söndag 31 januari 2016

The Bristles - Last Days of Capitalism CD/LP

(The Bristles - Last Days of Capitalism CD/LP - Civilisation Records / Heptown Records / Pike Records) Fan vad tiden går fort. Redan tre, fyra år sedan jag recenserade det relativa bottennappet Bigger Than Punk, där experimentlustan i kombination med tråkiga låtar och skitfult omslag totalt svalkade det eventuella intresse jag hade kvar för bandet.
   (Läste kommentarerna under den recensionen nu - det var nån som klagade och tyckte att punk är att "göra vad man vill" och att er ödmjuke proffstyckare jämförde för mycket med gammalt... Fy fan vad äääägd hen blev!)
   Anywho. På Last Days of Capitalism fortsätter The Bristles sin för århundradet nyvunna ambition att vara ultrapolitiska. Låtarna handlar således om exakt samma saker som på föregående plattor, det vill säga kapitalism, globalism, konsumtion, sexism/chauvinism, rasism, Sverigedemokraterna, kommersialism etc etc you know the drill. Musiken är däremot till skillnad från tidigare släpp helt i avsaknad av experimenterande croosgenre-trams och liknande, och det är en bra sak! Faktiskt är det här en schysst mangelskiva där musiken påminner både om svartsynt kängpunk i stil med Oral, och råare anarkopunk, typ Conflict och Icons Of Filth. Produktionen (signerad Tommy Tift, med fötter i hardcore- och gråtpoppunkscenerna) är lite stiff, men det funkar.
    Inte bara kattskit, med andra ord. Till de tolv ordinarie låtarna kommer också åtta bonuslåtar på Svenska, som tidigare släppts i andra former, till exempel Ebba-tributen bandet gjorde.

lördag 23 januari 2016

Grebol - För Sverige Ur Tiden CDR

(Grebol - För Sverige Ur Tiden CDR - DIY/Grebol) En kvintett från Stockholms Söderort, som här i den begynnande medelåldern debuterar i bandsammanhang. Modigt! (Faktum är att bandet just ikväll dessutom scendebuterar, på Club Peking i Norrköping). Kan man prata om barnsjukdomar när medlemmarna varit vuxna i dryga decennier, respektive? De är hur som helst inte allt för många. Det är väldigt enkel musik, men det finns en hel del som tyder på rutin hos bandet, om inte annat så som konsumenter av punk- och oi! Det köras på rätt ställen, man skönjer små tilltalande gitarrdetaljer här och där etc... Det mest påfallande är att två av tre låtar, där den tredje är en cover, är en smula oortodoxt uppbyggda (följer inte vers-brygga-refräng-mallen till punkt och pricka), men  det är per definition inget dåligt. Texterna ligger också klart över genomsnittet. I titelspåret är det kritik mot Kungen och statsskicket. Våra År påminner starkt om både Gatans Lags Min Stad Mitt Land och Antipatis Slut, både tematiskt och sound/uppbyggnadsmässigt. Sista låten på det här trespårsdemot är en högklassig cover av Contemptuous' Borders, översatt till svenska och i kontexten kanske ett inlägg i debatten kring vad som brukar kallas "flyktingkrisen". Utgåvan är proffsigt utförd, med etiketterad disc och ett snyggt omslag med texter och bilder. Jag tror Grebol kan bli mycket spännande att följa!

torsdag 7 januari 2016

Psykbryt - Folk Som Klagar På Folk Som Klagar 7"EP

(Psykbryt - Folk Som Klagar På Folk Som Klagar 7"EP - Noise Of Sweden) Stockholmsbandet Psykbryt gör sig bäst på en fyra spårs sjutums-EP. Det kanske gäller de flesta band, men här märker jag att musiken fångar mig på ett helt annat sätt än vad den gjorde när jag skulle lyssna in mig på Ursäkta Röran... Eller så är det bandet som blir bättre och bättre helt enkelt. Och hur låter det då alltså? Jo, som en blandning av Antipati, Asta Kask och Dropkick Murphys utan världsmusiklarv. Texterna känns väldigt Stockholmska; det spinns på om SL på klassiskt Antipati-manér, det sjungs om fotboll (Bajen, underförstått) samt mer allmängiltiga bara-för-att grejer som att gnälla på politiker i allmänhet och SD i synnerhet. Det här är ett band Höhnie skulle onanera till, eller som Bandworm/SOTS borde hugga sina svennofila klor i innan dom upplöses enligt gammal god tradition. Till skillnad från åtminstone ett av referens-banden repar ju Psykbryt och kan därmed leverera ordentligt live också. Och, det bär mig lite emot att säga det eftersom basisten framstår som en krystad gnällspik, men det är bitvis riktigt imponerande basspel. Införskaffa.

