(Ultima Thule - Korpkvädet CD - Dim Records) Ultime Thules senaste album Korpkvädet från 2009 är mycket trevlig lyssning; en skiva som sjuder av återhållen ilska och drivs framåt av tuggande gittarer och för Thule typiska gitarrslingor. Produktionen känns svenskt lagom och det enda jag saknar är trumljudet de alltid fick till förr i tiden. Textmässigt är det ibland lätt teatraliskt, men jag köper det faktiskt. Kanske för att jag inte alltid förstår vad texterna handlar om - metaforerna är många (och jag gissar att malibu kanske snarare hämmar än främjar hjärnans utveckling?) men faller sig på ett sätt också naturliga till den molliga, lätt folkmusikanstrukna punken. Nationalromantiken har fått ge vika för bistra betraktelser av samtiden, ofta allegoriskt författade, och endast språket och enstaka låtar antyder svensk historiefixering. Korpkvädet är en tolv spår stark platta som inte innehåller några direkta fillers, men däremot en handfull favoriter: inledande Ensamt Öga II och ännu mer Tro Inte. Konungens Kurir och vackra kärleksvisan Katrin Servenius, bräckta av Ordet Fritt. Naturromantiska Jorden Luktar Gott, så banal att den rentav blir vacker. Hat & Våld, och avslutande kängan till Alexandra Pascalidou; Alexandra. Det här är en skiva både för trogna fans (dit kan jag knappast räknas) och för de som dömt ut Thule innan, men hyser ambitionen att ge dem en ny chans.
(Ultima Thule - Svea Hjältar CD - Dim Records) Nypress på återutgivning av Ultima Thule-albumet Svea Hjältar från 1991. Jag gissar att Ultima Thule-fans betraktar det här som en klassiker, och själv tycker jag att det är helt okej! Till de bra sakerna att lyfta fram hör det som alltid perfekta trumljudet, en i allmänhet skön produktion samt bra melodier. Det som är mindre bra är väl att det ibland tenderar att bli lite fånigt, som i introt till Ragnarök, eller som när texterna blir högtravande och Thule ändå inte lyckas sy ihop säcken textmässigt. Då är det bättre att hålla det enkelt. Jag gillar Jannes röst, men 1991 hade han en del kvar att lära, och killarnas engelska är som vanligt under all kritik - åtminstone uttalet. Vad kan man annars säga? Svea Hjältar är själva definitionen av vikingarock trots att jag inte tror att etiketten var vidare etablerad eller ens uppfunnen när den här skivan släpptes första gången. Postpunken från de tidiga åren går igen i Festsång i Odens Sal och låtar som Protect and Preserve och Election Day inger en känsla av att Thule delade influenser med Charta 77 under den här tiden. Favoritlåtar är Ragnarök, Mitt Land, och Kring Sveriges fana.
(Ultima Thule - The Early Years 1984-87 CD - Dim Records) Har tidigare beklagat mig över det löjets skimmer som vilar över genren Vikingarock. 1984-1987 var dock begreppet ännu inte myntat, och Ultima Thule lät postpunkigt och inte så långt ifrån Imperiet alla gånger. En del av låtarna på den här plattan, som släpptes första gången 1992, har spelats in på nytt, exempelvis Thules version av nationalhymnen och Psychokiller. De flesta har sin egen uppfattning om Ultima Thule klar, och att recensera en skiva som har nästan 20 år på nacken känns lite stelt, men det är schysst (post)punk alltså. Ibland sjunger sångaren (inte Janne, fy Paco, tack Marcus) jävligt bra och ibland låter han teatralisk och bajsnödig. Melodiöst är det, och producerat med klassisk 80-talsvirvel - inte mil ifrån Peter & The Test Tube Babies á Soberphobia. Arton låtar tidig Thule som den här recensionen inte kommer att sälja ytterligare exemplar av eftersom svenskar i svängen antingen älskar UT och äger allt med dem, eller också tycker de är fåniga och inte skulle ta i dem med tång. Paco, som ju är fransman, balanserar där i mitten. Visst är det pinsamt många gånger, men ofta låter det riktigt bra!
