Visar inlägg med etikett UK82. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett UK82. Visa alla inlägg
onsdag 10 februari 2016
måndag 28 december 2015
Värdaste återsläppen (eller liknande) 2015 - Subculture - The Early Years LP
Paco kompletterar sitt listande med att droppa lite nysläpp 2015 på
äldre prylar, eller gamla örhängen som givits ut efter att bandet som
spelade in dem gått hädan. Utan inbördes ordning.Subculture från Cambridge har återförenats (eller startats om under ledning av originalsångaren Peter) och Common People har samlat ihop lejonparten av orkesterns back-katalog för utgivning på snygg vinyl. Klassiker som University City och Loud & Clear utgår jag från att alla har i någon form i skivhyllan.
Värdaste återsläppen (eller liknande) 2015 - The Underdogs - The Punk Demos Collection LP
Paco kompletterar sitt listande med att droppa lite nysläpp 2015 på
äldre prylar, eller gamla örhängen som givits ut efter att bandet som
spelade in dem gått hädan. Utan inbördes ordning.The Underdogs (kanske annars mest kända som upphovsmän bakom ett av Riot City Records absolut bästa släpp East Of Dachau 7") har med benägen hjälp av katalanska Common People Records rafsat ihop, remastrat och återutgivit sina gamla demos. Kulturgärning.
måndag 7 september 2015
Dalapunken 2015
"The Exploited kommer till byn! Tillsammans med en rad fina punkband, så blir detta årets kväll. Avestas kängkungar PARASIT och Fagerstas stoltheter NFAA. Oidipus fyller på lineupen, Avestas hetaste punktrio någonsin. Comminor från Västerås är senast i lineupen, med sin fartfyllda ösiga scenshow, lämnas ingen oberörd.
Det är hög tid att återfå alla härliga minnen från 90-talet. Grädden på moset, att det hålls i Avesta Parken så som det var på den gamla goda tiden. 250:- + serviceavgift, gäller för ticksterbiljetter. 1/4 kommer priset höjas till 350:-+ serviceavgift. Eventuella överblivna biljetter säljes i dörren. Garderobsavgift (cash, för att slippa kö) 20:-.
Det säkraste är såklart att köpa förköp, så man är helt säker på att komma in, eftersom det är begränsat antal platser. 18-årsgräns kommer gälla, pga att baren säljer alkoholhaltiga drycker.
Denna kväll kommer fyllas med härlig punk, grymma band och DJ:s, som sätter guldkant på årets Dalapunk.
Sponsorpaket kommer att finnas tillgängliga, för er som vill ha extra flärd på kvällen :) Mer info om det kommer i denna tråd. Som vanligt, har vi super-samarbete med Vagabond Kings Tattoo , mer info om det kommer också."
Biljetter köps genom:
http://www.tickster.com/
torsdag 2 juli 2015
Charge 69 - Much More Than Music CD
lördag 14 mars 2015
torsdag 25 september 2014
fredag 27 juni 2014
lördag 24 maj 2014
lördag 15 mars 2014
Exploited ställer in PSK
Pretty Shitty Kjell meddelar: "THE EXPLOITED STÄLLER IN, TILLBAKS TILL 10 BAND.Tyvärr måste vi meddela att THE EXPLOITED inte kommer spela på årets PSK. Det kommer heller inte finnas någon ersättare då Exploited redan var ett "bonus"-band till årets line-up. Då festivalen INTE ställs in så betalas heller inga biljettpengar tillbaks. Wattie meddelar att när ork och hälsa fungerar så kommer Exploited tillbaks till Stockholm.
Unfortunately we have to announce that EXPLOITED wont be playing this years PSK. There will not be any replacement as Exploited already was a "bonus" band to this years line-up."
söndag 9 mars 2014
söndag 16 februari 2014
fredag 10 januari 2014
torsdag 28 oktober 2010
Discharge med fler till Linköping
Pressmeddelande:"Hård kärna av Punklegender till Linköping
Studiefrämjandets Nemis scen i Linköping kommer våren 2011 headlinas av Discharge, Raw Power och TSOL. Dessa band var en stor del av utvecklingen av den explosiva punk och hardcore scenen i Europa och Usa under slutet av sjuttiotalet och framförallt under åttiotalet. Punk och hardcore legenderna gör exklusiva nerslag i Linköping som enda stad i Skandinavien under våren. De tre konserterna sker den 14 januari (TSOL), 5 Mars (Discharge) samt 2 April (Raw Power). Studiefrämjandets Nemis scen söker nu efter fyra förband till varje konsert som sker på LÓrient i Linköping.
