Visar inlägg med etikett Crucial Change. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Crucial Change. Visa alla inlägg

söndag 28 december 2014

Bästa släppen 2014 - Crucial Change - So It Begins CD/LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Om ett enda album ska ta hem bucklan i just sin kategori blir det nog fan den här stenhårda amerikanska oi!-plattan. Intelligent, hård, tight, stolt gatupunk i Arresting Officers fotspår - skönt producerat och med brottarhits som titelspåret, American Heart, Land of Our Fathers, The Wanderer och så vidare och så vidare. Det här blir mitt ultimata musiktips för i år.

måndag 22 december 2014

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ryan (Crucial Change)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Crucial Change är ett amerikanskt Oi!-band med ett blytungt sound någonstans i Arresting Officers fotspår, men/och med stora euoi!-influenser. För er som inte hört dom, kolla upp. De ligger bakom vad som förmodligen är årets bästa album; So It Begins, på This Means WAR. Gitarristen Ryan utvärderar det snart gångna året.

Top 3 7" to come out of 2014: 1. Violent Reaction (Dead End) hard working, and they play a style of hardcore that has all the old great influences with adding their own style of power violence. 2. Concrete (Subculture Street Troop) hard as fuck with still be able to be called Oi! 3. AggroCulture U.S. (Destiny Calls) genuine lyrics. No trying to be hard and thug shit. Ditch (lead singer) sings about real life stuff like becoming a step dad, negative attitude tough guys, and diving into the experiences of real life. After you listen to the E.P. you feel like you personally know the band.

 Best show of 2014: Violent Reaction & The Flex. Saw them in a basement in the Capital Hill area of Seattle. It was in late June, and it was hot as shit. Me and Tyler brought our friend Frederick who's never been to a DIY show. Violent Reaction lead their set off with ACAB by the 4-Skins and everyone started noshing right away. The Flex was just as good. Both bands are true as hell.

Let Downs of 2014: I know a lot of people are talking about how good 2014 was with Oi! releases. I'm in the otherwise of the spectrum. Everything is kinda starting to sound the same to me in the Oi! genre. On one is saying anything different in their lyrical content, and selling records is coming down to who you can get to rep yo
ur shit on internet. Oi! Is an incredibly fun style to play, but I feel like it's running in circles when it comes to message and sound. I'm a music snob though. Hahaha.

What i'm looking forward to in 2015: Hitting the studio. Playing shows. Might do some traveling this year. I just got a new job that pays better then anything I've had in the past, so im looking forward to not going broke so often. Haha

lördag 25 juni 2011

Crucial Change - 33 CD

(Crucial Change - 33 CD - Dim Records) Crucial Change kommer ifrån Seattle och spelar tung och ganska melodiös midtempo-Oi! som låter ungefär som Brutal Attack kring 1986. Musiken är enkel och lättlyssnad och hela skivan känns hemtrevlig på något sätt. 33 innehåller tretton låtar, men på den här utgåvan är hela Crucial Change's debutalbum från 2007; American Made, inkluderat som nio bonuslåtar som låter mindre Brutal Attack och mer klassisk amerikansk oi! med lite känsla av Atlanta/sent 80-tal/tidigt 90-tal. Texterna är klassiskt skinheadsiga; arbetarklass, kängor, hängslen, skinhead skinhead!, patriotism och gatudarwinism. De är i regel helt ok, även om jag verkligen inte hajar varför superamerikanerna blandar in fornnordisk mytologi (Tree of Life och Wings of the Raven) med tanke på att det blir fånigt tillochmed när nordiska band gör det. Ska man välja av de två albumen tycker jag nog att American Made är jämnare, men de riktigt feta låtarna återfinns på 33 i form av We're Back, Stay Out och Born Free. En google-översatt (?) cover av Böhse Onkelz' Stolz är ett annat utropstecken, men så jävla fet vet jag inte om den är. Crucial Change är ett av de bättre amerikanska oi!-banden jag har hört på den senaste tiden, men de är jävligt direkta och lättillgängliga vilket jag gissar kan resultera i att man tröttnar på dem, till skillnad från typ Vanguard som började trögt men växer för varje lyssning.