Lastkaj 14 - Längst Upp På Bottens Topp 7"EP

(Lastkaj 14 - Längst Upp På Bottens Topp 7"EP - Second Class Kids) Den svenska trallpunkens elit, utan större konkurrens än möjligen av gamla flagnande, zombieartade återföreningar. Här med en gatefold-sjua av aningen märkliga mått, med rätt tilltalande estetik med smak av hiphopartad miljonprogramsromantik. Faller mig helt på läppen. Nå, men innehållet då? Det dundrar igång med skivans starkaste spår; En Brand, som sätter ribban väl högt för de påföljande spåren. Den är snabb och snortight och klockren i trallkontexten. Jag tycker att den största behållningen med Lastkaj 14 är just deras entusiasm och spelskicklighet; genren som sådan är jag ganska tveksam till, annat än av rent nostalgiska skäl. Den låt förutom den inledande som sticker ut - tyvärr kanske inte på något vidare kul sätt, är den som inleder B-sidan; En Armlängd Bort. Det är en kletzmer(?)-aktig historia med en text som förefaller vara ett inlägg i "flykting"-debatten, och som förväntat intar ett vänsterliberalt perspektiv och oavsett vilket är ganska välformulerat. Texterna tenderar generellt sett inte att inte kräva skämskuddar, som många andra svenska orkestrar gör. Musiken (den kletzmer(?)-aktiga) är dock inte så kul, det blir så jävla proggigt... Men hur som helst ett stabilt Lastkaj 14-släpp i kul format! Kolla upp och lägg vantarna på om du är ett fan sedan innan eller bara uppskattar trallpunk av hög kvalitet.