Booze & Glory m fl i GBG

Booze & Glory - As Bold As Brass CD

(Booze & Glory - As Bold As Brass CD - Step-1 Music) Booze & Glory har jag följt sen fullängdsdebuten 2010, sett live, lärt känna, sett byta skepnad och nu, delvis iochmed tredje albumet As Bold As Brass tappat intresset för som band betraktat. Självklart fattar jag att det här är den naturliga fortsättningen på Trouble Free, och att bandet (som nu mera är polskt-svenskt-grekiskt-engelskt, med Tommy från bl a Clockwork Crew och The Clichés på trummor) som jag, när Always On The Wrong Side landade på stereon, betraktade som en rejält oslipad diamant och som följde upp debuten med en mer raffinerad tuggummi-oi! till slut var tvugna att hamna i det här om de skulle fortsätta i samma riktning. "Det här" är alltså en extremt polerad och producerad gatupunkplatta med fokus på lättrallade refränger med likaledes kladdiga gitarrslingor helt i linje med föregående album och ibland extremt likt Cock Sparrer. Det låter inte som en beskrivning av något undermåligt, men problemet är att bandet samtidigt tappat all relevenas och eventuella attityd de en gång haft; texterna skrivs delvis med ett opersonligt band-perspektiv och handlar om blaha-blaha; en stackars bortskämd flicka, killen från föregående skivomslag (?) som muckar från kåken och rymmer till Marbella i gammal fin Cock Sparrer-tradition, internettuffingar (igen) och missförstådda council estate-barn, och inte heller musiken bjuder på några som helst överraskningar. Booze & Glory är kvalitet. Men extremt förutsägbart och tämligen ointressant. Med detta sagt glimmar det till ibland, i synnerhet i de Liam-ledda låtarna; Down And Out, We'll Stick Together, den tidigare videosläppta Only Fools Get Caught samt skivans bästa spår Waiting For Tomorrow är alla exempel på lätt brillianta pop-oi!-låtar om de skulle ryckas ur sin kontext och stoppas in som feelgood på blandband. Men ett punk- eller skinheadband måste bjuda på något mer än tralliga refränger och snygga slingor om det ska bibehålla mitt intresse efter tredje albumsläppet.

Bonecrusher till BCN Beach Beer Chaos - full line-up!

Uppdaterad BCN Beach Beer Chaos-affisch

Svenskt tillskott är Projekt 9 ifrån Stockholm. Andra mer eller mindre nytillkomna band är bl a Rat City Riot och The Warriors...

Agent Bulldogg tillbaka till Barcelona

Nåt att drömma sig bort till när februari är som gråast...

Årets fest: Pretty Shitty Kjell #4 i rörlig bild

...  för att det inte finns ord för det.

PSK #4 - Event-tishan

Så här ser årets event t-shirt ut och den släpps precis som tidigare i en väldigt limiterad upplaga. Förra året tog tröjan slut väldigt fort. Först till kvarn gäller!

T-shirten kostar 200 kr inkl frakt. Du kan även passa på att beställa dvd från förra årets PSK samtidigt, då blir priset 300 kr inkl frakt för tröja och dvd.

Beställningar görs via mail till: prettyshittykjell@hotmail.com. Vid beställning bifoga: namn, adress, önskad storlek (S, M, L. XL, XXL).

Booze & Glory - London Skinhead Crew

Ja ny video med multikultibandet Booze & Glory. Det här är dessutom ett smakprov från kommande tredje fullängdare från de här produktiva filurerna. Svängigt som fan.

PSK#4 - Sjätte bandsläppet

Booze & Glory - polackerna (och Liam) från London! Fast iofs... till PSK#4 kommer Mariusz vara ersatt av Svensken Tommy, annars känd i Östgötska sammanhang, till exempel The Clichés.

Bästa släppen 2011 - Booze & Glory - Trouble Free

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2011.

Booze & Glory lyckas med råge med det svåra andra albumet. Jag gillade debuten Always on the Wrong Side, men den är ganska tam jämfört med Trouble Free. Liam får större utrymme, soundet är bättre, melodierna minst lika starka, och polska kompisbandet Horrorshow tolkas. Tredje albumet i sviten om mannen med de röda DocMarten-kängorna hoppas vi kommer redan 2012.

Booze & Glory & The Lowlifes, Peter Punk Pokal/Snövit, STHLM, 20110709

Peter Punk Pokal gick som vanligt av stapeln på Tantolundens grusplaner, och i år var det förmodligen mer folk än någonsin tidigare närvarande i solen på Söder, ihärdigt klunkandes den för evenemanget specialblandade Peter Punk-bålen eller medhavt. Sju lag ställde upp, och nya förmågor i form av Gävle AlkoSkins och Bula Boys deltog med varierande resultat. För en gångs skull vann inte Östergyllen, utan Stockholmsbaserade Gotham City FC.

