Trevolt - I All Hast CD

(Trevolt - I All Hast CD - Heptown Records) Den här skivan utstrålar kvalitet: allt är välarrangerat, välspelat, och till synes välskrivet. Det betyder dock inte att den griper tag i mig, vilket i sin tur inte betyder att jag inte gillar det jag hör. Ta lite Bad Religion omkring skiftet mellan 80- och 90-tal och släng på lite svensk 90-talstrall av den typen jag brukar referera till när jag refererar till trallpunkband, typ Räserbajs och Radioaktiva Räker - resultatet är Trevolt. Till bandets fördel kan nämnas att de är genuint skånska i sitt uttryck; om detta skvallrar både den grötiga dialekten som kastar ett skimmer av munterhet över hela skivan, och lokala fenomen som besjungs i texterna, exempelvis pågatåg. Dessutom har de en del riktigt fina låtar, av vilka favoriterna lutar mer mot Radioaktiva Räker och heter Stanna Upp, Svagheten och Labyrinten. Det som inte är lika kul med I All Hast är att den med sina 17 spår tangerar gränsen för hur mycket illerkvick snällpunk man rimligtvis kan begäras palla med, och ger en en känsla av en jämntjock ljudsmet som visserligen är trevlig att lyssna på, men som saknar toppar. För folk som har koll på och är intresserade av vad svensk trallpunk innebär 2010 kan jag verkligen rekommendera Trevolt som något att klamra sig fast i när det blåser snålt.

Pretzeltown Festival, Södertälje, 20090822

Till skillnad från tidigare år som jag varit på Pretzeltown (eller vad det nu hette då; Backbeat Club var huvudsaklig arrangör då såvitt jag minns) var årets upplaga av festivalen en tredagars historia, ägde rum på två scener framför en mycket större publik än förr, och var smockfull med märkliga metalband. Jag kom dit hyfsat sent på eftermiddagen och ville mest se Troublemakers och Asta Kask, men gärna Trevolt också.

Vi kom lagom för att se de fyra sista låtarna med Malmöbandet. Trevolt var ett sånt band jag instinktivt ogillade, men som jag - när jag väl hörde dem - faktiskt upptäckte att jag tyckte var helt okej. Melodiös, snabb, välspelad punk på skånska helt enkelt, och nedan bifogade låten I Dina Ögon var en av låtarna vi hann med att se. Publiken bestod av en hel massa små roliga punkare som verkade ha kommit från halva Södermanland. Det var ett sant nöje att studera nitjackornas motiv och orimliga kombinationer av band och politiska slogans. Bäst i test var förmodligen den riktigt snyggt designade ryggen med kombinationen freds- och anarkafeministsymboler och Condemned 84.

När Skitarsle spelade drack vi öl på bryggan, men Hjalle från Norrtäljebandet Koncentrationssvårigheter tyckte att det var riktigt schysst. Vi växlade från bryggan till Stationskrogen innan Troublemakers gick upp på scenen. Det var ett riktigt schysst gig, både från bandets och publikens sida. "Klassiker" som Mammas Flickor, Ein Zwei Polizei, Staden Göteborg och Lilla Blå blandades med en hel del låtar från Troublemakers nya släpp, så jag hängde inte med så bra.

Asta Kasks spelning var också jäkligt bra, trots att vissa av oss reagerade på multipla extranummer, t-shirt-lumpning, och andra divalater. Låturvalet kunde ha varit baserat på Aldrig en LP hellre än En För Alla Ingen För Nån, även om Astas senaste album håller sjukt hög kvalitet för att ha spelats in så lång tid efter det dessförinnan senast släppta alstret. Hitkavalkad var det ändå, några favoriter som spelades var AB Böna och Be, Ringhals Brinner, Inget Ljus, Lasse Liten, Den Mänskliga Faktorn, Landsplikt, Välkommen Hem, Psykiskt Instabil, Patriarkatet och Européer. Kanske dags för en ny platta snart, Asta? Publiken röjde hur som helst vilt och sen åkte Paco hem.

Gratis är gott, så det var en trevlig kväll i Södertälje. Som kompensation för bristen på bildbevis bjuder jag på lite Trevolt: