Från Stockholm tog vi bil ner till Karlskrona vid niotiden på morgonen. En lång resa som kantades av alkoholintag, halv-, till helbra musik och pisspauser. Karlskrona kändes, när vi rullade in i stan, fruktansvärt välbekant även fast jag bara besökt staden vid ett annat tillfälle (Oi! The Weekend #1). Vi hittade efter lite krångel en parkeringsplats och sedan, utan vidare problem, till hotellet som skulle bli vårat hem under de följande dagarna. Vi gjorde oss hemmastadda och jag planerade att hämta öl i bilen. Efter att ha gått vilse i regnet (vilken gata jag än tog så kom jag bara till systembolaget, bilen och hotellet var borta) och träffat vänner och bekanta kom jag så småningom tillbaks till mitt rum, kall, blöt och full. Vi inväntade sedan den tid då banden skulle börja spela och vandrade då bort till lokalen där scenen fanns.
Prins Carl inledde tvådagarsbalunset med att riva av ett gäng välkända låtar från sin skiva
New Order. Bland andra spelades
Where are you going,
Carnical in Greece,
Fat Bastard och Criminals in Blue. Alla mycket bra låtar. Även en cover på
2nd Pint's
Finger Up spelades.
Publikmässigt var det till en början riktigt klent, typ tio pers som stod och såg halvt förlamade ut, men så småningom strömmade en del till och publikskaran växte till en åtminstone acceptabel storlek. Ett riktigt bra gig blev det och det var kul att de fick möjlighet att spela även fast, för att säga som Paco, de på något vis står lite utanför scenen i övrigt. Något som jag gärna ser ändring på.
Prins CarlEfter Prins Carl var det
Volxsturm så jag tröttnade och gick. Hotellrum och typ sött vin lockade mer.
Återvände så småningom till spelstället för att kolla på
Perkele. Det var lite synd för det var fruktansvärt dåligt. Tråkigt låtval och löjligt framträdande. Det var interesantare att pissa i gränder och leda runt på arga och fulla skinnskallar.
Efteråt var det dags för en av festivalens två stora höjdpunkter,
Argy Bargy. Jävlar vad bra det var.
Lights Over London spelades först och var ju så klart hur bra som helst. Därefter följde en hitkavalkad då
Natural Born Loser,
There's Gonna be a Riot,
What Are You Fighting For, fantastiska
Immaterial Girl,
Saturdays Glory och
No Regrets spelades och mer där till. Som avslut levererades ett gäng Covers,
Cock SParrer's
Argy Bargy och
Riot Squad,
The Business'
Suburban Rebels samt
Sham 69's
If The Kids Are United.
Daryl Smith/Argy BargyVi skippade
Jenny Woo som spelade på Playbar och efterfesten men beslöt oss för att gå dit på förfesten nästa dag istället. Det var en historia som började med en massa snack och ett par mycket ointressanta låtar. Vad är grejen med Akustisk Oi! för övrigt? Enligt Jenny Woo var det typ folkmusik med lite arbetarklasstema kryddat med viktiga läxor som hennes far lärt henne och diverse andra visdomsord. Allt var inte helt kasst och karisma hade hon ju så klart. Ett annat plus var att hon var ganska cool och hade rejäl pipa, men jag känner inget behov av att
köpa hennes skiva för någon annan anledning än att visa lite stöd.
Jenny WooVi stod över
Gumbles till förmån för alkohol, musik och sällskap. Vi återvände till scenen för att se
Gatans Lag som kanske hade mest publik av alla band på hela tillställningen. Trots historier jag hade hört om hur förstörda vissa bandmedlemmar hade varit dagen innan så gjorde de ett bra gig. De spelade gamla och nya (från den kommande Ep'n
Boråspolisen Blues) låter. Titlar var bland annat F
ödd Till Brat,
Skalla Sparka Sluta Aldrig Slå,
Hårda Tider och
Hata Folk från de två tidigare fullängdarna. De nya låtarna tror jag heter något i stil med
Andra Lång,
Snutbil och
Jag vill Dö där den sistnämnda är riktigt bra. Det avslutades med publikfavoriten
Min Stad Mitt Land.
Agitators stod på tur och sur som jag var över att
Bad Co. Project hade ställt in ägnade jag inte hela min uppmärksamhet åt bandet. Men det lät bra och jag kanske borde gett dem en större chans. Nästa gång kanske. Det är allt jag har att säga om dem.
Som sista band spelade
Infa Riot och de var lika bra som på Rebellion tidigare i år. Alla låtar lät liksom rätt även fast de hade ändrat små detaljer här och var i vissa låtar. Jag blev helt tillfredsställd när de lirade alla låtar man kunde önska. Det var
Emergency,
You Ain't Seen Nothing Yet,
Still Out Of Order,
Riot Riot,
5 Minute Fashion,
Bootboys,
Power,
Kids of the 80's,
Each Dawn I Die,
The Winner,
In For A Riot och avslutande
We Outnumber You Det var helt enkelt så bra som det kunde ha varit.
Infa RiotUnder andra dagen började rykten spridas om att på tok för lite människor gästade tillställningen och att arrangören gick STORA summor back. En liten insamling startades av Pike då människor började lämna spelstället och jag hoppas att det blev till någon mer hjälp än ett symboliskt stöd. En samlingsskiva är på väg att sättas ihop och intäkterna kommer, som jag har förstått det, gå till Aron & Oi! The Weekend. Det har även snackats om T-Shirts och en hjälpfond.
Som avslut vill jag bara tacka Aron och alla andra inblandade för en jävligt bra helg. Hoppas allt löser sig.
//Snigel-Hans
Sket i att lägga krutet på fullängdare i första hand. Här kommer lite andra skivor som släppts under året 2013 som är värda att nämna:
Jag nämnde i stycket nedan om Oldfashioned Ideas deras landskapsmän Vindicate This! och deras sjutummare BOTW! som släpptes av tyska Poink, och är en trevlig och habil historia. Hoppas på mer Vindicate This! snart.
Sist men inte minst måste jag slå ett slag för Euthanasie som gör sitt yttersta för att re-release gammal fransk punk på snyggast möjliga sätt. Det vackraste som hände 2013 kan ha varit utgivningen av Brainwash samlade material på tung vinyl.
Inför stundande år 2014 ser vi fram emot ett gäng kompletta diskografier på Bords de Seine; bland annat över Tolbiac's Toads och Skinkorps. Dessutom ska jag lyssna in mig på Close Shaves nya album Bad Reputation, som utkom i dagarna och som därför inte hamnar på någon årsbästa (vilket den nog skulle gjort annars, med tanke på smakproven som släppts). Nu i dagarna anländer även Antipatis avskedssjua (i gatefold med medföljande CD) samt Sabotages debutsjua; båda på svenska PST.