onsdag 6 januari 2016

Gråsuggorna - Old Punks Never Die CD

(Gråsuggorna - Old Punks Never Die CD - DIY/Gråsuggorna) En självsläppt digipak-CD med Dalarnas grand old Gråsuggorna landade hos Paco. Det är ett elva låtars album med ett lätt spretigt sound, där referenserna går från Dennis & De Blå Apelsinerna till GBH via The Past och Asta Kask, så sammanfattningsvis en ganska skön blandning av UK82 och den svenska rent tidsmässiga motsvarigheten. Ljudbilden är trevligare än sist det begav sig, med högt uppskruvad bas, och ibland får sångaren sällskap av en kvinnlig stämma. På Old Punks Never Die har bandet även koncentrerat sig helt på eget material, och det blir såklart roligare då. Sju av låtarna är på svenska, och resten på engelska. Det känns som om Gråsuggorna ämnesmässigt rör sig över väl upptrampade stigar, men texthäfte saknas och skulle ha behövts. Låtkvalitetsmässigt är det en ganska jämn skiva, men jag tror favoritspåret blir Enkel Till Belsen som låter jävligt Birminghamsk. Punken lever även med grånade tinningar!

tisdag 5 januari 2016

Bombfors - Sånger För Trasiga Barn 7"EP

(Bombfors - Sånger För Trasiga Barn 7"EP - Höhnie Records) Svennofilen Höhnie har fått tag på Bombfors, och därmed gjort sig ett kap. Sånger För Trasiga Barn är en mycket effektiv sjutummare, som fort är över och innehåller fyra jämnstarka punkpraliner med mycket melodi, feta körer, högt tempo men utan krusiduller. Det krusidulligaste är väl nån intro-slinga, precis på lagom nivå för den här typen av trallig Astacore. Asta Kask blir nämligen den självklara referensen, men jag tycker Bombfors har ett mer direkt tilltal och är mer spännande än det nutida Asta. En Blitz-tshirt på en av medlemmarna på omslaget ger vid handen att det finns en gatupunk-influens, och den är tydlig främst i de feta refrängerna. Inte mycket att orda om. Bra grejer.

Projekt 9 till Värmeland


måndag 4 januari 2016

Fanzine - Kissan Päivät #4, December 2015

Oboy, trodde aldrig jag skulle få ytterligare ett recensions-ex av Kissan Päivät efter den förra avhandlingen. Men jag är glad att jag fick det, för jag tycker om att läsa fanzines i allmänhet, jag har ett hyfsat brett intresse för punk i vidare bemärkelse och det är alltid kul att få inblick i hur andra människor tänker. Redaktören har t o m citerat ett stycke ur min recension av förra numret i det nya, under "sagt om Kissan Päivät #3".
   Anyhow, det är fortsatt ett ganska kluvet zine som har en layout inspirerad av k-märkta blaskor som Sika Äpärä och Hulkarsle, och som blandar och ger. Det är företrädesvis crust, norrländskt mörker och ett med ansträngning återhållet hat mot det som tydligen kallas Storsvensken inom kontexten för kämpandet för Norrbottnisk självständighet och separatistiskt identitetstänk. Redaktörn har en ganska lång utläggning där han bemöter vad han anser är missuppfattningar av hans intentioner, och det tycker jag att han gör på ett fullt begripligt sätt, även om jag inte köper hans analys.
   Det är ett jävligt matigt fanzine, och jag gillar gigrapporterna (Norrbotten Hardcorefest, Umeå Punk Fest etc), den intressanta intervjun med Misantropics Matti Sota och kul snack om plakatpunk via pamflettpunk. Kul också att märka att punken i Sverige är så liten att även om jag och KP-redaktör'n står på varsin nästan diametral kant, har vi ändå gemensamma bekanta och steget från att vi skulle ha kunnat spela i olika konstellationer men med samma medlemmar är inte långt, om man drar det nåt steg längre... Innehåller också bland annat Malmö Gay Town, Utan Tvekan, Vänskapsföreningen Sverige - Det Nya Peru samt en lång avhandling om Bigfoot (!) ... Allt insprängt mellan mastiga (lokal)politiska drapor.
   Det finns ett citat i en ganska bra skriven utläggning i det som kanske får kallas "ledaren" och som är inklistrad över två uppslag, som jag tycker är kul att experimentera med att tillämpa på lite alla möjliga folkgrupper:
   "Det finns de som säger att vi inte ska dra alla i södra Sverige över en kant. Men om en människa är omgiven av ormar och en orm biter den, sätter sina gifttänder i den, förväntar du dig att den stillsamt och lugnt ska gå runt och undersöka vilken orm som har blod på sina tänder? Nej. Den stampar på varenda orm i sikte för den kan inte riskera att bli biten igen!" 
   Är det det som kallas det goda/fina hatet? Jag tycker det är användbart hur som helst...

