Och glädjen blev stor. Liksom Clichés levererade Templars ett tight och röjjigt set och lämnade nog få besvikna. De spelade en massa bra egna låtar, typ You Decide och Four Walls, samt ett gäng covers, typ Our World (Agent Bulldogg) och någon SParrer-låt som jag vill minnas var Watch Your Back, men på grund av den långa tiden jag har väntat med att skriva detta (flera veckor!) och all alkohol som likt en tjock dimma lagt sig över hjärnan min, så ska jag inte svära på något. Detta är också anledningen till att jag inte listar massa låtar. Templars gästades också på scen av Erik från Frenzy Four och Projekt 9. Han fick äran att sjunga Agent Bulldogg's Livsstil. Mycket bra.

Till slut blev sängvägen (filtar och lakan på ett hotellrumsgolv) rättvägen och trots tidig uppgång, värk i hela kroppen och en lång, lång och bakfull resa hem, var Lördagen i Göteborg riktigt jävla bra.

//Snigel-Hans

The Clichés / The Templars split 7" ute snart

Överproduktiva The Clichés splitar med före detta överproduktiva The Templars från New York på sjutumsformat släppt av Randale Records. Förhoppningsvis finns den tillgänglig på giget (som blir releasefest Insha 'Allah) med The Templars, The Clichés och Last Seen Laughing i Göteborg i början av juli.

PSK#2, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20110422-23

Pretty Shitty Kjell överträffade sig själva i helgen när nära nog 800 skinheads och punkare från hela Sverige och halva världen bevistade det coolaste punkeventet Stockholm skådat. Välarrangerat och med genomgående god stämning genomfördes det tvådagars evenemanget. Banden gjorde alla mycket bra ifrån sig på sina egna sätt.

Dag 1:

The Clichés - Born To Booze



Agent Bulldogg - Staden Vaknar



Evil Conduct - Time For Action



The Business - Southgate (Euro '96)



Dag 2:

Antipati - Punk på Berns



Clockwork Crew - Smack! Smack!



Major Accident - Schizophrenic



Angelic Upstarts - 2 000 000 Voices



Hur i hela fridens namn PSK ska kunna toppa det här 2012 vete fan, men det ska nog gå. Dom kan sina saker.

Imorgon: största punkhändelsen i Stockholm någonsin?

Nya 10" med The Clichés går att beställa nu!

Dom flesta är förbeställda, men om du är snabb som nålen kanske du kan lägga dina flottiga på ett ex ändå. Testa att maila eller kör via facebook eller myspys.

The Return of The Templars till GBG + ett par gig till

GBG Oi! meddelar: Lördagen den 2 juli 2011 återvänder The Templars till Sverige! Tillsammans med Norrköpings stolthet The Clichés och Danmarks Last Seen Laughing kommer de att spela på Henriksberg (Stigbergsliden 7, 41463 Göteborg). Biljetterna kostar 280 kr och åldersgränsen är 18 år. Det är insläpp kl 21 och kvällen slutar 02:00. Som uppvärmning till lördagens begivenheter kommer det att hållas en reggaeniter på fredag 1/7 med bl a Phil från Templars i DJ-båset. OBS! Inga biljetter kommer att säljas via Facebook. För biljetter skicka mail till thegbgoi@gmail.com

Håll ögonen öppna efter nyheter här!

Paco meddelar: Dessutom blir det punkrens på Snövit i Stockholm den 6/5 (The Lowlifes och Troublemakers / Klubb Probation) och den 5/6 (Ticking Bombs och Hudson Falcons / Kjell Goes Underground)

Snart nytt med The Clichés

Årets spelning!

http://www.prettyshittykjell.com

The Clichés / The Janitors - Split 7"

(The Clichés / The Janitors - Split 7" - Randale Records) En alldeles för sen recension av den här spliten mellan Norrköpingsbandet The Clichés och franska The Janitors, som tillhör den nya vågen av fransk skinheadmusik men som har några år på nacken. The Janitors (vi börjar med baguette-sidan även om den är B-sidan) har gjort sig kända för sitt Chiswick/Raw-sound, och således är det lätt att börja referera till tidiga Skrewdriver, The Unwanted, eller för all del The Killjoys. Min förhoppning har alltid varit att bandet ska koncentrera sig på att skriva på modersmålet och därigenom bli ett sorts 2000-talets Brainwash, men Janitors envisas med engelskan och är därmed ganska slätstrukna. De här två låtarna utgör inget undantag.

