AMTY Ska & Punk-helg i Januari

PSK#6, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20150501-20150502

Nu har det gått en vecka sedan man vaknade upp som ett uttorkat ökendjur och långsam började leta sig tillbaka mot något som skulle kunna liknas vid ett värdigt liv. Verkligheten känns overkligt värdelös i jämförelse med den blandning av berusning, goda vänner från när och fjärran, kvalitetspunkochoi och allmän känsla av odödlighet som PSK innebär. Jag ska summera helgen lite snabbt här, och för att inte försätta sidan i semiförlamning postar jag inte några inbäddade youtubeklipp utan rekommenderar er att besöka Colin Kennedys eminenta konto. Han filmade åtskilligt av samtliga framträdanden från årets helg och postar regelbundet kvalitativa klipp från spelningar han åser och dokumenterar hemma i England och på resa:

https://www.youtube.com/user/ItsGizmoOi/videos

Bilderna jag postar är samtliga tagna av Anders Hagman utom de från förfesten, som jag stal från random idiot på internet.

Helgen inleddes iaf på torsdagen, då man efter en seg arbetsdag hastade in till kvällens ställe Brother Tuck tillsammans med utvalda delar av Projekt 9. Där drack man långsamt igång helgen medan Snigel-Hans från Avgå!/Agent Bulldogg pillade med ljudet och kompisar från när och fjärran trillade in. Sammanfattningsvis var kvällen av sådan art att man blev stolt över att tillhöra Stockholms punk/oi!/skinhead-scen. På söderkrogen trängdes punkare och skinheads från ett tiotal länder med vitt skilda politiska preferenser och av diverse etniskt ursprung utan den minsta lilla skärmytsling. Bara fylla. garv och bra musik. Projekt 9 inledde, och det var första gången jag såg bandet spela med den nya sättningen (efter att Snigel-Hans bestämde sig för att lägga tid på Avgå! och Agent Bulldogg och Johan hoppade av till förmån för Constitutional Breakdown och studier). Den innebär att Silvere (tidigare Maraboots och även Sabotage) numera spelar bas (med den äran) och det skurits ner lite på leadgitarr. Projekt 9 bygger (numera endast) på energi och catchy refränger och kommer långt med energiknippet Erik på sång och Opoku på gitarr.

Projekt 9 på Brother Tuck

Under ska-orkestern Charlie Skaville valde jag att dricka och socialisera, liksom efter vad jag förstod, ca hälften av de tillresta. Nästa band av intresse var istället katalanerna i Reconquesta; ett band som scendebuterade i Il Prat med Agent Bulldogg för bara ett par år sedan och som nyligen släppt sitt debutalbum - ett ytterst bra sådant. De rev i alla fall av ett mycket tight och bra set, där de blandade egna hits med personliga tolkningar av orkestrar som Skinkorps, Ultima Thule och Skrewdriver. Under Back With A Bang fick de sällskap av ingen mindre än Merv (basist i bandet mittean av 80-talet till tidigt 90-tal) och glädjen blev naturligtvis stor.

Reconquesta, Brother Tuck

När sedan PSK drog igång på riktigt var det med samma känsla av triumf som vanligt. Noggrant utplockade band gjorde kanonframträdanden, alkoholen flödade och folk var glada. Sabotage inledde helgen genom att göra sitt första liveframträdande någonsin. Sydlänningarna i Oldfashioned Ideas följde upp med sedvanligt tight set. East End Badoes gjorde mos av det mesta den helgen, medan Anti-Nowhere Leauge alltid levererar, punkt. Headlinande The Exploited missade jag (igen) men har hört både ris och ros angående deras gig. Svårt att misslyckas med såna odödliga låtar gissar jag, men gitarristen kunde visst ha stannat hemma i Skottland.