Som vanligt åtföljdes idrottandet av punkspelning på Snövit, där ett oväntat tight The Lowlifes värmde upp publiken innan polsk-engelska Booze & Glory intog scenen och rev av ett gäng hits. Paco var på läsken och nöjer sig med att konstatera att PPP 2011 som vanligt var ett mycket lyckat arrangemang.


Booze & Glory


The Lowlifes

Foton stulna av M Korell

Booze & Glory - Trouble Free CD

(Booze & Glory - Trouble Free CD - 84 Records / Step-1 Music) Drygt ett år efter debuten Always on the Wrong Side kommer uppföljaren Trouble Free, som är flera snäpp bättre! Man skulle kunna kalla de engelska polackernas (delvis med ett förflutet i Zbeer) nya alster för den perfekta sommar-oi!-plattan. Det rör sig om glad, lättskrålad party-oi! som är bättre producerad än sist och där sången i högre grad delas mellan Mark och Liam - något som jag efterfrågat ett tag, då Liam sjunger riktigt, riktigt bra. Någon låt kryddas även med banjo; ett instrument han annars trakterar i Neck. Texterna är skinhead, skinhead!, krigföring gentemot internetkrigare och scenpoliser, West Ham, stolthet, arbetarklass och fylla och melodierna är av det slag som Cock Sparrer inte skulle ha skämts över att släppa ifrån sig. Med andra ord: Du har hört det förr och du älskar det! Det som sticker ut i lyriken är skinheadgulligull som i Hooligan och framförallt My Girl, en fin kärlekslåt, samt den ganska interna Weekend in Karlskrona som såklart är extra kul för oss som var på förra årets upplaga av Oi! the Weekend. Som bonusspår utöver de tolv ordinarie spåren tillkommer fyra låtar varav två är återkommande här på Punk & Oi!; nämligen Booze & Glory's versioner av kompisbandet Horrorshow's fantastiska Alex Go! och Online Generation. Jag tror fan att det här är de bästa versionerna av de tre jag hört eftersom det åtminstone låter som om det är Liam som sjunger. Ni som har chansen att se det här bandet imorgon i Stockholm ska såklart ta den. Ni andra kan nöja er med att beställa skivan så fort som möjligt. Det är den värd!

Peter Punk Pokal - en påminnelse

Paco borde egentligen vara I Göteborg i helgen och se The Templars, Last Seen Laughing och The Clichés spela i GBG Oi!'s regi på lördag, eller varför inte Blood for Blood igår, men har andra åtaganden och ser fram emot fylla, fotboll, sprit och ära nästa helg istället.

Peter Punk Pokal 2011

Club Underground Presenterar!

"Peter Punk Pokal 2011"

Lördag 9:e Juli

FOTBOLLSTURNERINGEN:

Tid: Lördag 9:e Juli. Turneringen startar kl 13:00.

Plats: Tantolunden BP (T: Zinkensdamm).

Kostnad: 200kr/lag.

Anmälan: Laganmälan görs via mail till clubunderground@hotmail.se

Spelform: 5-manna (målvakt + 4 utespelare)


SPELNINGEN:

På scen: Booze & Glory (UK) + The Lowlifes

Plats: Snövit, Ringvägen 147 (T: Skanstull)

Inträde: ? Ålder: 18år Insläpp: 20:00


Anmälda lag hittils:

1. Tjockiz
2. Roliga Firman FC

Booze & Glory till Stockholm

Brittpolackerna i Booze & Glory är bokade till årets upplaga av Peter Punk Pokal som i vanlig ordning arras av Club Underground och går av stapeln under första halvan av juli. Mer info kommer.

Bästa släppen 2010 - Booze & Glory - Always on the Wrong Side

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Tre käcka gossar från ett litet land som heter Polen och ett litet band som hette Zbeer emigrerade till the green and pleasant land för jobb, atmosfär och grundandet av nya konstellationen Booze & Glory tillsammans med purbritten (hej hej Ulf Nilsson!) Liam Maher; även känd från keltpunkgänget Neck. Booze & Glory släppte sin fullängdsdebut Always on the Wrong Side (84 Records) någon gång i våras och har sedan dess spelat flitigt både hemma i England och nere på kontinenten. I höstas förärade de Sverige och Karlskrona med ett besök. Debutplattan är melodiös och riktigt trevlig och i synnerhet hiten London, som Liam sjunger på. (B&G har nyligen släppt en split-sjua med The Warriors (Randale Records) där Liam i England Will Never Change åter bevisar att han borde ta över som leadsångare). Kul med ett ungt, brittiskt (nåja) tillskott till scenen!

