Horrorshow - Pociag Z Forsa / Ryps-Wyps CD

(Horrorshow - Pociag Z Forsa / Ryps-Wyps CD - Jimmy Jazz Records) Horrorshow är ett av de roligare punk/oi!-banden från Polen, och den här skivan gavs ut runt 2003 eller möjligen 2004 ursprungligen. Det är lite dåligt med informationen och polskakunskaperna. Hur som helst är det här ett digipak med 23 låtar, varav en försvarlig del är ska (!). Ibland är det punkcrossover (som funkar oväntat bra) och ibland är det vanlig oi! och då låter det ungefär som Booze & Glory och det är ganska tydligt att båda banden härstammar från polska numera nedlagda oi!-institutionen Zbeer. Det är många guldkorn på den här plattan som annars ger ett lite spretigt och ojämnt intryck, men jag gissar att materialet är inspelat vid olika tillfällen och under olika, åtminstone två olika, perioder. Bäst är det när det är snabb ska inte långt från Mr Review eller Mark Foggo med imponerande basspel och trumpeter och saxofoner. Sången framförs på engelska och polska om vartannat. Till favoritlåtarna hör de flesta från Pociag Z Forsa (de sex första spåren) och snabba skacore-stänkaren Violence. På senaste släppet Alex Go! verkar bandet ha bestämt sig för att lämna baktakten och blåset därhän, och spelar övertygande melodiös gatpunk. Frågan är dock om de inte skulle plockat med sig lite av 2004-soundet?

Horrorshow - Alex Go! CD

(Horrorshow - Alex Go! CD - Olifant Records) En nio spårs skiva i snygg digipakk, men som egentligen bara innehåller sex egna låtar. En perfekt introduktion till ett nytt polskt band med andra ord. Kan säga att jag gillart ganska omgående också. Det är melodiös gatpunk, ganska nära det som Horroshows vänner i exilpolackbandet Booze & Glory spelar. Det här är alltså musik för sommar och fest på engelska med grovhuggen polsk accent eller på polska. Förutom de sex nämnda egna alstren bjuds det på en cover av gamla The Clash-örhänget Garageland och andra versioner av titelspåret och Online Generation med sång av B&G-gossarna Mark Booze och eventuellt också Liam. Refrängstarkt och catchy, och skrockar lite i mustaschen gör man när man kommer fram till att hela punk- och oi!-rörelserna är så jävla medelålders att det allt oftare känns lite omvänt. Ett gäng gubbar och kärringar som dissar kidsen och deras keffa generationsproblem, typ (Online Generation syftar jag på, går igen hos många konservativa oi!-band och är alltid lika underhållande :)) Bra skiva, och bandet kvalar in på topp fem i grenen polsk punk. Skulle gärna kunna ha varit fem låtar längre, den här plattan.