(South City Locos - Punkrock's Dead CD - At the Poor House Productions) Sist jag hörde något av och med Gabo var när han och hans dåvarande band Gabo's Drunken Logic spelade avig och jävligt bakfull containerpunk på en gammal biograf i Blackeberg. Kan det ha varit 2007? Det är obehagligt vad fort tiden går... Hur som helst är Gabo numera Malmö-baserad och South City Locos en överraskande övertygande punkkvartett med medlemmar även från andra akter såsom Kalashnikov Orchestra och underskattade Disturbances. Punkrock's Dead, skulle man lite putslustigt kunna uttrycka saken, är ett bevis på just motsatsen. Utan att leverera vare sig självklara hits eller kommande subkulturella anthems lyckas man mangla fram punk som perfekt bakgrundsmusik. Elva låtar hård gatupunk som luktar Wednesday Night Heroes, The Casualties eller kanske - för att referera mer skånskt - ett skitigare The Negatives. Bäst är det dock när det närmar sig Anti-Heros i Good Times och Outlaw for Life. Texterna är hyfsat personliga och sparkar inte in för många öppna dörrar, och det är ju alltid roligt med lite nya infallsvinklar. Kort sagt kan man säga att det här är en riktigt schysst debut och att svensk streetpunk på amerikanskt vis om man får falla i en gammal subgenrefälla sällan låtit så smutsigt och så kul.
Visar inlägg med etikett At The Poorhouse Productions. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett At The Poorhouse Productions. Visa alla inlägg
fredag 6 maj 2011
South City Locos - Punkrock's Dead CD
(South City Locos - Punkrock's Dead CD - At the Poor House Productions) Sist jag hörde något av och med Gabo var när han och hans dåvarande band Gabo's Drunken Logic spelade avig och jävligt bakfull containerpunk på en gammal biograf i Blackeberg. Kan det ha varit 2007? Det är obehagligt vad fort tiden går... Hur som helst är Gabo numera Malmö-baserad och South City Locos en överraskande övertygande punkkvartett med medlemmar även från andra akter såsom Kalashnikov Orchestra och underskattade Disturbances. Punkrock's Dead, skulle man lite putslustigt kunna uttrycka saken, är ett bevis på just motsatsen. Utan att leverera vare sig självklara hits eller kommande subkulturella anthems lyckas man mangla fram punk som perfekt bakgrundsmusik. Elva låtar hård gatupunk som luktar Wednesday Night Heroes, The Casualties eller kanske - för att referera mer skånskt - ett skitigare The Negatives. Bäst är det dock när det närmar sig Anti-Heros i Good Times och Outlaw for Life. Texterna är hyfsat personliga och sparkar inte in för många öppna dörrar, och det är ju alltid roligt med lite nya infallsvinklar. Kort sagt kan man säga att det här är en riktigt schysst debut och att svensk streetpunk på amerikanskt vis om man får falla i en gammal subgenrefälla sällan låtit så smutsigt och så kul.
måndag 14 december 2009
Vindicate This! - Stronger Than Yesterday CD
(Vindicate This! - Stronger Than Yesterday CD - At The Poor House Productions) Vindicate This! debuterar på albumformatet med en fullkomligt lysande 15-spårs CD som utan problem hamnar i listan över de fem bästa skivorna släppta under 2009. Det är stenhård Oi! i The Templars-stil (tänk de tre senaste albumen på GMM), samt med vissa drag av gamla Guttersnipe,och jag vet inte vad det är som gör det. Kanske är det snygga körer kombinerat med något sorts norrländskt vemod, som batteristen Gustaf i så fall skulle ha tagit med sig från Umeå när han utvandrade? Textmässigt är det bättre än vad de flesta engelskspråkiga oi!-band levererar; genomtänkt, eftertänksamt och inte sällan med en emotionell touch. Så blev EmOi!-musiken till på riktigt och inte bara som ett Möllanskämt. Hitsen är givna spår som Rich Bitch från den mer eller mindre officiella demon, här uppfräschad såklart, On Your Own, I Hate My Time, More To It, gripande Where Did You Wanna Go, samt Glory Days och avslutande Back Home and Everywhere.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
