The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD

(The Junkers - Now And Forever And For Years To Come CD - Olifant Records / Hostile Class Productions) Ett av mina favoritband från Polen, The Junkers, släpper här (2011) ett samarbete mellan Olifant Records och Hostile Class Productions den engelska versionen av albumet Teraz I Zawsze I Na Wieki Wieków, där alltså alla låtar är på engelska och sjungs med en, för att komma från en polack, helt ok engelska. Det är helt ok, även om jag föredrar när band sjunger på modersmålet. Soundet, som har gått från melodiös och bitvis saxofonspetsad oi! till ett förvisso ännu ganska melodiöst men med en alltför kraftig metaltvist är däremot kanske inte lika kul. Det känns i både sången och gitarrljudet, samt gnuggandet från densamma. Ok när det för tankarna till Motörhead, mindre ok när det låter Discharger. Bästa låten är Voice of Reason, och texterna är i allmänhet av no nonsense-karaktär. Till de tio ordinarie låtarna kommer åtta bonuslåtar på ett spår, och där återfinns låtar på polska såväl som covers av Agnostic Front och Condemned 84. Jag gillar fortfarande The Junkers, men hade väntat mig något roligare här.

Brassic - Voice of Freedom LP

(Brassic - Voice of Freedom LP  - Hostile Class Productions) Den här skivan släpptes redan 2010, och mitt exemplar kom via Bernando på US of Oi! of Sweden (tack så mycket!), redan då ett bra tag efter release, men jag skriver om allt som skickas, aktuellt eller inte, passande eller inte. Brassic kommer från Kalifornien och spelar Oi! för den som vill och/eller RAC för den som vill. På skivan tolkar de Lonesoldier och Arresting Officers (Fuck LA resp. Evil Has Landed) som de blandar med nio egna alster, som låter väldigt mycket som ett primitivt The Templars kring 1118-1312 och som brittisk RAC lät under 80-talet, kommer i första hand att tänka på Brutal Attack. Inledande Infestation låter dock mer Oxblood, och även Skrewdriver lyser igenom i exempelvis Warriors. Texterna är inte speciellt extrema, förutom i böghatarnumret Benders, som är riktigt pinsamt högstadiemacho och som ger en ganska taskig eftersmak. En lättlyssnad amerikansk oi!-platta, som knappast känns speciellt relevant lyrikmässigt.