TSOL headlinar Studiefrämjandets Nemis-scen på LÓrient i Linköping. Bandet som har sitt ursprung i Kalifoniens punk och hardcorescen under 80talet har åtskilliga gånger delat scen med andra legender som tex Black Flag, Bad Religion samt Bad Brains. Bandets bredd och nyskapande gjorde att man drog publik inte bara från traditionella hardcorepunk kretsar utan även från art/horror/goth scenerna och kom ut till en ännu bredare publik under åren där vänskapen med Guns and Roses gav dem en väg in i den då nya hårdrocksscenen som blomstrade ut från Usa. Under tidiga delen av sin karriär släpptes TSOL av Enigma Records som bland annat gett ut Devo, Red hot chilli pepper och Mojo Nixon. Idag släpps TSOL av Nitro records som drivs av Offsprings sångare Dexter Holland. Offspring är ett av flera band som uppgett att dom influerats mycket av TSOL. TSOL har medverkat i filmer som Suburbia (från 1984) samt Decline of a Western Civilization.
Engelska Discharge skapade D-takten. En taktform, en livsstil samt utvecklade den metalliserade punken. Musiken kan beskrivas som tung, distad och gitarrdriven med rå sång och spelad i bandet egen komponerade takt, d-takten. Bandet kan ses som en av huvudinfluenserna till crustpunk, grindcore, hardcorepunk, trashmetal och de flesta extrema metall subgenrers. Discharge har influerat mycket av den svenska punkhardcore scenen med band som Mob 47, Moderat Likvidation och Avskum och fortsätter idag att vara en lika stor influens till dagens hardcorepunk scen. Bandet har nått kultstatus genom Why 12” och bandets karaktäristiska logotyp som plagieras ständigt. Senast Discharge besökte Sverige headlinade bandet 2007 års upplaga av Augustibuller men drog kanske än mer uppmärksamhet till sig när man ställde in 2003 års Hultsfredsfestival i sista minuten, något som nästan skapade upplopp bland uppretade punkare…."
(Paco måste dock protestera mot ovanstående påstående och bestämt hävda att Discharge spelade på Rassle 2008. Och det är väl efter 2007, eller?)
"Raw Power från Italien är ett av få klassiska hardcorepunk band från Europas fastland. Bandet har influerat så väl hardcorepunkscenen som trash- och crossoverscenen. Snabbt fick bandet kultstatus för sitt explosiva och sina energiska liveframträdanden när man turnerade i både Europa och Usa. Bandet har under sin karriär delat scen med allt från Minor Threat, Agnostic Front, DOA och Dead Kennedys till Suicidal Tendencies och Guns and Roses. Raw Powers debut skiva Screams from the Gutter (Toxic Shock) sålde over 40.000 exemplar genom bara independent butiker och bandet har skrivit klassiker som State Oppression och Fuck Authority. Bandet är förevigat och odödligt i Europeisk hardcore historia.
Alla spelningar sker i samarbete mellan Studiefrämjandets Nemis scen och Gaphals.
Studiefrämjandets Nemis scen är en kvalitetsscen för oetablerade band. Till alla dessa spelningar tillkommer fyra band från Studiefrämjandets verksamhet. Band som är intresserade av att spela är välkomna att kontakta oss via e-post med bandnamn, myspace/bandcamp adress, vart man kommer ifrån samt vem som är ens handläggare på Studiefrämjandet.
Gaphals är en lokal arrangör och skivbolag som släpper obskyra vinylskivor och demokasseter."
Nemis: http://www.nemis.se
TSOL: http://www.myspace.com/tsol
Discharge: http://www.discharge.co.uk/
Raw Power: http://www.myspace.com/rawpowerhc
fredag 13 augusti 2010
Rebellion 2010, Blackpool, Lancashire, UK, 20100805-20100808
Dagarna innan planet skulle ta mig till Manchester så fick jag & blivande mrs Snigel-Hans feber. Det kändes ju inte så jävla lovande men taggad till tusen befann vi oss på plats på New Sunset Hotel i Blackpool dagen innan festivalen. Drygt 60 band hade planerats och det hände ju inte kan jag säga.
Första dagen (Torsdag) började dock bra (enligt schemat). Först att se var The Restarts inne på den största scenen Empress Ballroom. Det blev runt fem bra låtar med riktigt fett ljud innan min uppmärksamhet drogs åt annat håll. Därefter Blitzkrieg på Arena som bjöd på ett gäng bra men, vad det verkade som, ganska orepade låtar (bl.a. The Future Must Be ours) som var tvungna att avbrytas för att börja om från början. Menace (Arena) var fruktansvärda att se, trots bra val av låtar som I'm Civilized, Last Years Youth, Carry no Banners & så klart G.L.C. Sången var usel - kunde inte sjunga rätt melodier, och dessutom verkade basisten och gitarristen allihopa vara på olika delar av låtarna vid flera tillfällen. Den enda som verkade ha koll var trummisen. Direkt efter klev Splodgenessabounds på och levererade det första som lät bra på Arena. Dom lirade den personliga favoriten My socks gone down my shoe tillsammans med Two pints of lager and a packet of crisps please, two little boys & en cover på Angelic Upstarts 2.000.000 voices (här 2.000.000 Mongols ?) Efter det blev det Lurkers på samma scen och fan vad grymt det var. Det var tight och det var ett gäng riviga gubbar på scen, till skillnad från trötta Blitzkrieg. Dom lirade fantastiska I'm on heat & Shadow bland andra hits. Sista bandet för kvällen var Section 5 som inte var lika imponerande som jag kom ihåg dem från 2009 men som ändå gjorde en bra spelning. Lite stelt förvisso men de har ett så härligt sound. Den bästa låten var For the love of Oi!
