East End Badoes till Peking - krockar med Klubb Capital's premiär (Uppdaterad 2016-10-10)

https://www.facebook.com/events/1141173785964992/

(Klubb Capital har efter den olyckliga krocken ändrat datumet på sin premiär till den 4/3)

Agent Bulldogg tillbaka till Oi! The Meeting - 25 år senare.

Samtidigt som nästa års framflyttade version av PSK går av stapeln i huvudstaden, firar den tyska festen "Oi! The Meeting"tjugofemårsjubileum i den nordtyska staden Kiel. Då, för ett kvarts sekel sedan, spelade förutom band som Lokalmatadore och Klasse Kriminale också Agent Bulldogg, och nu, när eventet fyller 25 spelar Bulldogg igen.

https://www.facebook.com/events/270621223140328/ 

Det är ett tre dagars evenemang till land och till sjöss och med en hyfsat imponerande bandlista: - The Hotknives (Great Britain) - Berliner Weisse (Berlin) - 7er Jungs (Delmenhorst) - Thekenprominenz (Görlitz) - City Saints (Sweden) - Red Alert (Great Britain, Kiel) - Smegma (Hamburg) - Dreiviertel Noin (Schwerin) - The Hacklers (Ireland) - Leo and the Lineup (Danmark) - The Nice Guys (Belgium) - Vortex (Hameln) - Agent Bulldogg (Sweden) - Ruhestöhrunk (Rostock) - Rumba Santa (Kiel) - The Klempins (Kiel) - Asiphil & Dirty Harry (Schwerin) - Heiamann (Hamburg) - Lord Helchmen`s Blasbatterie (Flensburg) - East End Badoes (Great Britain) - Angelic Upstarts (Great Britain)

PSK#6, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20150501-20150502

Nu har det gått en vecka sedan man vaknade upp som ett uttorkat ökendjur och långsam började leta sig tillbaka mot något som skulle kunna liknas vid ett värdigt liv. Verkligheten känns overkligt värdelös i jämförelse med den blandning av berusning, goda vänner från när och fjärran, kvalitetspunkochoi och allmän känsla av odödlighet som PSK innebär. Jag ska summera helgen lite snabbt här, och för att inte försätta sidan i semiförlamning postar jag inte några inbäddade youtubeklipp utan rekommenderar er att besöka Colin Kennedys eminenta konto. Han filmade åtskilligt av samtliga framträdanden från årets helg och postar regelbundet kvalitativa klipp från spelningar han åser och dokumenterar hemma i England och på resa:

https://www.youtube.com/user/ItsGizmoOi/videos

Bilderna jag postar är samtliga tagna av Anders Hagman utom de från förfesten, som jag stal från random idiot på internet.

Helgen inleddes iaf på torsdagen, då man efter en seg arbetsdag hastade in till kvällens ställe Brother Tuck tillsammans med utvalda delar av Projekt 9. Där drack man långsamt igång helgen medan Snigel-Hans från Avgå!/Agent Bulldogg pillade med ljudet och kompisar från när och fjärran trillade in. Sammanfattningsvis var kvällen av sådan art att man blev stolt över att tillhöra Stockholms punk/oi!/skinhead-scen. På söderkrogen trängdes punkare och skinheads från ett tiotal länder med vitt skilda politiska preferenser och av diverse etniskt ursprung utan den minsta lilla skärmytsling. Bara fylla. garv och bra musik. Projekt 9 inledde, och det var första gången jag såg bandet spela med den nya sättningen (efter att Snigel-Hans bestämde sig för att lägga tid på Avgå! och Agent Bulldogg och Johan hoppade av till förmån för Constitutional Breakdown och studier). Den innebär att Silvere (tidigare Maraboots och även Sabotage) numera spelar bas (med den äran) och det skurits ner lite på leadgitarr. Projekt 9 bygger (numera endast) på energi och catchy refränger och kommer långt med energiknippet Erik på sång och Opoku på gitarr.

Projekt 9 på Brother Tuck

Under ska-orkestern Charlie Skaville valde jag att dricka och socialisera, liksom efter vad jag förstod, ca hälften av de tillresta. Nästa band av intresse var istället katalanerna i Reconquesta; ett band som scendebuterade i Il Prat med Agent Bulldogg för bara ett par år sedan och som nyligen släppt sitt debutalbum - ett ytterst bra sådant. De rev i alla fall av ett mycket tight och bra set, där de blandade egna hits med personliga tolkningar av orkestrar som Skinkorps, Ultima Thule och Skrewdriver. Under Back With A Bang fick de sällskap av ingen mindre än Merv (basist i bandet mittean av 80-talet till tidigt 90-tal) och glädjen blev naturligtvis stor.

