Det verkar som om papperszinet fått en liten renässans och det är kul. Marching On och Keyboard Warrior har fått sällskap av Sörlings första punktidsskrift i fysiskt format på bortåt 25 år, självklart under samma namn som bloggen och samlingsskivorna. Jag ska inte bli långrandig här, men kan lista fanzinets för- och nackdelar lite smidigt:
En bra sak är tidningens bredd, här ryms det mesta med smak av punk, och även en hel del totalt irrelevanta företeelser (mer om det nedan). Charlie från Anti Cimex har fått en insändare om DIY och bootlegism publicerad; Vi Subversa föräras en liten minnestext, krönikor, hyfsat färska recensioner, scenrapporter och intervjuer samt ett större reportage samsas om de välmatade men luftigt layoutade sidorna. Formatet och layouten påminner i sin A4-tappning och sitt pedagogiska upplägg om Sveriges bästa fanzine någonsin; Terrorpop.
Och det negativa då, det är ju som vanligt en smaksak, men en recension är en recension och den är subjektiv... Vem bryr sig om hipstersporten rollerderby eller "antirasism på läktaren"? Och queerpunk, vad fan är det? Den pissliberala hipsterförda identitetsvänstern ska alltså få fri tillgång till punken för att poängtera skillnaderna mellan människor och ställa dom mot varandra i görligaste mån? Som om ytterligare splittring skulle behövas eller vara önskvärd. Bevare mig väl.
Annars - här finns nåt för alla från crustnackar till skinheads. Stöd, köp, köp eller stödköp.
lördag 23 april 2016
Fanzine - Turist I Tillvaron #1, Våren 2016
Etiketter:
Anarchopunk,
Annat skoj,
Fanzine,
Hardcore,
Punk,
Recension,
Turist i Tillvaron
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Blir avtänd pga just de anledningar du listar. Har du läst Pete Ropers biografi Crucified ännu och kan man i sådana fall vänta sig en recension framöver?
Herreys>> Jag har läst den och hade inte tänkt att recensera den, men den är mycket läsvärd! En av de bästa bandbiografierna jag läst inom genren, och man blir jävligt peppad på att lyssna på Retaliator.
Har påbörjat den nu och kan bara instämma i lovorden!
Utan punk hade "queer"-feminism/rörelsen kanske kallats något annat - kanske något utan självironi och från början förudmjukande... historien är gemensam och rätt engagerande oavsett vad vi tycker om dess coopt av liberalt etablissemang (DN, Bard, humaniora) i svea, men det ligger väl utanför dina specialintressen ditt lilla kutryggade avelssdjur <3
Skicka en kommentar