måndag 28 mars 2016

PSK#7, Klubben/Fryshuset/STHLM, 20160324-20150326

Här sitter man och svettas efter en traditionsenlig tre-dagars...

I år var en av skillnaderna att PSK-crewet själva låg bakom förfesten, som tog plats på En Arena och var hardcore-betonad. Engelska hypen Violent Reaction, svenska diton Urban Savage och Slapshot spelade. Två av banden var ändå på plats, på grund av att de utgör delar eller hela sättningarna hos Crown Court respektive Stars & Stripes. Jag hade inte planerat att besöka årets förfest då jag ansåg att det kostade mer än det smakade, och annat hände, men det blev så att jag dök upp där ändå. Det var en trevlig kväll, men vakterna var horor, något jag förstått är kutym på En Arena.

Första officiella PSK-kvällen missade jag Grebol (anlände lite för sent), som var det lokala och inledande bandet för året. Ett snabbt snack med basisten Jonnie gav vid handen att spelningen hade gått bra, men det fanns ett lätt missnöje med de egna prestationerna. Jag tror jag måste ha kommit mitt i Legion 76, som jag också missade, men som jag hörde hade gjort en kanonspelning. Personligen "upptäcker" jag sällan nya band live, och trots att jag har vad bandet har släppt är jag långt ifrån inlyssnad nog för att tillgodogöra mig en hel spelning, men med det sagt hade jag gärna sett nån låt iaf. Det gjorde jag däremot av Shipwrecked som jag dessutom sneakpeakat lite på i replokalsmiljö tidigare under dagen. Det var bra som förväntat, även om jag skulle kunna bandets musik bättre. Spextricket Digital Octopus struntade jag naturligtvis i, liksom Lion's Law, som jag ledsnat ordentligt på. Stars & Stripes missade jag tyvärr av bara farten (hörde dom var grymma) men såg Battle Ruins som jag tyckte lät extremt tungt och studiotroget. Det var en riktigt bra spelning, trots att man härvidlag var tämligen trött.

På lördagen såg vi till att vara tid, och fick avnjuta Rixe som jag tyckte gjorde en mycket tight och bra spelning. Gillar trippelsången, taktfastheten och Camera Silens-covern. Klubbens ljud gjorde bandet rättvisa, trots att utljudet flimrade lite under kvällen. Ett av Sveriges bästa och hetaste band just nu är Lost Warning, som följde upp med den äran och även slängde in en Royal Stakeout-cover for good measure. Även Crown Court såg jag, men där måste jag säga att hypen verkligen är större än bandet och att de faktiskt är betydligt roligare på skiva. Kanske bäst överhuvudtaget var Troublemakers, så om bara femtio pers håller med mig kanske man kan säga att arrangören gick över ån (Atlanten) efter vatten, men det kanske bara var jag som var ovanligt nöd med selektionen låtar etc. Alonzo såg jag verkligen inte. Däremot båda avslutande banden Peter & The Test Tube Babies (levererar alltid) och Sham 69, faktiskt för första gången, och dom gjorde en helt ok spelning!

Reflektion och summering... Fantastiskt kul som alltid, kanske mest för det sociala. Till nästa år är Cock Sparrer redan släppta, så den blir nog slutsåld aningen fortare än vad som är normalt. Vad den övriga uppställningen kan bestå i har jag faktiskt svårt att sia om med tanke på att dammen är ganska utfiskad vid det här laget. Spontant kan jag tycka att PSK litegrann har växt ur kostymen och kanske borde lägga om kursen, typ sikta på tre till fyra enkvällars, spridda geografiskt eller satsa på turneer av typen The Real Oi! Tour med Agent Bulldogg och Condemned 84 som genomfördes för typ fyra år sedan.

Pallar inte foga in en massa bilder och film, men håll ett öga på Colin Kennedys youtube-kanal. Han brukar lägga upp kvalitativa grejer!


https://www.youtube.com/user/ItsGizmoOi

lördag 19 mars 2016

Greta Kassler - Ingen Tittar På CD

(Greta Kassler - Ingen Tittar På CD - Second Class Kids) Om Lastkaj 14 är Svensk trallpunks flaggskepp och Trall + extra allt i nån sorts deluxe-förpackning, kan man väl säga att det är inte Greta Kassler i alla fall. Inte bara har bandet fastnat i att halvdant plagiera tidiga De Lyckliga Kompisarna och Räserbajs - de låter dessutom inte ett dugg mognare som band än när deras första hemmasnickrade promo-CD ramlade ner i Pacos låda för mer än tio år sedan...

Det här bär mig en smula emot att säga, för jag gillar Second Class Kids Records, och även deras utgåvor, trots att det ofta är av mer principiella skäl än att jag de facto skulle uppskatta musiken. Snygga, proffsiga utgåvor och en hyfsad utgivningstakt gör bolaget till en viktig aktör i det svenska punklandskapet.

Och för att återgå till Ingen Tittar På..: det är en tolvlåtars digipak-CD.
med ganska snyggt artwork, komplett med texthäfte och allt, så inget att klaga på där. Texterna är ju som dom är, tänk helt enkelt progg och allmänna orättvisor betraktade genom rödvinsfläckiga glasögon. Om du är en av dom som tror på trallpunken 2016, och är du en puritan vad gäller sound och angripande av textämnen så köp.

Ny låt från kommande Sabotage-7"

söndag 13 mars 2016

Kommer snart...

Hej, mars har börjat trögt, inläggsmässigt, men det kommer lite snart. Bland annat väntar ett helt gäng skivor från bland annat Second Class Kids och Olifant Records på recension.

Annars dog Vi Subversa (bl a Poison Girls) i januari. Det missade jag då. Tråkigt, men hon var ju åtminstone i äldern då det så att säga är dags.

Sabotage spelade in låtar till en ny sjua för ett par veckor sedan, och det enda så kallade smakprovet återfinns på bandets facebooksida.

Lost Warning har även de spelat in nytt, den här gången på modersmålet. Låter snorbra, som väntat.