Reconquesta, Brother Tuck

När sedan PSK drog igång på riktigt var det med samma känsla av triumf som vanligt. Noggrant utplockade band gjorde kanonframträdanden, alkoholen flödade och folk var glada. Sabotage inledde helgen genom att göra sitt första liveframträdande någonsin. Sydlänningarna i Oldfashioned Ideas följde upp med sedvanligt tight set. East End Badoes gjorde mos av det mesta den helgen, medan Anti-Nowhere Leauge alltid levererar, punkt. Headlinande The Exploited missade jag (igen) men har hört både ris och ros angående deras gig. Svårt att misslyckas med såna odödliga låtar gissar jag, men gitarristen kunde visst ha stannat hemma i Skottland.

 (Bilderna föreställer i ordning uppifrån och ner Sabotage, Oldfashioned Ideas, East End Badoes, Anti-Nowhere League och The Exploited)

Dag två gick naturligtvis inte av för hackor den heller. Otippade men alltid säkra Psykbryt inledde med sin gatutrall och vann säkerligen en och annan lyssnare med sitt rutinerade framträdande. The Liptones (som jag inte såg utan mest hörde roliga anekdoter om) levererade riktigt väl enligt uppgift, i synnerhet genom professionellt framträdande. Bäst på hela festivalen var Vicious Rumours som hade lyckats hämta hem gamle vokalisten John Mundy från Texas och som gjorde ett oerhört engagerat set och gästades på scen av bland andra den Nippa, Terry (East End Badoes) och Steve (Indecent Exposure) och således rev ner mastodonta applåder. Bishops Green kan leva allena på sitt material, och var kanske en aning trötta eftersom spelningen var den sista på en lång Europa-turné, men I wouldn't know, såg typ en halv låt... Headlinande Toy Dolls gjorde dremot ett strålande jobb. Att tre personer kan vara så samspelta och högljudda övergår mitt förstånd. Dessutom levererade dom "rätt" låtar ur sin digra låtskatt. Mycket värdigt. Ska bli intressant att se vad festens arrangörer hittar på till 2016.

(Bilderna föreställer i ordning uppifrån och ner Psykbryt, The Liptones,Vicious Rumours, Bishops Green och Toy Dolls)

PSK 2015 - Full line-up

 

Kompletterade som sista släpp gjorde Animal och hans Anti-Nowhere League som alltså åter gästar Stockholm och Pretty Shitty Kjell, och som alla vet alltid levererar live. Även lokala gatutrallgänget Psykbryt spelar på årets upplaga av årets årliga punkhändelse i Sverige. Viva!

The Exploited och Oldfashioned Ideas till PSK 2015

Vicious Rumours och Bishops Green till PSK 2015!

PSK 2015 - Biljetter släppta

Första bandsläppen inför PSK 2015!

Bästa släppen 2013 - London Diehards / East End Badoes / Johnny Asbo & The Young Guns - Live Bad and Die Hard CD

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2013. 

Bland all socker-oi, tillrättalagd och sliskig, dök denna salta smällkaramell upp. Tre band som alla hänger ihop genom gemensamma medlemmar och som representerar såväl det gamla som det nya east end-soundet. Real Oi! utan att vara varken korkad eller stelbent. Stolt, patriotiskt, stenhårt och välspelat. Kul också att ett svenskt bolag ligger bakom!

PSK#5 - East End Badoes ut, Gatans Lag in

Efter att East End Badoes meddelat att de ställt in alla gig 2014 och därmed också den i Stockholm i påsk, rycker Gatans Lag in och ersätter.

Lördagens headline-band/PSK#5

... The Adicts :)

PSK#5 - Tre nya bandsläpp!

De nya banden för det här släppet är alltså New York-baserade The Templars som iom det här gör sin tredje Sverige-spelning någonsin. Den första i Stockholm.

Att Agent Bulldogg spelar för femte gången kanske inte överraskar det allra minsta.

Hyfsat otippat är dock släppet/britterna East End Badoes som gjorde debut på hårdvara iom Back on The Streets (Secret, 1982); en samlingssjua som medföljde den fjärde och sista av Garry Bushells klassiska Oi!-samlingar; Oi! Oi! That's Yer Lot. Sångaren Terry Hayes gör mer väsen av sig i "nya" London Diehards, och EEB har nu för tiden ett snarlikt sound.

