Robb Blake - Aint Got No Soul CD

Robb Blake - Aint Got No Soul CD - Do the Dog Music) Robb Blake, som splitade med Liam O' Kane spelar här alla instrument på soloalbumet Aint Got No Soul, som är lika meningslös som allt annat jag hört från Do the Dog förutom möjligtvis Smoke Like a Fish. Det är snäll student-ska i en mycket modern popkostym med små, små punkinfluenser. Ibland är det lugnare, och då låter det så jävla vitt att det är outhärdligt. Jag gillar när ska-musik antingen är gammal och/eller har lite gatukänsla. Robb Blake låter som något sprillans nytt från en bensinmack och har ingenting sådant, och jag måste upprepa mig och fråga mig själv och den stora detektiven allmänheten om det verkligen är så att allt kan kallas ska (eller SKA som alla p-12:or envisas med att skriva det) som går i baktakt? I så fall är jag ännu mer ointresserad. Bästa låten är Hit the Bottle, förmodligen bara för att den känns bekant eftersom den var med på nämnda split med Liam från Jimmy the Squirrel. Jag har svårt att förstå att något sådant som en brittisk "ska"-artist kan låta så sjukt obrittisk. Tio spår på ca en halvtimme. Håll er borta!

Robb Blake / Liam O'Kane - Heavyweight Acoustic Ska Showdown CD

(Robb Blake / Liam O'Kane - Heavyweight Acoustic Ska Showdown - CD - Do the Dog Music) Det tog mig tio lyssningar och en extra koll på omslaget för att förstå att det var två herrar som duellerar mot varandra med fem låtar akustisk "ska" var, och inte ett samarbete - för det otränade örat lät det väldigt likt hela skivan igenom. Blake hörde tidigare hemma i punk/ska-bandet Whitmore, medan O'Kane också spelar i Jimmy the Squirrel och efter ett tag kan man höra att den senare är lite mer allvarsam i sitt uttryck. Heavyweight Acoustic Ska Showdown är en bitvis svårknäckt nöt till skiva att knäcka, eftersom den ställer frågan om ett musikstycke verkligen kan definieras som ska bara för att det går i baktakt? Herrarna är utrustade med varsin ackegura och inte mer. Jag försöker tänka dit blås, klaviatur och trummor, i syfte att utreda huruvida jag skulle tyckt om det här i storbandstappning. Det är mycket svårt att säga. Tycker jag om det som det är; naket och avskalat? Mycket svårt att säga. Det känns lite studentikost/collegerock och/eller som ett akustiskt typ The Coral ibland, men samtidigt tar det inte många lyssningar förrän låtarna känns som gamla kompisar. och både Robb och Liam har tvivelsutan sina poänger både som sångare och som låtskrivare. Ska man plocka favoriter kan Blake's From Spain To Endorse It och O'Kane's Just Speak To Me vara kandidater, och den senare i allmänhet pga skön röst och melankoli i snickeriet, men jag kan inte komma ifrån att den här plattan skulle vara roligare om man hade hört låtarna kompletta med blås och allt innan man hörde det här.