(Monark X - Vart Är Vi På Väg? MCD - Buzzbox Records) "Så länge världens orättvisor kvarstår, så länge den svenska välfärden monteras ner och så länge maktens män kan tillskansa sig feta bonusar, så länge är
Monark X musik aktuell" ska bandets sångare ha sagt enligt pressutskicket. Här har vi alltså ännu en orkester vars musik tydligen står och faller med alliansregeringen, och som lite förnumstigt axlar rädda världen-manteln på ett lätt lillgammalt sätt. De förment politiska texterna är mer konkreta än
Tysta Maris, men känns ändå någonstans ganska obegripliga och varken som käftsmällar mot direktörer med höga bonusar eller liberala insändarskribenter, utan mest som tafatta slag i luften.
Musiken är extremt välspelad; det rör sig om välproducerad blåsspetsad punk i stil med senare
Ebba Grön med
The Clash-vibbar, eller varför inte som nämnda Tysta Mari. Med lite mer attityd eller kanske bara en känsla av kraft bakom jabbarna skulle det här kunna vara riktigt bra! Att sedan refrängmelodin till inledande
24H (som för övrigt är den bästa av skivans sju låtar) är stulen rakt av från
Blitz'
New Age vet jag fortfarande inte om det är bra eller dåligt.
Hardcorepunkoutfiten Kaffekatt släpper digitalt på Buzzbox Records den sjätte november.
(Monark X - Vart Är Vi På Väg? MCD - Buzzbox Records) "Så länge världens orättvisor kvarstår, så länge den svenska välfärden monteras ner och så länge maktens män kan tillskansa sig feta bonusar, så länge är Monark X musik aktuell" ska bandets sångare ha sagt enligt pressutskicket. Här har vi alltså ännu en orkester vars musik tydligen står och faller med alliansregeringen, och som lite förnumstigt axlar rädda världen-manteln på ett lätt lillgammalt sätt. De förment politiska texterna är mer konkreta än Tysta Maris, men känns ändå någonstans ganska obegripliga och varken som käftsmällar mot direktörer med höga bonusar eller liberala insändarskribenter, utan mest som tafatta slag i luften.
(Babinskis Tecken - En Del av Stan CD - Buzzbocks Records) Min första ocensurerade tanke är att skivtiteln egentligen borde vara en annan del av stan, med tanke på den känsla av förståndshandikapp jag får när jag läser pressreleasen: "Jag lyssnar inte på något jävla sunk/ Jag lyssnar bara på trallpunk/ Jag lyssnar inte på något jävla runk/ jag lyssnar bara på trallpunk" står det inledningsvis, och det är alltså refrängtexten till hiten Jag Lyssnar Bara På Trallpunk som citeras. Inte nog med att bandet tror att de kan komma undan med en så infantil refräng; dessutom verkar författaren av pressutskicket anse att den är säljande bra! Men det är den alltså inte, och det är inte resten av skivan heller. Babinskis Tecken uppstod ur det som på det sena 90-talet hette Hydrogenium, en parantes till och med i trallpunksammanhang, som svävade förbi mig i något fanzine men vars enda officiellt publicerade alster jag äger är bandets bidrag till den femte volymen av Definitivt 50 Spänn... En Del av Stan är totalt ocatchy trallpunk med en touch av hardcore och utan vare sig finess eller lyriska underfundigheter. Inte ens det obligatoriska inhoppet av Mart Hällgren räddar skivan, vars enda (tveksamma) förtjänst är refrängen till Ville Festa i Centrum.
