Hanna Hirsch - Tala Svart CD

(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.