Sir Reg - 21st Century Loser CD

(Sir Reg - 21st Century Loser CD - Heptown Records) Keltpunkbandet Sir Reg följer upp A Sign of The Times (2011) med detta, sitt tredje album. Formulan är densamma: Oerhört välspelad och välproducerad punk i ett ofta furiöst tempo, men annars milt och lättlyssnat. Istället för dragning åt skrålig fylle/gatupunk låter Sir Reg ofta mer typ Bad Religion och har drag av indiepop, då det som främst andas irländsk folkmusik är instrumenten som spelas, och inte så mycket melodierna och det tematiska. 21st Century Loser innehåller tolv spår, och det känns som skivan håller på ett bra tag, kanske mest för att låtarna tenderar att flyta ihop lite. Jag finner det ganska ocatchy och har det helst på som kravlös bakgrundsmusik. Det som bryter av är låtar typ Walking Into Doors som känns lika delar power ballads som pojkband. Favoritspåret är At The End of The World. Läste nyligen att någon medlem hoppat av, men jag har glömt vem i bandet det var, och jag hoppas att det inte är sångaren (bandets stora behållning och den enda irländska/ickesvenska medlemmen) eftersom det skulle göra att bandet tappade hela sin legitimitet. Kvalitet detta, men ganska slätstruket.

Diverse nytt

Heptown Records meddelar att Sir Reg utkommit med nyttalbum (recension kommer på Punk & Oi!)

Gaphals har följande att säga om nya Asta Kask-releasen:

"Asta Kask släpper i slutet av maj en ny sjutums vinylsingel på Gaphals. Singeln innehåller två spår där A-sidan "Världens räddaste land" är tagen från deras kommande album. B-sidan "Välkommen ner" är exklusiv för singeln. Redan den 6:e maj släpps A-sidan digitalt av Asta Kasks egna bolag Kloakens Alternativa Anti-Produktion. Vinylutgåvan är limiterad till 500 exemplar och kommer på 200 vita vinyler och 300 svarta."

Och varför-då-hajpen Alonzo & Fas 3 släpper debutalbum, på Ble Fin/Sony:  "Det råder ingen tvekan om att Michael Alonzo är en av den svenska punkhistoriens allra viktigaste personer. På 70-talet var han med och bildade legendariska KSMB, ett band vars betydelse för den svenska punken endast kan jämföras med Ebba Grön. På 80-talet fortsatte han som sångare och frontfigur i Stockholms Negrer."

Är det Alonzo själv som författat  pressreleasen månne?

Sir Reg ute med ny platta

Heptown meddelar:

Nytt album med SIR REG SIR REG – 21st Century Loser – ute 5 april 2013 CD/LP/DIGITALT

21st Century Loser är uppföljaren till albumen SIR REG (bästa keltiska rock- och punkalbum 2010) och A Sign Of The Times. (bästa keltiska rock- och punkalbum 2011). Albumet släpps 5 april. Med lika mycket energi som i de två tidigare plattorna tillsammans levereras musiken och de tänkvärda texterna i sann SIR REG-anda. Bandet spinner vidare på de albumens tråd och pekar på viktiga ämnen i dagens oförutsägbara och orättvisa samhälle. Rockbladet skriver så här om nya plattan: ”Det svensk-keltiska punk/rock bandet Sir Reg är nu tillbaka med uppföljaren till ”A Sign Of The Times” (2011) som fick hela världen att dansa och dricka Guinness. Med nya skivan kan du förbereda dig på en åktur som du ej kommer att glömma i första taget.” SIR REG har nämnts i samma andetag som Woody Guthrie, Pete Seeger och Barry McGuire, samt stått på samma scen som bl.a. the Misfits, Thin Lizzy, Fiddler´s Green, the Real McKenzies, Talco and the Meteors! I jämförelse med Flogging Molly och Dropkick Murphys sätter flera personer SIR REG som favorit. Bandet har erövrat plats nummer 15 i tidningen Slitz lista över Sveriges 100 bästa rockband och Little Steven, från Bruce Springsteens E Street Band, spelar gärna musiken i sin egen radioshow. Mastrad av Fascination Street Studios (Millencolin, Soilwork, Paradise Lost m.fl.) 21st Century Loser ges ut på CD och vinyl, samt digitalt.

