V/A - Fyrtal I Punkrock Volym 1 LP

(V/A - Fyrtal I Punkrock Volym 1LP - Second Class Kids Records) Punken är nuförtiden ett ganska omfattande paraply under vilket alla möjliga olika subgenrer sitter och kurar undan regnet. Det är nog tur, för hade banden på den här fyrbandsspliten från Second Class Kids representerat punken i Sverige hade jag kunnat konstaterat att den aldrig mått sämre.
   Både Hata Som Lejon och Bendel & Co spelar en lätt uppspeedad pop av 90-talskaraktär, där band som Jumper, Broder Daniel och i det senare fallet även svensk folkrock typ Winnerbäck får bli referenserna. Det är så frånstötande och uselt att jag knappast finner ord. Där Hata Som Lejon ändå lyckas hyfsat med texterna är Bendel & Co bara larviga, dessutom.
   Björnarna spelar snabb och proggig svennetrall av klassiskt snitt. De gör det bra, men det betyder inte att det är bra.
   Hoppet står således till Underhund, som börjar svinbra med magiskt Oxymoronskt riffande i Alla Har Ett Hjärta. Det fortsätter inte lika bra, men bandet har åtminstone en rockig nerv, ett punkigt ös och för tankarna till M.I.D. Den svaga länken är sången som tenderar att bli väl krystad.
   Jag hoppas SCK inte låter sig nedslås av kritiska röster utan även släpper fler volymer av denna behjärtansvärda samling. Jag är säker på att punk-Sverige kan visa upp sig från en bättre sida än så här.

Lastkaj 14 - Längst Upp På Bottens Topp 7"EP

(Lastkaj 14 - Längst Upp På Bottens Topp 7"EP - Second Class Kids) Den svenska trallpunkens elit, utan större konkurrens än möjligen av gamla flagnande, zombieartade återföreningar. Här med en gatefold-sjua av aningen märkliga mått, med rätt tilltalande estetik med smak av hiphopartad miljonprogramsromantik. Faller mig helt på läppen. Nå, men innehållet då? Det dundrar igång med skivans starkaste spår; En Brand, som sätter ribban väl högt för de påföljande spåren. Den är snabb och snortight och klockren i trallkontexten. Jag tycker att den största behållningen med Lastkaj 14 är just deras entusiasm och spelskicklighet; genren som sådan är jag ganska tveksam till, annat än av rent nostalgiska skäl. Den låt förutom den inledande som sticker ut - tyvärr kanske inte på något vidare kul sätt, är den som inleder B-sidan; En Armlängd Bort. Det är en kletzmer(?)-aktig historia med en text som förefaller vara ett inlägg i "flykting"-debatten, och som förväntat intar ett vänsterliberalt perspektiv och oavsett vilket är ganska välformulerat. Texterna tenderar generellt sett inte att inte kräva skämskuddar, som många andra svenska orkestrar gör. Musiken (den kletzmer(?)-aktiga) är dock inte så kul, det blir så jävla proggigt... Men hur som helst ett stabilt Lastkaj 14-släpp i kul format! Kolla upp och lägg vantarna på om du är ett fan sedan innan eller bara uppskattar trallpunk av hög kvalitet.

Greta Kassler - Ingen Tittar På CD

(Greta Kassler - Ingen Tittar På CD - Second Class Kids) Om Lastkaj 14 är Svensk trallpunks flaggskepp och Trall + extra allt i nån sorts deluxe-förpackning, kan man väl säga att det är inte Greta Kassler i alla fall. Inte bara har bandet fastnat i att halvdant plagiera tidiga De Lyckliga Kompisarna och Räserbajs - de låter dessutom inte ett dugg mognare som band än när deras första hemmasnickrade promo-CD ramlade ner i Pacos låda för mer än tio år sedan...

Det här bär mig en smula emot att säga, för jag gillar Second Class Kids Records, och även deras utgåvor, trots att det ofta är av mer principiella skäl än att jag de facto skulle uppskatta musiken. Snygga, proffsiga utgåvor och en hyfsad utgivningstakt gör bolaget till en viktig aktör i det svenska punklandskapet.

Och för att återgå till Ingen Tittar På..: det är en tolvlåtars digipak-CD.
med ganska snyggt artwork, komplett med texthäfte och allt, så inget att klaga på där. Texterna är ju som dom är, tänk helt enkelt progg och allmänna orättvisor betraktade genom rödvinsfläckiga glasögon. Om du är en av dom som tror på trallpunken 2016, och är du en puritan vad gäller sound och angripande av textämnen så köp.