Fredag var inte lika bra bandmässigt, men det beror kanske på att det var ungefär 20 band att se, flera sena, och att febern var lite värre. Vi hade läst att ljudet på Olympia skulle vara kanon i år. Det skröts om det i häftet man fick när man köpte biljetter. Något måste ha gått snett eller så var de som skrev häftet lite lustiga för ljudet var nämligen förjävligt. Första bandet som var planerat var Guitar Gangsters men olyckligtvis så kom jag lite tidigt och fick se de sista tio minuterna av Monkish som kanske lät helt ok (svårt att veta när man inte hört det förut och det spelas live på Olympia) men som såg väldigt - har svårt att hitta rätt ord - märkliga(?) ut. En av dem bar en dräkt som föreställde antingen en ko eller en dalmatiner. En medlem såg ut att komma direkt från http://www.blackpoolgayscene.com/ och en tredje bar mask och mantel. Guitar Gangsters var dock väldigt kul att se, med blandat tidigare och senare material. Dom lirade skitbra låtar som Radio shakedown och Going To London. Därefter var det Warriors som efter tre, fyra, låtar blev bortprioriterade (ingen svår prioritering med det nya materialet som jag inte kan och med så dåligt ljud att man inte kan skapa sig en rättvis bild av det) för att vila bort febern lite på hotellet. Det blev snart dags att återvända till Olympia för att se East End Badoes som lirade Civil War & Garry Doesn't Glitter och gjorde det bra. Återigen blev febern lite övermäktig och det fick bli en paus till för att återigen senare återvända till Olympia för att se Stage Bottles som gästades av Atilla the stockbroker på ett par låtar. Vi fick se All you need is hate men inte You'll never walk alone vilket var synd kan man tycka. Det blev lite skivor, det blev lite träffa folk och det blev lite öl och snakebites. Sen blev det lite The Rezillos. Att gå från en spelning på Olympia till en på Empress Ballroom kan få vilket band på sistnämnda scenen som helst att låta bra men Rezillos drog på lite extra och sprang runt på scenen och dansade och så. Det var uppfriskande att se lite rörelse. Som andra låten lirade de Flying Saucer Attack vilket gjorde resten av spelningen lite menlöst så efter ungefär halva gick vi igen för att ladda krafter inför kvällens (och på sätt och vis festivalens) huvudband: Stiff Little Fingers. Även SLF lirade på Empress och fy fan vad bra det var. Dom bjöd på Silver Lining, Alternative Ulster, Fly the Flag, Wasted Life, Tin Soldiers och många fler asbra låtar. Saknades gjorde dock Gotta Get Away & Wait and see.
När vi vaknade nästa dag (tror det var nu, dagarna flyter ihop lite) så fick vi höra att ett av hotellrummens tak hade rasat in, där en av våra vänner bodde. Som tur var så kom hon inte till skada, tror hon var ute och söp, och förutom ganska mycket damm och skit så klarade sig hennes ägodelar också. Det här var det första som stämde in på de usla recensioner hotellet hade fått av tidigare gäster och senare snodde hotellvärdarna fjäkontroller och tv-boxar från rummen utan någon förklaring... I övrigt var Lördagen en bra dag fram tills kvällen då många sena band fick nobben till förmån för medicin och den obekväma sängen på hotellet. Det började med Olympia och Towerblocks som spelade bra trots dåligt ljud. Minnesvärda låtar var Be Proud to be punk, Saturday & Kill Baby, Kill Yourself. Mer Olympia och Red Alert som lirade många hits (S.P.G., It's Me Boys, Long Night In Long Island & In Britain) samt en Cover på Blitz' Razors in the Night. På vägen ut fastnade vi för Civet i ett par låtar. Ett band med tre tjejer som lirade Distillersluktande, tight, punk. Sen blev det svårt att hinna med. Två låtar med 999 på Empress för att springa tillbaks till Olympia för att hinna se tio minuter med One Way System som var sådär halvintressanta, och sedan till Arena för att se ett fenomenalt gig med Resistance 77 som lirade tidigt såväl som senare och favoriter som Chelsea Girl, Long Time Dead, Punk & Oi! & In the Gutter. Sen blev det till att möta folk vid Olympia där jag oavsiktligt fick se ett par låtar med Blaggers som gästades på scen av sångaren i Stage Bottles och var ganska intetsägande. Tillbaks till Empress och Penetration som var så jävla tråkiga så jag inte mäktade med att invänta Firing Squad och Don't Dictate. Fan vad trist det var. Men de lirade väl tight och så. Runt fyra låtar med Vice Squad på Olympia blev det sen och det var också kasst. Det jag hörde var bara mer moderna låtar och allvarligt talat är det inte därför jag vill se dem. Visst, skivan Defiant är ok men London Underground är ju för fan en förolämpning mot alla fans bara för att det är så dåligt. Nej, då var ölen som jag blev bjuden på av Ola mycket intressantare. UK Subs låg lite dåligt till, det krockade med Oppressed till stor del, och fick spela en kvarts ointressant material på Empress innan jag begav mig tillbaks till Olympia. Opressed gjorde en mycket bra spelning trots det dåliga ljudet. Inledde gjorde de med Los Fastidios (som enligt uppgift gjort en bar spelning tidigare på dagen) Antifa-Hooligans. Stage Bottles sångare gästade även här, när bandet spelade Bad Manners Skinhead Girl. Bäst var det dock när de lirade sina egna låtar och då speciellt Joe Hawkins. Sista bandet innan febern tog ut sin rätt och det var jobbigt att röra sig och andas var Hard Skin. Det var bra och framförallt roligt att se dem. Tjockisen i bandet var helt enkelt ascool. Bästa låtarna de lirade var The Good Times, We are the wankers & Beer and fags. Jag hade gärna hört Make my tea men det blev det inget av med.