Skivan kommer att recenseras på Punk & Oi! framöver...

Sir Reg - A Sign of the Times CD

(Sir Reg - A Sign of the Times CD - Heptown Records) Sir Reg, vars första släpp recenserades här för ungefär ett och ett halvt år sedan följer upp med ett elva låtars nytt album på digipak, den här gången på Heptown istället för på numera nedlagda Anarkopunx. Däremellan har keltpunkbandet bland annat hunnit med ett par vändor i Europa, ena gången som supportakt till Misfits. Precis som på den självbetitlade debuten rör det sig på The Sign of the Times om proffsigt framförd keltpunk mittemellan The Pogues, Flogging Molly och The Men They Couldn't Hang toppat av en liten, liten aning nordisk folkmusik. Det är ösigt, tight och Brendans sång är minst lika bra som innan. En hel del bra låtar finns här, i synnerhet titelspåret, How The Hell Can You Sleep, This Country's For Sale, Living on the Moon och Frustration. Däremellan blir det lite tamt, som exempelvis i Far Away som påminner om Attila The Stockbroker's Roll Up For The Donkey Derby och såsiga I'll Leave for New York och Dublin City. Jag saknar texter till den här plattan, har aldrig varit särskilt bra på att uppfatta texten genom att bara lyssna på sången på ett snabbt och adekvat sätt, och ett bifogat texthäfte skulle med säkerhet kunna göra de dåliga låtarna bra och vice versa... Sammanfattningsvis är A Sign of the Times ett stabilt kvalitativt keltpunkalbum av ett band som förtjänar en plats bland de "stora" som Paco för länge sedan tröttnat på...

Teaser inför nytt släpp av Sir Reg

Och Heptown säger "A teaser for the upcoming SIR REG album "A Sign Of The Times" out October 21 2011 on Heptown Records on CD/LP/Download. SIR REG is for lovers of Flogging Molly, The Pogues, The Men They Couldn't Hang…"

Sir Reg - S/T CD

(Sir Reg - S/T - CD - Anarkopunx Records) Jag har svårt för keltpunk nu för tiden; alltför många band utan den minsta koppling till den gröna ön försöker sig på att kopiera The Pogues eller ännu värre, försöker sig på detsamma med någon av kopiorna. Samtidigt är jag genuint förtjust i irländsk folkmusik, och tycker att fusionen kelt/punk är en lysande idé såvida den inte slits ut till ytterligare en trött kliché, vilket har blivit fallet idag. Inför första lyssningen på oväntade Anarkopunx-släppet Sir Reg var jag således ganska säker på att jag skulle krevera av purt förakt eller åtminstone pinsamhetskänsla, men tji fick jag! Bandets sångare Brendan Sheehy har inte bara en mycket trevlig röst (inget Shane McGowan-komplex, utan mer åt The Men They Couldn't Hang-hållet) utan är dessutom en tvättäkta irländare (i er! Dropkick Murphys/Flogging Molly/[valfritt knätofsband]). Musiken är snabb, driven keltpunk (och jävlar om jag inte tycker mig höra lite nordiska folkmusikinslag) av det slag ni förväntar er med banjo, mandolin, tinwhistle och allt annat som ingår. Närmare Flogging Molly än Dropkick Murphys, välspelat och tight så det förslår, med en poppig ådra (Tomorrow's The Day) och en låt de kunde skippa (Capt'n's Jig - där sjunger inte Brendan utan förmodligen nån av svennarna i bandet). Kul och oväntat släpp av Anarkopunx.