(Läste kommentarerna under den recensionen nu - det var nån som klagade och tyckte att punk är att "göra vad man vill" och att er ödmjuke proffstyckare jämförde för mycket med gammalt... Fy fan vad äääägd hen blev!)
Anywho. På Last Days of Capitalism fortsätter The Bristles sin för århundradet nyvunna ambition att vara ultrapolitiska. Låtarna handlar således om exakt samma saker som på föregående plattor, det vill säga kapitalism, globalism, konsumtion, sexism/chauvinism, rasism, Sverigedemokraterna, kommersialism etc etc you know the drill. Musiken är däremot till skillnad från tidigare släpp helt i avsaknad av experimenterande croosgenre-trams och liknande, och det är en bra sak! Faktiskt är det här en schysst mangelskiva där musiken påminner både om svartsynt kängpunk i stil med Oral, och råare anarkopunk, typ Conflict och Icons Of Filth. Produktionen (signerad Tommy Tift, med fötter i hardcore- och gråtpoppunkscenerna) är lite stiff, men det funkar.
Inte bara kattskit, med andra ord. Till de tolv ordinarie låtarna kommer också åtta bonuslåtar på Svenska, som tidigare släppts i andra former, till exempel Ebba-tributen bandet gjorde.
