Lumpex 75 - Blyskawic Slad CD

(Lumpex 75 - Blyskawic Slad CD - Olifant Records) Jag hade en polsk oi!/punk-period ett tag. Ramzes & The Hooligans och The Real Horrorshow läste jag om runt -98 i fanzinet Teenage Warning, och när internet fanns i mitt liv kollade jag upp Ramzes. Glädjen var stor. Sedermera blev jag (sub)kulturberikad av några polska (sub)kulturberikare, och fick span på fler band. Lumpex 75 var ett av dem och jag gillade bandets album To My... från 2001. Nu har etiketten Olifant skickat en rejäl bibba recensionsplattor till Paco, så det kommer bli en hel del polskt här framöver. Med mera. Först ut alltså, Lumpex 75's senaste album Blyskawic Slad.

Polska är faktiskt ett riktigt coolt punkspråk, och de flesta banden jag hört därifrån håller genomgående ganska hög klass med kontinentala mått mätt. Blyskawic... är dock inte speciellt intressant, och detta beror på lite olika saker: för det första består den av sjutton låtar vilket är lite i överkant, i synnerhet som det inte direkt finns något spår som sticker ut. Det handlar om midtempo- eller tvåtakts-oi! av ett ganska typiskt tyskt slag. Melodiös och med häxaggrosång; tänk tidiga Volxsturm typ. Inget fel på varken melodier eller gitarrdetaljer, men det känns tjatigt, särskilt när det låter som italiensk pladder-oi!. Ska man plocka några spår som ändå känns roligare än de andra får det bli Gdansk, gissningsvis om bandets hemstad, som sneglar åt Oxymoron-hållet, Przeciwko Wam för sångmelodin och Media som är skivans ösigaste låt. Dessutom avslutande Dla Przyjaciót. Hade alla låtar haft samma lugna driv som den hade jag garanterat lyssnat sönder mycket på den här skivan. Som det känns nu kommer den mest att samla damm.