Asta Kask, Dobermann Cult, Abjekt & Spotlicks, Klubb Gås/Kolingsborg, STHLM, 20110115

Alltså. Den här kvällen handlade, för mig, något mer om öl och sällskap än att se band spela.

Med tacos och Irish Coffee värmdes det upp inför spelningen och delar av sällskapet var på tok för överförfriskat för att få vistas i möblerade rum när vi anlände till Kolingsborg. Detta hade dock inte v akterna något problem med, utan vi blev alla insläppta. Det var många bekanta ansikten vilket så klart var jävligt trevligt, till skillnad från stället ölpriser. Senaste Ex Animo inhandlades och bjöd dagen efter på trevlig läsning, även fast det verkar ha ändrat inriktning sen senast jag läste det och nu handlar mer om crust än något annat, vilket jag inte är särskilt insatt i.

Först på scen var Spotlicks men sena som vi var missade vi dem. Att döma av det vi hade hört på myspace innan kände jag dock att det inte gjorde någonting och enligt uppgift från närvarande hade det inte varit så bra. Istället väntade jag på att Dobermann Cult skulle börja spela. De öste på ganska bra och sångaren Martin hoppade i vanlig ordning omkring, ner från scenen och upp igen och ner igen och upp igen. Jag äger båda Dobermanns skivor och har lyssnat på dem en del men av någon anledning vill inte titlarna fastna så det blir ingen namndroppning.

Mer öl, mer prata med folk, och sedan dags för Abjekt som jag lyssnade så smått på, men inte kollade på alls. Jag stod placerad bakom en trappa. Det lilla jag brydde mig att lyssna på lät bra men det är inte någon musik som jag har ett brinnande intresse för.

Asta Kask, något sena har jag för mig, klev på scenen så småningom och det var ju för att de skulle spela som jag befann mig på Kolingsborg. Jag stod och köpte öl när de drog igång och tänkte typ "fan vad klent ljud det är, jämfört med de andra banden". Ett par sekunder senare kom Poor Old Thorsten fram och påpekade att det inte fanns någon basist på scenen och alla bitarna föll på plats. Micke i Asta Kask sa sedan också att de aldrig har ställt in en spelning så varför skulle de göra det nu, bara för att basisten var sjuk? I vilket fall som helst, bortsett från det lite tunna ljudet, så var det ett bra gig. De lirade i princip alla låtar som man vill höra när man ser dem och sen var det inte mer med det. En öl till, sedan hemgång. Det var det hela.

//Snigel-Hans

Och om inte...

Om ni inte ska till Kallekrona (vilket ni så klart ska) men åtminstone har förmånen att bo i Sveriges enda stad... voila!

Marys Kids, Abjekt & Kombat Katz på Klubb Gås/Pluto, STHLM, 20100402

Pluto har jag besökt en gång tidigare och fick då intrycket av att stället var lite småhäftigt i jämförelse med de klubbar som tar plats på diverse krogar inne i stan. Det kändes som om att det låg lite avlägset, byggnaden låg bakom några märkliga avspärrningar, lokalen var något primitiv och luften var svår att andas då folk rökte inne som galningar. Nu när jag kom dit blev jag lite besviken. Jag har hört något om att det ska vara Stockholms enda svartklubb med alternativ musik men bara grejen att man har en fet ordningsvakt på två platser (en utomhus som man måste passera för att komma till entrén och en innanför dörrarna) och att priset var hutlösa 100 spänn för band som inte direkt är svåra att se eller har någon lång väg att resa (med undantag för Marys Kids som, om jag förstått saken rätt, delvis verkar komma från Norge). I vilket fall som helst så tog det musten ur mig då jag innan hade visionen om ett något mer städat och mycket mer centralt Fullersta med mig. Till banden då: Kombat Katz missade jag och det är inte direkt så att jag gråter över det, det kanske till och med gjorde mig på lite bättre humör. Abjekt, som gjorde en bra spelning men eftersom att jag inte är särskillt inlyssnad på dem och det nu gått flera långa dagar sedan spelningen så kan jag inte droppa några titlar. Men nöjd blev jag. Mary's Kids var välspelad, Amerika-influerad, punkrock med kvinnlig sång vilket är helt ok. Jag var något negativt inställd till dem av någon anledning men jag blev bevisad fel, för på spelningen tyckte jag mycket om det (tyvärr aningen tråkigare på bandets myspace men fortfarande värt att lyssna på). Troligtvis kommer jag att gå på Pluto igen, och nog tycker jag att andra borde göra det med, för det är lite trevlig omväxling till de andra klubbarna som spelar punk i Sthlm, men allvarligt talat kan man försöka hålla priset runt 60 spänn & ta bort överflödiga, spänniga, vakter.

//Snigel-Hans

Rogues Utd & Poor Old Slugs på Klubb Gås/Sugar Bar, STHLM, 20100312

Sugar Bar är ett förfärligt ställe och Klubb Gås en förskräcklig arrangör. Kolla på gåsen till höger och ta fasta på tribaltatueringen på dess smäckra hals: there you go! Klubben har på något vis blivit en institution i Stockholmsnatten, och ett stamlokus för avskrapet av alla alternativa med smak för gitarrbaserad musik. Det blir naturligtvis en rutten soppa av stonerrock, grunge, kukenkillar, fittantjejer och alla fyllon som driver det tvivelaktiga valet att stanna ute efter klockan halv två.

Den här kvällen var det punkband, levande på scenen, och DJ:n den skäggiga gåsprofilen Hutton, som enligt hörsägen på magisk väg frammanades ur ölandedräkt och dåliga raggrepliker på gamla gåslokalen 122. Enligt klubbens pressutskick har Hutton stenkoll på punk, och nog skötte han sig även om låtvalen var lite väl självklara. Det är väl som dom säger; bland de blinda är den enögda kung.

Poor Old Slugs var första band för kvällen, och dom spelade ett ganska vanligt set, med både äldre och nyare låtar. Publiken var inte sjukt månghövdad, men åtminstone ganska vital trots sin höga snittålder. Det var en bra spelning, men det blir lite enahanda med samma små Stockholmsspelningar hela tiden. Hoppas Poor Old Slugs kan spotta ur sig något officiellt ordentligt släpp snart, så de kan få chansen att pröva sina vingar på andra arenor.

På tal om enahanda kan Rogues Utd vara Stockholms mest använda punkband just nu. Trots detta var det första gången jag såg bandet live. Publiken var ännu mer tunnsådd än då Poor Old Slugs spelade, men Rogues kompenserade genom scennärvaro och energi. Jag var inte över hövan imponerad. Jag gillar EP:n, men tycker att bandet gör sig bättre på skiva, kanske av ett så enkelt skäl att man slipper se dem då i alla fall. För mycket kepsar och skit.