 (Bilderna föreställer i ordning uppifrån och ner Sabotage, Oldfashioned Ideas, East End Badoes, Anti-Nowhere League och The Exploited)

Dag två gick naturligtvis inte av för hackor den heller. Otippade men alltid säkra Psykbryt inledde med sin gatutrall och vann säkerligen en och annan lyssnare med sitt rutinerade framträdande. The Liptones (som jag inte såg utan mest hörde roliga anekdoter om) levererade riktigt väl enligt uppgift, i synnerhet genom professionellt framträdande. Bäst på hela festivalen var Vicious Rumours som hade lyckats hämta hem gamle vokalisten John Mundy från Texas och som gjorde ett oerhört engagerat set och gästades på scen av bland andra den Nippa, Terry (East End Badoes) och Steve (Indecent Exposure) och således rev ner mastodonta applåder. Bishops Green kan leva allena på sitt material, och var kanske en aning trötta eftersom spelningen var den sista på en lång Europa-turné, men I wouldn't know, såg typ en halv låt... Headlinande Toy Dolls gjorde dremot ett strålande jobb. Att tre personer kan vara så samspelta och högljudda övergår mitt förstånd. Dessutom levererade dom "rätt" låtar ur sin digra låtskatt. Mycket värdigt. Ska bli intressant att se vad festens arrangörer hittar på till 2016.

(Bilderna föreställer i ordning uppifrån och ner Psykbryt, The Liptones,Vicious Rumours, Bishops Green och Toy Dolls)

PSK 2015 - Full line-up

 

Kompletterade som sista släpp gjorde Animal och hans Anti-Nowhere League som alltså åter gästar Stockholm och Pretty Shitty Kjell, och som alla vet alltid levererar live. Även lokala gatutrallgänget Psykbryt spelar på årets upplaga av årets årliga punkhändelse i Sverige. Viva!

Bästa släppen 2014 - The Liptones - Sidospår CD

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Den här är knepig. Tycker jag verkligen SÅ mycket om den här skivan? Det vetifan, men sammantaget är den såpass bra, kompetent och för all del nyskapande att den lätt slår ut andra potentiella plattor släppta under året. Jag skrev så här i recensionen av albumet i fråga.

The Exploited och Oldfashioned Ideas till PSK 2015

Vicious Rumours och Bishops Green till PSK 2015!

PSK 2015 - Biljetter släppta

Första bandsläppen inför PSK 2015!

The Liptones - Sidospår CD

(The Liptones - Sidospår CD - A Message To You) The Liptones utkommer här med en elvaspårs fullängdare på trotjänaren AMTY helt på svenska. Men förutom just den detaljen är det mesta sig likt sedan sist. The Liptones är oerhört kompetenta, och det faktum att låtmaterialet på Sidospår kanske inte riktigt är fullt så starkt som det på The Meaning Of Life vägs upp av att texterna fångar på ett annat sätt, när de är på mitt och bandets gemensamma modersmål. Liksom tidigare lyckas bandet få till smärtsamt catchy blåsslingor, och minst ett par av låtarna skulle - om skivan släppts till sommaren - kunna vara radioburna sommarplågor av Guds nåde. Ett par låtar för mina tankar till svensk 90-talspop typ Jumper (naturligtvis i ska-tappning) medan andra har en tydlig punknerv och låter som Hyrda Knektar skulle gjort med (mer) blås, klaviatur och i baktakt. För fans av ska i allmänhet och svensk ska i synnerhet är Sidospår en given investering. Som pricken över i bjuds en svensk tolkning av Jimmy Cliffs örhänge The Harder They Come (Ju Större Dom Är). Köp.

The Liptones - The Meaning of Life CD

(The Liptones - The Meaning of Life CD - A Message To You) En tolv låtars lektion i hur ska ska låta 2012. Engelsmännen på etiketten Do the Dog gör bäst i att skolka om de inte vill hamna i skamvrån efter att ha blivit duktigt slagna på fingrarna. The Liptones är nästan att betrakta som veteraner, och visar var skåpet ska stå med sin stompiga, tighta ska med inslag av punk, pop och soul som innehåller alla ingridienser bra ska ska innehålla. En del låtar, till exempel I Love Only You och Smile för tankarna till Kalle Bah kring Soon Come... och andra påminner om The Busters i deras bästa stunder. Sångaren Mo ligger någonstans mellan Mark Foggo och Stephen Jackson (The Pietasters) och favoritspåren heter New Set of Sorrows, Turn Me On, Wyatt Earp (fantastisk orgel!), Can You Feel It, Cold Black Stone och The Meaning of Life och de två tidigare nämnda, och då har jag ju rabblat mer än halva skivan så det får väl säga sitt. Perfekt musik när solen börjar värma igen!

...och så missar ni såklart inte...

The Last Resort/GBG - flygaren