Söndag. Fan vad trist. Det inleddes i vilket fall som helst med Bingo with Max Splodge som var mycket underhållande. 2 minuter efter insläpp vad det fullt och ett jäkla projekt att hitta sittplatser. Priserna var av tvivelaktig kvalité med många fula plastväskor och peruker och filmer med titlar som Chicks with dicks och lick my giant tits. Första bandet för dagen blev Gimp Fist på Olympia som lät ganska bra. De hade en låt med en gitarrslinga som lät som Frenzy Four's One Night Stand och med refräng som lät som Evil Conduct's Stick Around(?). Guns on the Roof på Arena därefter. De var tidiga med cirka 10 minuter och om det fick mig att missa Frustration så var det dåligt. Annars gör det inte så mycket. Man fick höra Lord, what have we done?, Derailed, What do you want och Johnny Cash's Ring of Fire. Även fast bandet är från England, tänkte jag också på, både lät de som, och såg ut som, Jänkare. 7 Seconds' spelning bestod till 80% av prat och det var jag inte på humör för. Annars lät det bra för att vara en Olympiaspelning. Såg i vilket fall som helst bara ett par låtar innan jag tröttnade. Criminal Class stod på tur, utan orginalmedlemmar öht fick jag höra, och gjorde ett ganska bra gig på Arena. Bad Religion gled vi in för att se lite av på Empress för att ha gjort det. Efter ett par låtar prioriterades "Air Hockey" istället. Sista bandet för kvällen var Subhumans men jag var trött och full och rastlös och kunde inte njuta av giget trots att de levererade bra på Olympia. Innan vi gick för att spela bort all växel med Simon, Jennie, Ola & Reine (som var det generella sällskapet under hela festivalen) på Corral Island så fick vi höra Religious Wars och det var ju så klart fenomenalt.
Sedan återstod alltså hemfärden, vilket var något deprimerande men ok. Vi fick sällskap på plan och tåg av Sanchez, mrs Sanchez, Pike, Domar & Jacqueline. Och så var man hemma igen, börjat tagga inför nästa år med Cock Sparrer som headline. Inte massa strunt.
//Snigel-Hans
Första dagen (Torsdag) började dock bra (enligt schemat). Först att se var The Restarts inne på den största scenen Empress Ballroom. Det blev runt fem bra låtar med riktigt fett ljud innan min uppmärksamhet drogs åt annat håll. Därefter Blitzkrieg på Arena som bjöd på ett gäng bra men, vad det verkade som, ganska orepade låtar (bl.a. The Future Must Be ours) som var tvungna att avbrytas för att börja om från början. Menace (Arena) var fruktansvärda att se, trots bra val av låtar som I'm Civilized, Last Years Youth, Carry no Banners & så klart G.L.C. Sången var usel - kunde inte sjunga rätt melodier, och dessutom verkade basisten och gitarristen allihopa vara på olika delar av låtarna vid flera tillfällen. Den enda som verkade ha koll var trummisen. Direkt efter klev Splodgenessabounds på och levererade det första som lät bra på Arena. Dom lirade den personliga favoriten My socks gone down my shoe tillsammans med Two pints of lager and a packet of crisps please, two little boys & en cover på Angelic Upstarts 2.000.000 voices (här 2.000.000 Mongols ?) Efter det blev det Lurkers på samma scen och fan vad grymt det var. Det var tight och det var ett gäng riviga gubbar på scen, till skillnad från trötta Blitzkrieg. Dom lirade fantastiska I'm on heat & Shadow bland andra hits. Sista bandet för kvällen var Section 5 som inte var lika imponerande som jag kom ihåg dem från 2009 men som ändå gjorde en bra spelning. Lite stelt förvisso men de har ett så härligt sound. Den bästa låten var For the love of Oi!