The London Diehards / East End Badoes / Johnny Asbo & The Young Guns - Live Bad & Die Hard CD

(The London Diehards / East End Badoes / Johnny Asbo & The Young Guns - Live Bad & Die Hard CD - Pretty Shitty Town Records) Anledningen till att jag snarare betraktar det här svinfina digipaket som en split än en samling är att de tre banden hänger intimt ihop. Både London Diehards och East End Badoes frontas som bekant av The Gentleman of Oi!; Terry Hayes, medan mannen bakom projektet Johnny Asbo & The Young Guns även han återfinns i London Diehards' sättning. Låtarna är dock i varannan-ordning vilket ger mer samlingsskivekänsla, men för enkelhetens skull avhandlar jag ett band i taget:
    Ciaran, som bokstavligen är Johnny Asbo och som privat förutom i Diehards även återfanns/finns i Retaliator och Tattooed Motherfuckers livesättning, inleder hårt med en riktigt bra låt betitlad Crown of Thorns. Det är Asbo som är skivans hårdaste, och att hans musiksmak måhända är en smula mer hardcoretillvänd märks delvis i covervalet Hard Livin' från Stigmas soloplatta som kom för några år sen på I-Scream. Jag är inget fan av solo-Stigma och eftersom grundmaterialet inte faller mig på läppen gör heller inte Asbo's tolkning det. Det gör däremot hans andra egna låt; This is England, som trots en lite långdragen refräng kan vara skivans bästa låt. Även det andra covervalet, av Retaliator's Aggro Trouble & Strife sitter fint.
   East End Badoes levererar låtar från lite olika inspelningar och perioder om jag fattar saken rätt, och jag är inte säker på exakt hur och när. Deras första låt Ronnie and Reg är en sisådär låt, medan deras tolkning av The Proffessionals' 1-2-3 är lysande och deras nyinspelning av Back on the Streets-klassikern The Way It's Gotta Be låter riktigt bra. I synnerhet nyinspelning och ett lätt om-arr av den senare var något den/de tjänade på.
   The London Diehards presterar jämnast på den här plattan. Det är riktigt bra rakt av och bandet har nu ytterligare tre örhängen att foga till högen hits man redan samlat på sig.
   Hårt och smutsigt från östra London, hur skulle det kunna vara fel?

Också värda att nämna 2012

Årsbästalistan var i år koncentrerad på fullängdsalbum, men det har även släppts lite annat kul i år som är värt att ta upp, i form av återsläpp, sjutummare eller splitalbum. Tänkte tipsa om några av dem.

Ett släpp som bara måste vara skitbra är splitsjuan mellan Oldfashioned Ideas och Peterborough-bandet Black Marias (som för övrigt eventuellt är Sverige-aktuella framöver) på Contra. Jag har ännu inte hunnit lägga nålen till plasten, men det kommer, och jag kan hur som helst gå i god för att plattan är värd varenda korvöre!

En annan kul sjua är gamla rävarna East End Badoes' Hard Hits For Herberts som ursprungligen skulle ha släppts på svenska Pretty Shitty Town, men som till slut hamnade på amerikanska Skinflint. Hursom helst är det just hårda hits för herberts som levereras, och naturligtvis låter det inte mil ifrån Terrys "nya" band The London Diehards.

Randale Records gjorde en smärre kulturgärning när de samlade Franky Flames soloarbeten samt featuring-låtar på två CD-skivor alternativt en trippel-LP. Här återfinns det en gång svåra, men sedan återpressade samarbetet med norska The Whalers, materialet från hans sjutummare från 80-talet, samt hans samarbeten med exempelvis Evil Conduct och Vanilla Muffins plus en massa annat. Ett måste i hyllan.
En skiva jag inte kan uttala mig om är The Clichés nya album Street Rock For The Working Class, som jag inte äger än men som jag räknar med kommer att vara lika stabil som föregående utmärkta album.

Durham's finest; Gimp Fist och Last Rough Cause, delade en snygg LP på Contra. Den är som man väntade sig, det vill säga till bredden full av catchy gatpunk. Båda banden levererar men Last Rough Cause är bäst. Banden covrar också varandra.

West Side Boys Reste Fier (från 2011) släpptes av Bords de Seine och Randale som LP, och med följde en sjutummare som en hyllning till framlidne Tolbiac's Toads-medlemmen Bruno.

Och sist men inte minst fick vi oss till livs ett livstecken från Malmös Vindicate This! i form av en slick sjua betitlad Hard Feelings. Det kommer dessutom mera under 2013...