Oi! The Weekend, Karlskrona 20100924-20100925

Arrangören gjorde ett stort jobb och satte Sverige på världskartan igen i oi!-och punksammanhang genom att anordna en tvådagars baluns i Karlskrona, med On The Job (SE), Last Seen Laughing (DK), Agent Bulldogg (SE), Vindicate This! (SE), Glory Boys (ES) och Booze & Glory (UK). Två dagars drängfylla, trevlig samvaro med ett 200-tal av landets skinheads samt en handfull tappra punkare och några till, och sex riktigt bra gig av taggade band. Det bästa svenska eventet sedan Cock Sparrer på Fryshuset med andra ord.

Först ut var lokala On The Job, vars trummis Aron också stod som huvudsaklig arrangör. De gjorde ett över förväntan bra set. Det märktes att de skaffat rejäl scenvana sen undertecknad såg dem sist (på South Side Sthlm i Olämpligt Sällskaps regi), och de spelade tight och ösigt. Sedan sist har gänget också fått förstärkning av ytterligare en gitarrist med rötterna i The Bones, om jag fattade saken rätt.


On The Job

Last Seen Laughing har medlemmar som spelat i band som The Outfit/The Hoolies och Zero Point och är således gamla inom scenen. De spelade ett ösigt set där det mest anmärkningsvärda var den avslutande covern av Skrewdrivers gamla örhänge Boots & Braces.


Last Seen Laughing från Århus

Agent Bulldogg spelade ett gig som skilde sig en del från det som förband åt Sparrer i Stockholm i april. Bland annat tolkades Perssons Packs Det Liv Jag Älskar.


Jensa - basist i Agent Bulldogg











Lördagen inleddes av Vindicate This! som övertygade med ett par nya låtar och framträdde inför Paco för första gången med basisten som ersatte Erik. Angelic Upstarts Never 'ad Nothing gjordes strålande, och matchades väl av egna hits som exempelvis undertecknads favorit Where Did You Wanna Go.


Vindicate This!

Glory Boys gjorde ett mycket tight, bra och kraftfullt set, men jag tycker att de känns lite anonyma. Det är på något sätt för perfekt, och jag tror bandet skulle tjäna på ett lite mer avskalat sound till sin 80-talsinfluerade euro-oi!


Glory Boys från Valencia

Avslutade gjorde det polsk-engelska bandet Booze & Glory som gjorde ett fantastiskt bra gig med de flesta hits från sin debutskiva Always On The Wrong Side samt ytterligare ett par egna låtar och en cover av Cock Sparrer's We're Coming Back.


Booze & Glory

Hoppas Oi! the Weekend kan bli en återkommande tillställning.

Fotona stulna av Tampe. Tack!

Nästa helg: Oi! The Weekend

Jag förutsätter att du införskaffat biljett och ämnar dyka upp.

Oi! The Weekend - Karlskrona

Booze & Glory - Always on the Wrong Side CD

(Booze & Glory - Always on the Wrong Side CD - 84 Records (Distr. by Step-1/Plastic Head)) Booze & Glory, ett i all sin dumhet alldeles fantastiskt namn på ett band från ett land med engelska som officiellt språk. Bandet kommer faktiskt från London, och personligen tycker jag att det är skitkul att det finns band med medlemmar under 45 som spelar den här typen av musik i England idag. Att bandet är ungt (mellan tjugo och tjugofem uppskattningsvis, så unga åtminstone i jämförelse) medför dock att det känns lite omoget ibland, men det är inte på något sätt outhärdligt. Texterna är för all del klyschiga, men för den sakens skull inte dåliga, och ibland kommer Booze & Glory med nya infallsvinklar, exempelvis i We Don't Fight, där de proklamerar att de inte slåss längre (på grund av sin höga ålder paradoxalt nog) utan hellre tar en sup, eller i Ugly Faces, som handlar om att bandet inte gärna betalar för att gå på fotboll för att kolla på "värdelösa" spelare som Drogba och Cole. Musikaliskt är det också uppenbart att bandet är relativt ungt, i det att det är uppenbart att influenserna inte enbart är engelska. Jag tycker mig kunna ana polskt påbrå hos någon av medlemmarna, och lite enkelt detektivarbete på internet ger vid handen att det spisas en del Ramzes & The Hooligans och The Analogs därhemma på Mile End Road. Annars låter det väl snarare som amerikansk eller centraleuropeisk oi! med lätt burkig produktion; melodiöst, allsångsvänligt och med en sångstil mer lik Oddys än Roddys om ni hajar. Förutom egna hitlåtar som favoriterna Working Class Hero, Ugly Faces och London bjuds det på ytterligare sex låtar trallig gatpunk, samt en klart godkänd cover av The Oppressed's Joe Hawkins. Klart värt köp, och framför allt kanske ett bra exempel på engelsk oi! i tiden.