Fredag var inte lika bra bandmässigt, men det beror kanske på att det var ungefär 20 band att se, flera sena, och att febern var lite värre. Vi hade läst att ljudet på Olympia skulle vara kanon i år. Det skröts om det i häftet man fick när man köpte biljetter. Något måste ha gått snett eller så var de som skrev häftet lite lustiga för ljudet var nämligen förjävligt. Första bandet som var planerat var Guitar Gangsters men olyckligtvis så kom jag lite tidigt och fick se de sista tio minuterna av Monkish som kanske lät helt ok (svårt att veta när man inte hört det förut och det spelas live på Olympia) men som såg väldigt - har svårt att hitta rätt ord - märkliga(?) ut. En av dem bar en dräkt som föreställde antingen en ko eller en dalmatiner. En medlem såg ut att komma direkt från http://www.blackpoolgayscene.com/ och en tredje bar mask och mantel. Guitar Gangsters var dock väldigt kul att se, med blandat tidigare och senare material. Dom lirade skitbra låtar som Radio shakedown och Going To London. Därefter var det Warriors som efter tre, fyra, låtar blev bortprioriterade (ingen svår prioritering med det nya materialet som jag inte kan och med så dåligt ljud att man inte kan skapa sig en rättvis bild av det) för att vila bort febern lite på hotellet. Det blev snart dags att återvända till Olympia för att se East End Badoes som lirade Civil War & Garry Doesn't Glitter och gjorde det bra. Återigen blev febern lite övermäktig och det fick bli en paus till för att återigen senare återvända till Olympia för att se Stage Bottles som gästades av Atilla the stockbroker på ett par låtar. Vi fick se All you need is hate men inte You'll never walk alone vilket var synd kan man tycka. Det blev lite skivor, det blev lite träffa folk och det blev lite öl och snakebites. Sen blev det lite The Rezillos. Att gå från en spelning på Olympia till en på Empress Ballroom kan få vilket band på sistnämnda scenen som helst att låta bra men Rezillos drog på lite extra och sprang runt på scenen och dansade och så. Det var uppfriskande att se lite rörelse. Som andra låten lirade de Flying Saucer Attack vilket gjorde resten av spelningen lite menlöst så efter ungefär halva gick vi igen för att ladda krafter inför kvällens (och på sätt och vis festivalens) huvudband: Stiff Little Fingers. Även SLF lirade på Empress och fy fan vad bra det var. Dom bjöd på Silver Lining, Alternative Ulster, Fly the Flag, Wasted Life, Tin Soldiers och många fler asbra låtar. Saknades gjorde dock Gotta Get Away & Wait and see.
När vi vaknade nästa dag (tror det var nu, dagarna flyter ihop lite) så fick vi höra att ett av hotellrummens tak hade rasat in, där en av våra vänner bodde. Som tur var så kom hon inte till skada, tror hon var ute och söp, och förutom ganska mycket damm och skit så klarade sig hennes ägodelar också. Det här var det första som stämde in på de usla recensioner hotellet hade fått av tidigare gäster och senare snodde hotellvärdarna fjäkontroller och tv-boxar från rummen utan någon förklaring... I övrigt var Lördagen en bra dag fram tills kvällen då många sena band fick nobben till förmån för medicin och den obekväma sängen på hotellet. Det började med Olympia och Towerblocks som spelade bra trots dåligt ljud. Minnesvärda låtar var Be Proud to be punk, Saturday & Kill Baby, Kill Yourself. Mer Olympia och Red Alert som lirade många hits (S.P.G., It's Me Boys, Long Night In Long Island & In Britain) samt en Cover på Blitz' Razors in the Night. På vägen ut fastnade vi för Civet i ett par låtar. Ett band med tre tjejer som lirade Distillersluktande, tight, punk. Sen blev det svårt att hinna med. Två låtar med 999 på Empress för att springa tillbaks till Olympia för att hinna se tio minuter med One Way System som var sådär halvintressanta, och sedan till Arena för att se ett fenomenalt gig med Resistance 77 som lirade tidigt såväl som senare och favoriter som Chelsea Girl, Long Time Dead, Punk & Oi! & In the Gutter. Sen blev det till att möta folk vid Olympia där jag oavsiktligt fick se ett par låtar med Blaggers som gästades på scen av sångaren i Stage Bottles och var ganska intetsägande. Tillbaks till Empress och Penetration som var så jävla tråkiga så jag inte mäktade med att invänta Firing Squad och Don't Dictate. Fan vad trist det var. Men de lirade väl tight och så. Runt fyra låtar med Vice Squad på Olympia blev det sen och det var också kasst. Det jag hörde var bara mer moderna låtar och allvarligt talat är det inte därför jag vill se dem. Visst, skivan Defiant är ok men London Underground är ju för fan en förolämpning mot alla fans bara för att det är så dåligt. Nej, då var ölen som jag blev bjuden på av Ola mycket intressantare. UK Subs låg lite dåligt till, det krockade med Oppressed till stor del, och fick spela en kvarts ointressant material på Empress innan jag begav mig tillbaks till Olympia. Opressed gjorde en mycket bra spelning trots det dåliga ljudet. Inledde gjorde de med Los Fastidios (som enligt uppgift gjort en bar spelning tidigare på dagen) Antifa-Hooligans. Stage Bottles sångare gästade även här, när bandet spelade Bad Manners Skinhead Girl. Bäst var det dock när de lirade sina egna låtar och då speciellt Joe Hawkins. Sista bandet innan febern tog ut sin rätt och det var jobbigt att röra sig och andas var Hard Skin. Det var bra och framförallt roligt att se dem. Tjockisen i bandet var helt enkelt ascool. Bästa låtarna de lirade var The Good Times, We are the wankers & Beer and fags. Jag hade gärna hört Make my tea men det blev det inget av med.