The Clichés lyckas med att vara både kreddiga och extremt populära, och det är bra. De sneglar om man får spekulera lite fritt också mot pubrock, vit r'n'b och Tumbling Dice, men också mot The Who och senare förvaltare av arvet, som till exempel The Templars. Deras två låtar Sensitive Age och Easy Does It! är bra utan att vara i närheten av det bästa bandet presterat och Sverige slår Frankrike på fingrarna med sin krisproll. Easy Does It! är bäst. Snabb, tight och catchy.

Condemned 84, The Clichés & Oldfashioned Ideas, på PST/Trappan, NKPG, 20101218

Vi började med en Kjell Hell-Buss där jag och mrs snigel tog på oss rollen som bussvärdar. Vägen söderut kantades av massa öl och gott humör. Ett gäng skinnskallar från Finland var med på bussen. En av dem spelade i bandet The Wrongdoers och skivan spelades i bussen. Det lät bra för den som är intresserad.

När vi väl var framme trampade ett stort gäng på bussen in på en ölhak runt hörnet från där spelningen skulle ta plats. En härlig upptäckt, hyfsat bra burgare och en stor stark för hundra kronor, gjordes av den smått fulla bussbesättningen och många åt och drack och hade det trevligt.

Efter en seg kö (vad är grejen med att ta sån tid på sig i dörren?) så kom vi in och blev tvingade att lämna in jackor i garderoben och fick sedan fortsätta upp på ovanvåningen där det fanns en scen och en massa skivor och tröjor och andra prylar att inhandla.

Oldfashioned Ideas var först på scen och som alla säkert vet som ersättare för den inställda akten Vicious Rumours. Stora skor att fylla osv men fan vad bra det var. Skivan de släppte tidigare i år, We're in This Shit Together, är mycket bra men fan vad mycket bätrte det var live. Jag har svårt att sätta ord på vad det var men det var helt suveränt tycker jag. Kom på nu att det kan ha lite med att göra att det var bra ljud (man hörde alla instrument jämnt och bra så det var inga gitarrslingor eller så som drunknade). Förutom en ny låt (som lät riktigt bra) lirade de bland andra också: Young and Foolish, Disturbing Presence, Oldfashioned Ideas och Spirit of '95. Dansgolvet dominerades av ett par muskelberg så det var delvis obekvämt och lite förskräckt insåg man att risken för att "nu dör jag" fanns där.

Efteråt klev The Clichés upp på scenen och levererade de med. Många bra låtar som Monkey See, Monkey Do, Two-Faced Stupid Cunts och Friday Nite avverkades och publiken var nöjd. Det var en riktig trängsel framför scenen. Det känns som om det inte finns så mycket att säga om dem. Det var tight, det var röj och det var jävligt bra.


The Clichés

Någon gång tidigare på kvällen hade jag insett att jag helst ville sova och när det var dags för Condemned 84 så påmindes jag om det. I ärlighetens namn så är jag inte jätteintresserad av dem. De har gjort ett gäng jävligt bra låtar (och många av dem lirades) men det är inte någon favorit direkt. Resten av publiken tyckte nog att jag hade fel. Några av låtarna var i alla fall Teenage Slag, We will Never Die (dOi!?), The Boots Goes Marchin' In och Up Yours.


Condemned 84

Efteråt blev det för många dans till baktaktsmusik från herr DJ som även han (eller var det flera?) skötte sitt jobb bra.

Kvällens blod var delvis olycka och delvis mer avsiktligt men jag hoppas de trevliga av de inblandade mår bra.

Bussresan hem gick bra den med med en del trötta resenärer, en del högljudda. Mindre trevlig uppkastningsolycka inträffade men det löste sig bra det med.

Bra arrangemang av PST och alla andra inblandade.