Lastkaj 14 - Stormar LP

(Lastkaj 14 - Stormar LP - Second Class Kids) Sveriges trallpunkkungar återsläpper sitt album Stormar på vinyl med två extra spår exklusiva för denna fina, vita utgåva. Jag börjar med att klipp-klistra in vad jag skrev om CD-släppet på Bells On Records för nästan ett år sedan:

"Trallpunkpizza enligt konstens alla regler och med en väl tilltagen dos extra allt. Som ett hurtigt proggband på speed levererar Lastkaj 14 en fusion mellan Gymnastiken och Dia Psalma, komplett med hackig baktakt, kvinnlig/manlig växelsång, ambitiösa stämmor och violin i ett genomgående högt tempo. Detta på en tolv spårs-CD med helknäppigt pirattema. Låter det som nåt för dig? Inte? Då är vi två och förmodligen fler. På bandets facebook-sida beskriver det Stockholm/Uppsala/Skellefteå-baserade bandet sin musik som trallpunk deluxe, och det är faktiskt en beskrivning jag själv tänkte använda istället för den fyndiga (nåja) pizzareferensen. Stryparn, Dr Dille, Saffran, Stukarn och Kapten Grå (ja, ni hör) lär fortsätta ösa på helt oberoende av en stackars fransk proffstyckare och det är väl bra för dom som nu är begivna på den här formen av snart fossila punk som delvis formade mina yngre tonår. Vet ni med er att ni uppskattar sånt här - tveka inte att slå till; tralligare än så här blir det inte."

Vet inte om det finns så mycket att tillägga då det två  för släppet nya låtarna inte direkt står ut, utan den största behållningen med den här re-releasen är formatet och förpackningen. Lastkaj 14 är kvintessensen av begreppet trallpunk - de har raffinerat en subgenre som fortfarande var under utveckling under sitt eget 90-tal och står som ettor på prispallen.

M.I.D. - Den Rike Mannens Börda 10"

(M.I.D. - Den Rike Mannens Börda 10" - Second Class Kids) Jag har haft ett gott öga till M.I.D. sedan mitten av 90-talet, då jag på en kassett som kopierats många gånger fick höra Aldrig En EG (som redan från början hade ett ganska burkigt sound) inspelad precis efter Perukers tolkning av Spräckta Snutskallar. Tyckte det var hur rått som helst; texter om misslyckade raggningsförsök och fylla - låtar som Ska Vi Prata Eller Dricka, Ågren Låg Bredvid, Två Juck och Ture Psykolog (kan ha fel gällande titlarna här, har fortfarande inte lyckats införliva en proper hårdvaruversion i samlingen - om nån har ett ex av Aldrig En EG som du vill sälja, maila punkochoi@hotmail.com), med sina oemotståndliga melodier, bondtölpattityd. råa sång och semiförbjudna texter passade en tonåring från den Bretagnska landsbygden som handsken handen.
   Här, en sisådär tjugo år senare, får jag alltså äran att recensera en sex spårs tiotummare på vit vinyl av bandet i fråga. De har, som sig bör, en seriösare inställning till låtteman och textförfattande nu ändå, men musikaliskt är det sig ganska likt. Rå, melodiös, välspelad svensk punk helt enkelt. Den lilla varningsrutan på omslaget säger "innehåller texter som kan verka grova och väcka anstöt... och sanningar du inte vill höra..." och det känns lite fånigt, då (förutsatt att målgruppen är en svensk punkpublik) ämnena rör sig i säkra, väl inkörda spår och inga stängda dörrar sparkas upp. Det handlar om generell religionskritik, västerländsk dubbelmoral, svenssonkritik och skällande och gnällande på de vanliga fienderna. Jag tycker att de får ihop det bäst i de två avslutande spåren Hej Svensson och Kan Inte Sova - både vad gäller lyriken och melodierna.
  Sammanfattningsvis ett kul släpp och en bra skiva, även om jag längtar tillbaka till fåtöljen och groggen på Aldrig En EG.

Sardo Numspa - Efter Mycket Om Och Men...

(Sardo Numspa - Efter Mycket Om Och Men... - Second Class Kids) Sardo Numspa (som jag i originaltappning antar är någon sorts fiktiv litterär figur?) kommer från Skåne gissar jag med hänvisning till vokalistens grötmål, och spelar våldsamt kompetent, snabb och välarrad trallpunk, helt klart i klass med genrens nutida flaggskepp Lastkaj 14. Men där Pjär och gänget blandar upp SoCal-influenser med ett förvaltande av det svenska proggtrallarvet tycks Sardo Numspa helt uppslukade av Bad Religion med efterföljare. Den enda svenska referensen jag skulle kunna droppa är Charles (Hårfager), men dagens trall håller tekniskt sett en högre klass än vad den gjorde på det glada(?) 90-talet, och Sorda Numspa gör sin grej galant. Därmed inte sagt att det här är något jag skulle springa benen av mig för att kunna införliva i skivsamlingen. Efter Mycket Om Och Men... är ett mycket jämnt album, och det gör det även svårt att plocka ut favoriter, även om Alla Vill Till Himmelen är låten med högst hitpotential. Nio spår, digipak, dåligt med info. Kul att Second Class Kids är på benen igen!