Söndag. Fan vad trist. Det inleddes i vilket fall som helst med Bingo with Max Splodge som var mycket underhållande. 2 minuter efter insläpp vad det fullt och ett jäkla projekt att hitta sittplatser. Priserna var av tvivelaktig kvalité med många fula plastväskor och peruker och filmer med titlar som Chicks with dicks och lick my giant tits. Första bandet för dagen blev Gimp Fist på Olympia som lät ganska bra. De hade en låt med en gitarrslinga som lät som Frenzy Four's One Night Stand och med refräng som lät som Evil Conduct's Stick Around(?). Guns on the Roof på Arena därefter. De var tidiga med cirka 10 minuter och om det fick mig att missa Frustration så var det dåligt. Annars gör det inte så mycket. Man fick höra Lord, what have we done?, Derailed, What do you want och Johnny Cash's Ring of Fire. Även fast bandet är från England, tänkte jag också på, både lät de som, och såg ut som, Jänkare. 7 Seconds' spelning bestod till 80% av prat och det var jag inte på humör för. Annars lät det bra för att vara en Olympiaspelning. Såg i vilket fall som helst bara ett par låtar innan jag tröttnade. Criminal Class stod på tur, utan orginalmedlemmar öht fick jag höra, och gjorde ett ganska bra gig på Arena. Bad Religion gled vi in för att se lite av på Empress för att ha gjort det. Efter ett par låtar prioriterades "Air Hockey" istället. Sista bandet för kvällen var Subhumans men jag var trött och full och rastlös och kunde inte njuta av giget trots att de levererade bra på Olympia. Innan vi gick för att spela bort all växel med Simon, Jennie, Ola & Reine (som var det generella sällskapet under hela festivalen) på Corral Island så fick vi höra Religious Wars och det var ju så klart fenomenalt.
Sedan återstod alltså hemfärden, vilket var något deprimerande men ok. Vi fick sällskap på plan och tåg av Sanchez, mrs Sanchez, Pike, Domar & Jacqueline. Och så var man hemma igen, börjat tagga inför nästa år med Cock Sparrer som headline. Inte massa strunt.
//Snigel-Hans
tisdag 11 maj 2010
onsdag 30 december 2009
Diverse celebriteter summerar 2009 - Ville (The Lowlifes):
• Regulations live på Who killed Marilyn.En av de bästa gigen jag sett 09. Det var första gången jag hörde bandet och det räckte för att kolla upp de närmre och köpa första Lp:n. Riktigt bra är de på skiva också. Kolla upp Regulations på www.myspace.com/regulationshc och lyssna på fantastiska Annas Eyes och Police Sirens.
• 2komponentZ första vinylsläpp i form av en 7”.
Är årets bästa svenska släpp. Gillar du brittisk ”andravågenpunk”, är det här något för dig. Kolla upp 2komponentZ och köp 7” här www.myspace.com/2komponentz. Hört rykten om att det inom snar framtid kommer att släppas en samlings 7”med 2komponentZ, ett till svenskt band och två brittiska. Det ser vi fram emot.
• Rogues United’s – Black hand 7”, samt alla deras gigs man besökt.
Helt plötsligt dök de upp. Såg herrarna första gången på snövit och bra som fan var det! Sen kom 7:an och ännu gladare blev man. Bra skiva rakt igenom. Gillar du amerikansk ”andravågenpunk”, så kollar du upp Rogues United på www.myspace.com/roguesutd och köper skivan. För övrigt spelar Rogues united på snövit tillsammans med The Lowlifes den 16 januari. Jag kommer.
• En Svensk Tiger – Bomba Stureplan och Ministeriet är Falskt.
Två låtar som fick mig att rysa när jag såg dem på 44an. Dessa två har spelats sönder under året och jag slutar inte rysa. Så jävla bra är de. Ska man lägga det i ett fack, så blir det väl svensk 77. Gillar du sånt, går du in på http://www.blogger.com/www.myspace.com/ensvenskfuckingtigeroch lyssnar på deras två hits.
• Dead Wretched - For the Innocent live på Rebellion
Visst var det kul att få höra No Hope for the Wretched, som är mångas favorit, och resten av låtarna från singlarna. Men det bästa för mig var när de spelade min favoritlåt For the Innocent (-82)”(Finns tyvärr bara på demokassett). Det var ett magiskt ögonblick och en, kanske två, tårar fälldes. Det var nog också höjdpunkten på årets Rebellion. Ladda ner låten längre ner.