(Bilderna stulna från kompisen Sarah av Paco)

//Snigel-Hans

Condemned 84, Vicious Rumours & The Clichés spelar i NKPG

http://www.prettyshittytown.com/c84biljett.html

Paco har semester

Om ni inte har märkt det går det trögt nu. Det är för att Paco har ledigt från gruvan/lastbilen/bussen etc, och eftersom skivbolagen som brukar förse eder fetlagde francos med recensionsmaterial verkar ha gjort detsamma, samtidigt som det mesta andra går på sparlåga i hettan händer det inte mycket här. Men det blir ändring på det med första bästa regn hoppas jag. Tills vidare, lägg semesterkassan på ett stycke habil tillbakablickande skinheadrock'n'roll:

Club Peking Meddelar

Old times coming back!

Spelningarna i de gamla Pekinglokalerna har varit saknade och vi har under lång tid sökt en lösning på problemet. Vi har tyvärr inte hittat en egen lokal, men dock en samarbetspartner vars lokal vi nu får husera i, vilket betyder att det är dags för Club Peking att se dagens ljus igen!

Fredagen den 20:e Augusti anordnar vi ett gig som ger er möjligheten att slippa Augustifestivalens spektakel och inga mindre än Norrköpings stolthet The Clichés kommer stå på scenen tillsammans med Göteborgarna i Torpedo Gbg. Dessa två band blir supportade av ett helt nytt punkband från Norrköping vid namn Offroads, som kvällen till ära gör sitt första gig!

Upplägget är precis som förr vilket innebär en lokal med skön atmosfär (utan någon girig krögare) som i detta fall är belägen i källaren på Blå Huset och en bar som serverar förfriskningar till hederliga gamla Pekingpriser. Lokalen tar in 100 personer vilket gör att vi valt att även tillhandahålla förköp till alla er som vill vara säkra på att få plats!

Faller kvällen väl ut kommer vi givetvis att fortsätta med spelningar precis som det var förr! Så boka in 20:e augusti redan nu, köp biljett och dra med dig dina vänner!

Datum: 20:e Augusti
Plats: Källaren på Blå Huset
Insläpp: 20.00
Entré: 99 kr
På scen: The Clichés, Torpedo gbg och Offroads
Förköp: frank_bjorn@telia.com

Peter Punk Pokal 2010

Gårdagens baluns Peter Punk Pokal gick av stapeln i Tanto, som traditionen bjuder. Bortåt hundra punkare, skinheads och allmänna fylltrattar samlades i den tropiska hettan för att dricka tjoflöjt-bål, sparka boll och leva apa.

Fjolårets silvermedaljörer Östergyllen (Då Peking) tog hem den åtråvärda bucklan, medan Stockholm kom på andra plats i skepnad av Roliga Firman.


Roliga Firman FC


The Clichés på Snövit (Foto: Micke Korell)

Sen var det speedtvagning och resorbsörplande innan det bar av mot kvällens begivenhet tillika Snövits Källare-spelning med Antipati och The Clichés. Alla var hyfsat såsiga efter öl i fyrtio graders hetta halva dagen, och källaren kokade på ett sätt som gav upphov till flera nya sätt att svettas. The Clichés öppnade och avverkade ett snortight och bra set med ett för Snövit mycket bra ljud. Antipati släppte i samband med spelningen sitt andra album; Frågor Som Rör Det Allmänna, och spelade således mest nya låtar med ett eller två undantag.


Antipati - Slut från PPP10 - 2010-07-03


Antipati - Jag Måste/Politiker + shotsbricka


Antipati - FRA (Stulen från http://ostergyllen.blogspot.com/)


The Clichés - I Don't Know Why (Stulen från http://ostergyllen.blogspot.com/)

The Clichés till Stockholm

Äntligen! På Peter Punk Pokal dessutom, bra grejer!

Bästa släppen 2009 - The Clichés - Monkey See Monkey Do

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2009.

The Clichés andra album Monkey See, Monkey Do fick mig att betrakta Norrköpingsbandet som ett mycket intressant och begåvat inslag i den svenska skinheadrock'n'rollfloran. Till skillnad från hyfsat fantasilösa No Justice Just Us från typ fyra år tidigare är den lekfull, kompetent och mångfacetterad. Influenser från Vit r'n'b, The Who och sparsmakade glaminfluenser samt ett solitt låtsnickeri gör Monkey See, Monkey Do till en skiva med lång hållbarhet, samt stärker Sveriges rykte som habil leverantör av kvalitativ punk-och skinheadmusik.