45 Adapters - Patriots Not Fools 12"/CD

(45 Adapters - Patriots Not Fools 12"/CD - Contra Records) Svängiga och säregna 45 Adapters följer upp tidigare succéer med Contra-släppet Patriots Not Fools. Även om jag alltid tilltalats av bandets innovativa blandning av Oi!, soul, (hård)rock'n'roll á sent 60-tal/tidigt 70-tal och mod måste jag säga att låtarna på den här biten sätter sig oväntat fort. Produktionen är dessutom finslipad och skräddarsydd för 45 Adapters' sound och en liten känsla av att bandet inte alltid har varit helt tight ens inspelat är som bortblåst här. Textmässigt är det bitvis nya teman. Don't Grow Out Of It avhandlar konsten att växa upp och ändå inte växa ifrån sin subkultur. Titelspåret om att älska sitt land utan att bli nyttig idiot åt egennyttiga politiker. Vinyl Fetishists om... ja ni hajar. Jag tycker sammanfattningsvis att 45 Adapters i och med det här släppet fortsätter att leverera. Det låter samma som innan fast bättre helt enkelt. Favoritlåtarna blir inledande Don't Grow Out Of It och We Can Win som kanske är utgåvans refrängstarkaste låt. Sex spår, väl värda Din tid.

Stomper 98 / 45 Adapters - Split 7"

(Stomper 98 / 45 Adapters - Split 7" - Randale Records) En split mellan Göttingen-baserade Stomper 98 och deras kamrater från New York, USA. Det förra bandet är jag väl inlyssnad på medan jänkarna är en förhållandevis ny bekantskap, som jag tidigare bara hört något spår här och där på samlingar med och som av någon anledning inte lämnade något avtryck, vilket är lite märkligt då de är den stora behållningen med det här splitsläppet.

Stomper 98 låter som Stomper 98 alltid låter nuförtiden, och det är en bra sak. Melodiös och mycket välspelad Euro-Oi! spetsat med snitsig saxofon. Ett av de få nutida tyska band som jag klarar av någon längre stund. De bjuder på spåren Antisocial och ISP - One Crew - One Family, som handlar om deras tuffa gäng komplett med verstext på modersmålet och engelsk refräng enligt nyfransk standard. Stabilt!

45 Adapters (medlemmar från Bottom of the Barrel, The Fatskins och The Traditionals) är ytterligare ett band som liksom många andra nya populära orkestrar inom gatpunk/oi! nuförtiden väljer att snegla tillbaka lite längre än till -81, och som därmed låter sig influeras av R'n'B, gammal mod och pubrock och 77-punk i Raw/Chiswick-anda. Det gör de dessutom bättre än de allra flesta. Jag vet inte om det är sångaren Pickabar's röst eller det faktum att de tar det hela ett steg längre. Avslutande Nothing To Prove låter nästan lite souligt hårdrockig på ett svåridentifierbart sätt (jag snuddar vid Led Zeppelin eller kanske Black Sabbath, men jag vet inte om de referenserna riktigt duger - det är vid såna här tillfällen man önskar att man var lite bredare). Hur som helst framstår 45 Adapters dessutom som ett ovanligt sympatiskt oi!-band, och jag kommer garanterat hålla ett öga på dem framöver. Klart värd split-sjua med Tyskland's finest och det coolaste från NY på länge. Kul också att Alteau's gubbar och tanter börjar dyka upp på skivomslag igen!