• Nya Zeeland punk 77-87.
Alla positiva upptäckter i form av No Idea, Compos Mentis, Flesh D-Vice, Proud Scum, The Spelling Mistakes och Acid Reign. Låten Hate Hate med No Idea från -83 är ett smakprov på hur kiwipunk kan låta. Ladda ner längre ner.
• The Controllers – Slow boy!
….He’s a slow boy….. . Vilket jävla mästerverk av The Controllers från Kalifornien, USA. Släppt 1978 på en 7” med samma namn. Den här låten har slagit djupa rötter i mitt huvud och där kommer den att stanna ett bra tag framöver. Också den finns att ladda ner.
• Glidslem
Mikael Sörling uppmärksammar dem på sin blogg. Det gör han rätt i, för att Glidslem är ett bevis på att Sverige levererar bra punk. Gå in på http://www.blogger.com/www.myspace.com/glidslem, lyssna på låtarna och köp deras demo. Min är på väg!
tisdag 22 december 2009
Bästa släppen 2009 - Resistance 77 - The Spirit of S:t George
Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2009.Mini-CD eller CD-EP eller vad du vill med gamla Derbyshire-bandet Resistance 77 (enligt karpstryparn bandet som myntade begreppet Oi! ca två år innan de blev till). Skitsnygg skiva, och titelspåret är värt varenda penny skivan eventuellt kan kosta. En refräng som får en att vilja dricka sin vikt i bitter och en fantastisk men SD-gnällig text som nästan får en att tro att man är britt: ".../but English traditions count for nothing/ as patriotism is just not allowed/ It's fine for every other country/ To celebrate their patron saints day/ But if you say you're proud to be english/ Your equal rights are taken away/ Keep S:t George in my heart keep me english/ Keep S:t George in my heart I Pray/ Keep S:t George in my heart keep me english/ Let us celebrate S:t George's Day.../" Köp!
tisdag 24 november 2009
Återanvända julpraliner
Länkar till förra årets julgodis:
Frankie Flame & Another Man's Poison - Santa Claus Just Burgled My House
V/A - Bollocks to Christmas
Frankie Flame & Another Man's Poison - Santa Claus Just Burgled My House
V/A - Bollocks to Christmas
onsdag 12 augusti 2009
Rebellion 2009, Blackpool, Lancashire, UK, 20090806-20090809
Fem dagar är mycket för vilken spritsvamp som helst, och när jag stod på Liverpool Airports billighetsanläggning och svettades gift tänkte jag just det. I skrivande stund har jag haft ungefär två dagar på mig att återhämta mig, men det har jag inte gjort på långa vägar. Natten till idag var en svettig och sömnlös historia, och den kemiska obalansens gråa slöja hänger för mina synorgan. Det var ändå värt det såklart, som det alltid är. Och så fort man har återhämtat sig - må det så ta dubbelt så lång tid som själva förgiftningsprocessen - vill man på't igen. Sådan är den i glaset icke-spottande punkälskarens natur.
Vi anlände till Blackpool på onsdagen innan själva balunsen startade, efter en spritbemängd transport. Jag är, trots mitt lokomotivartade yttre ganska stissigt lagd, så jag nöjde mig med att dricka ner mig ytterligare i baren, och prata med vänner från när och fjärran som också befann sig i Blackpool för veckoslutets arrangemang. Trots riklig konsumtion var vi dagen därpå nästan först nere i B'n'B:ets bespisningsutrymme för att börja dagen på det enda riktiga sättet, det vill säga med en fl'English breakfast enligt konstens alla regler förutom svampen. Sedan traskade vi ner mot vattnet för att börja om på ny kula med Malibu/juice och ett par burkar bitter. Antagligen gjorde vi en massa grejer före, men jag orkar inte avhandla precis varenda liten detalj. Vesäntligheterna har med sprit och punk att göra, så vi håller oss till det. Trots mitt torsdagsambitiösa schema lovade mig både Police Bastard (bra enligt en i sällskapet, dåligt och för mycket metal enligt en annan), Section 5 och The Varukers (svinbra enligt ett die hard-fan i sällskapet, som i och för sig skulle uppskatta Rat utförandes ett vanligt toalettbesök inför publik), blev det inte mycket levande musik, utan faktiskt bara helt otippat Max Splodge i den halvakustiska baren. Dessutom gick jag efter Tough Shit Wilson.