söndag 3 januari 2016

Lastkaj 14 - Stormar LP

(Lastkaj 14 - Stormar LP - Second Class Kids) Sveriges trallpunkkungar återsläpper sitt album Stormar på vinyl med två extra spår exklusiva för denna fina, vita utgåva. Jag börjar med att klipp-klistra in vad jag skrev om CD-släppet på Bells On Records för nästan ett år sedan:

"Trallpunkpizza enligt konstens alla regler och med en väl tilltagen dos extra allt. Som ett hurtigt proggband på speed levererar Lastkaj 14 en fusion mellan Gymnastiken och Dia Psalma, komplett med hackig baktakt, kvinnlig/manlig växelsång, ambitiösa stämmor och violin i ett genomgående högt tempo. Detta på en tolv spårs-CD med helknäppigt pirattema. Låter det som nåt för dig? Inte? Då är vi två och förmodligen fler. På bandets facebook-sida beskriver det Stockholm/Uppsala/Skellefteå-baserade bandet sin musik som trallpunk deluxe, och det är faktiskt en beskrivning jag själv tänkte använda istället för den fyndiga (nåja) pizzareferensen. Stryparn, Dr Dille, Saffran, Stukarn och Kapten Grå (ja, ni hör) lär fortsätta ösa på helt oberoende av en stackars fransk proffstyckare och det är väl bra för dom som nu är begivna på den här formen av snart fossila punk som delvis formade mina yngre tonår. Vet ni med er att ni uppskattar sånt här - tveka inte att slå till; tralligare än så här blir det inte."

Vet inte om det finns så mycket att tillägga då det två  för släppet nya låtarna inte direkt står ut, utan den största behållningen med den här re-releasen är formatet och förpackningen. Lastkaj 14 är kvintessensen av begreppet trallpunk - de har raffinerat en subgenre som fortfarande var under utveckling under sitt eget 90-tal och står som ettor på prispallen.

lördag 2 januari 2016

V.I.F. John Bradbury


Lite postumt tillägnar jag detta inlägg en gammal trumslagare.Tisdagen den 29/12 förra året; innan 2015 hann kasta in handduken, gick ännu en trotjänare hädan, denna gång John Bradbury från The Specials som varit en del av bandet sedan 1979.

"It is with deep regret that we say goodbye to our great friend, the world's greatest drummer, our beloved Brad. RIP." tvittrar The Specials.

Hoppas i år blir roligare när det kommer till folk som trillar av pinn...

fredag 1 januari 2016

Ska på Club Peking i vår


Gott nytt år / God fortsättning

Jag tog det jävligt lugnt igår, vilket bringat mig ur fattningen och gjorde så jag försummade mina plikter och inte postade min obligatoriska gott nytt år-hälsning. Den kommer här. Gott nytt år. Lär bli ett strålande punk-och-oi-år, men det är som vanligt en del agnar som ska skiljas från vetet och en del tables to turn så att säga. Det ska nog gå bra. Ett par grejer redan inplanerade; ett stort fyrtioårskalas, Winter Oi! Fest i Skottland, såklart PSK med tillhörande förfest samt Barcelona Beach Beer Chaos. Lär bli en del därtill också.