Police Bastard - Confined CD

(Police Bastard - Confined CD - Iron Man Records) Birmingham-bandet Police Bastard (medlemmar från storheter inom punk och thrash som English Dogs, Sensa Yuma, Doom och Contempt bl a) släpper nytt album på etiketten Iron Man; även den Brum-baserad. Och det är inte särskilt kul. Trots partier som andas emotionell käng eller svensk 90-talshardcore i stil med Oral, Disfear och/eller Atomvinter (i brist på internationella referenser) blir det jävligt mycket bleath metal av allting. Långa låtar, mycket instrumentalt, ett kompakt mörker över produktionen etc gör skivan tröglyssnad om man är helt ointresserad av hårdrock. För den begivne bjuds det på tio låtar misantropiskt malande förpackat i digipak.

Police Bastard - It's Good To HATE... CD+DVD

(Police Bastard - It's Good To HATE... CD+DVD - Iron Man Records) Police Bastard från Birmingham är ett band där medlemmarna som kommit och gått och också idag utgör bandets sättning tillsammans har en mycket imponerande meritlista då de spelat med eller spelar med andra orkestrar inom thrash/anarko/uk82 som Contempt, English Dogs, Sensa Yuma, Rubella Ballet, Dogshit Sandwich, Sore Throat och Doom, för att bara nämna några. Det är i synnerhet i de sistnämnda banden man hittar störst likheter med hur Police Bastard låter. Det rör sig alltså om ett band med rötterna i kanske framför allt den brittiska 90-tals hardcore/krust-scenen, som spelar enkel, hård musik enligt ett recept som Varukers var med om att utforma en gång i tiden. Texterna är politiska och tämligen simpla; anarkism och antikapitalism och spottloskor mot svennetillvaro och konformism. Musiken funkar bäst när det går snabbt och när man hör att bandet även har medlemmar i Last Under The Sun. Sämst är det i de slöare partierna där det låter för mycket metal i vanlig ordning. Inget som imponerar på Paco, men alls inte oävet. Musikdisken består av fem låtar britthrash, och tilld etta kommer alltså även en DVD med mer musik och livespelningar från 2008 och 2010.

Last Under the Sun - Gone CD

(Last Under the Sun - Gone CD - Iron Man Records) Det här tyckte jag såg jävligt krustigt ut, men där bedrog jag mig. Last Under the Sun spelar någon form av eftertänksam posthardcore där man skönjer So Cal- så väl som traditionella emo-influenser. Det enda band jag får upp i skallen som referens skulle vara When Freedom Ends, men det här gänget från Birmingham är mindre normativa eller vad man ska säga. Det är egensinnig, i regel snabb och frenetisk musik som inte är helt lättlyssnad men ändå melodiös och med ett förvånansvärt flyt. Sjutton låtar av varierande kvalitet är vad man får, med politiska och/eller djupsinniga texter. Minst en av medlemmarna spelar även i betydligt mer direkta Police Bastard.