På fredagens morgon började man känna av de två tidigare dagarnas konsumtion, och därför bestämde jag mig över korv/bacon/ägg/bönor-lasset för att inte börja dricka så jävla tidigt. Första Tetley-bittern åkte ner i sällskap av en trevlig fiskrätt på The Reggae Hut. På mitt tidigare festivalpeppinlägg hade jag utgett mig för att avse beskåda femton band, något jag knappt lyckades med totalt under hela festivalen. Verkligeten var mer, ja, verklig... Septic Psychos tittade jag lite grann på, utan att bli sådär alldeles vansinnigt begeistrad. Sensa Yuma var helt okej, men inte heller det var det bästa jag sett i mitt liv. Instant Agony kan jag ens knappt bocka av efter mitt en-låts-besök på sagda konsert. The Crack var bland det mest bedrövliga jag sett; gubbarna var fulla, otajta och fullkomligt slaktade de fantastiska låtarna. De bästa banden under fredagen (och bland de bästa under hela festivalen) var två andra säkra (?) kort; nämligen Argy Bargy, vars fjolårsalbum är det absolut bästa de släppt, och The Business, som gjorde en tight, engagerad och hitspäckad spelning med riktigt bra ljud för att vara på Empress Ballroom.
Septic Psychos
Sensa Yuma
The Crack
Någonstans där bak: Argy Bargy
På lördagen mådde jag oväntat bra. Allt var frid och fröjd, och dagen förflöt fram tills bandtittandet som de flesta andra: Full English, toast, te, hänga på stranden, köpa kopiösa mängder skivor varav en försvarlig mängd rariteter, käka på något ställe som inte bara serverade ister med flott, ta en pint, ta en pint, ta en pint, ta en pint, ta en pint... Min föresats, om det ens kan kallas så, var att se Urban Scum, A-Heads, The Duel, MDM, Riot Squad, East End Badoes, 999, Newtown Neurotics, Channel 3, Major Accident och Dead Wretched. Jag lyckades inte riktigt. Urban Scum kollade jag in ett par låtar av efter min dagliga skivköparrunda. Det är ett märkligt band från York, som består av lokala, unga kids, och invandrade greker, och som spelar ganska trevlig clockwork-oi!, men som har tokroliga/infantila texter och titlar till sina hits, som exempelvis paradnumret Tits and Beer, som jag inte orkade vänta på att se, och som de faktiskt inte körde under hela setet. Festivalprofilen Clockwork Luke tyckte i alla fall att det var alla tiders, och sjöng med till Watch Your Back och de andra punkpralinerna så att det stod härliga till. När 999 spelade lyckades jag med konststycket att se mina två favoritlåtar och inget annat, eftersom de öppnade med Black Flowers For the Bride och avslutade med Homicide. Därefter trängde vi oss in till en förmånlig position framför Empress Ballroom's scen för att avnjuta Newtown Neurotics. Man kan nog påstå att det var en helt fantastisk spelning. Enda låten jag saknade var When The Oil Runs Out, och ljudet var bra och Steve Drewett i fin form.
Darlingtonbandet Major Accident var (förutom sprit, poppers och andra substanser) festivalens mål och mening för många av mitt resesällskaps medlemmar, och de gjorde inte heller Paco besviken med sin hitkavalkad, trots att ljudet på Olympia i vanlig ordning var under all kritik. Den sista akten för kvällen var Birminghambandet Dead Wretched som gjorde en bra spelning, trots grinig basist, lustiga utstyrslar och att det gick lite långsamt i midtempolåtarna.
Steve, Newtown Neurotics
Major Accident
Dead Wretched
Söndagen innebär en blandning av lättnad och ångest. Man vill ju att hela ens tillvaro för jämnan ska bestå av vänner, punk, skivköp, spelningar, bacon, ägg, bönor, pints med bitter för £2.50, blackpoolsk charm, salthav, malibu, fylla och så vidare, samtidigt som man inte vill något hellre än att lägga in sig på ett spa och sova i ett par år. Nu hade jag såklart även haft höga ambitioner inför den här dagen, men nöjde att fallskärma mig ner med Bombardiers på Churchill, köpa skivor och bese dagens två måsten; Last Rough Cause och The Templars. Darlingtonbandet spelade otacksamt nog på förmiddagen, vilket innebar en högst fåhövdad publik. Trots detta gjorde de en mycket övertygande spelning, och det nya materialet som presenterades hörde till det allra bästa, så det ska bli kul att se vad Andy och gänget kan komma att bjuda på framöver.
The Templars kan genom sin sjuka katalog aldrig göra en perfekt spelning. De har helt enkelt så många låtar, och de allra flesta spelar de inte ens live. Det h'är var inte det bästa giget jag sett med bandet, men absolut inte heller det sämsta. Hits som I believe in Myself, You Decide, Skins and Punks, Victim, The Glory it Once Was och Night of the Seagulls levereades, utan Perry på scenen, jag glömde fråga varför...
Last Rough Cause
Carl Fritscher, The Templars
Sedan återstod bara hemresa, en sista flenglish, säga hejdå hejdå till Blackpool och påbörja den plågsamma hemfärden, under vilken jag drack ett par drinkar i fallskärmssyfte, medan andra av oss föredrog att vara råpackade tills flygbussen droppade av oss på Stockholms Central runt tre på natten.
Nu sitter jag här och mår fortfarande inte helt okej. Får se om man lyckas få upp någon sorts pepp inför The Last Resorts framträdande i Göteborg i slutet av månaden. Det kan bli kul när jag tänker efter. Men jag skiter nog i att titta på Antipati, har aldrig förstått grejen med dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
