(Enhärjarna - The Resurrection CD - Dim Records) Enhärjarna bildades -92, lade ner 2005 och släppte återföreningsplattan The Resurrection 2009 på Ultima Thule Records, här utgiven på licens av Dim. För övrigt är Enhärjarna ett band jag aldrig har lyssnat på innan, och om man ska gå efter den här plattan har jag inte missat särskilt mycket heller. Inledande Ride of the Valkyries/Tillsammans vi Stå är irriterande vikingametal med smattrande dubbelkaggar och andra dumheter. Tre ytterligare lågvattenmärken är En Riktig Jävla Suparvisa part II som bara förmedlar en känsla av nygödslad åker och kepa från Odalmannen, Cash Was a Punk!, en skitdålig tolkning av Johhny Cash' Folsom prison Blues, samt fruktansvärda avslutande balladen Våra Själar Brann, där sången inte håller för fem öre. Annars är Bissons sång i allmänhet provocerande ful, något jag inte kan minnas att jag reagerade på när jag hörde Steelcapped Strength. Musiken är generellt, förutom i öppningsspåret någon sorts välproducerad Oi! med mycket vikingaslingor, där låtarna på samma gång känns välarrade som ihoprafsade på nån timme. Ok, den har sina stunder också förutom allmänt bra melodier, The Resurrection: till exempel i Stolt Svensk som är så catchy och kompromisslös att man inte kan värja sig, trots slarvigt skriven text. Även Arbetslöshetsklassens Hjältar, som låter som om Mart Hällgren hjälpt till att skriva refrängen funkar, samt Feel Alone, där det knappast kan vara Bisson som sjunger. Tio låtar du kan ha och mista, de flesta helst mista.
Visar inlägg med etikett Enhärjarna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Enhärjarna. Visa alla inlägg
torsdag 2 juni 2011
Enhärjarna - The Resurrection CD
(Enhärjarna - The Resurrection CD - Dim Records) Enhärjarna bildades -92, lade ner 2005 och släppte återföreningsplattan The Resurrection 2009 på Ultima Thule Records, här utgiven på licens av Dim. För övrigt är Enhärjarna ett band jag aldrig har lyssnat på innan, och om man ska gå efter den här plattan har jag inte missat särskilt mycket heller. Inledande Ride of the Valkyries/Tillsammans vi Stå är irriterande vikingametal med smattrande dubbelkaggar och andra dumheter. Tre ytterligare lågvattenmärken är En Riktig Jävla Suparvisa part II som bara förmedlar en känsla av nygödslad åker och kepa från Odalmannen, Cash Was a Punk!, en skitdålig tolkning av Johhny Cash' Folsom prison Blues, samt fruktansvärda avslutande balladen Våra Själar Brann, där sången inte håller för fem öre. Annars är Bissons sång i allmänhet provocerande ful, något jag inte kan minnas att jag reagerade på när jag hörde Steelcapped Strength. Musiken är generellt, förutom i öppningsspåret någon sorts välproducerad Oi! med mycket vikingaslingor, där låtarna på samma gång känns välarrade som ihoprafsade på nån timme. Ok, den har sina stunder också förutom allmänt bra melodier, The Resurrection: till exempel i Stolt Svensk som är så catchy och kompromisslös att man inte kan värja sig, trots slarvigt skriven text. Även Arbetslöshetsklassens Hjältar, som låter som om Mart Hällgren hjälpt till att skriva refrängen funkar, samt Feel Alone, där det knappast kan vara Bisson som sjunger. Tio låtar du kan ha och mista, de flesta helst mista.
Etiketter:
Dim Records,
Enhärjarna,
Punk,
Recension,
Vikingarock
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
