East End Badoes till Peking - krockar med Klubb Capital's premiär (Uppdaterad 2016-10-10)

https://www.facebook.com/events/1141173785964992/

(Klubb Capital har efter den olyckliga krocken ändrat datumet på sin premiär till den 4/3)

Riktig Punk & Oi! - Spelning i Stockholm i augusti

Maila riktigpunkochoi@hotmail.com för info / biljett

Diverse scenkaraktärer summerar 2015 - Kenny (On The Job, ex-Factum)

Paco avrundar 2015 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2015. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Kenny är en glädjespridare som nyligen tillträtt On The Jobs nya sättning, på bas. Tidigare spelade han punk på svenska i Factum, bland annat. All hail Kenny! 
 
Årets bästa släpp: Har varit sämst på att tjacka "nya" plattor i år. Har fyllt på med sånt jag inte har innan. Vetifan varför det har blivit så för jag är ju nyfiken på nya band och skivor. 

Årets bästa gig: Även här rätt kass. Dock hade jag en kul helg i Karlskrona med bla Avgå! vilket jag gillade. Sen måste jag givetvis hylla PSK. Gick igång rejält där ett flertal ggr med bla bar överkropp vid nåt tillfälle. Superkul helg!! 

Årets besvikelse/sämsta släpp: Tyngst i år är nog att mina fd bandkamrater, fortfarande polare dock, valde att lägga ner Factum. Såg som fan fram mot att lira på ovan nämnda Karlskronatillställning. 

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2015? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Inget ont som inte har nåt gott med sig. Hux flux hade jag Masse på tråden som undrade om jag ville ta basen i On The Job och åka med till Ryssland och spela. Svårt att tacka nej när ett av ens favoritband vill ha med en. Det har blivit några mil Kalmar- Karlskrona tor för rep men värt varenda meter och chockladbit bilen. En tråkig bit har varit att folk jag gillar och har sett på scenen ett flertal tillfällen lämnat oss. 

Vad är dina planer för 2016? Vad gäller nästa år så ser jag fram emot att spela in en ny platta med On The Job och hoppas givetvis på att komma ut och spela så mycket som möjligt. Förhoppningsvis lyckas vi väl även få hit lite bra band till denna delen av landet. Har lite ideer på gig men det där klassiska med lokal. Gott samarbete dock med en hojklubb i stan med riktigt bra möjligheter. Skall också bättra mig på att åka och se fler spelningar.

Diverse scenkaraktärer summerar 2015 - Christopher (On The Job)

Paco avrundar 2015 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2015. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Christopher sjunger i gatpunkbandet On The Job, som turnerat runt halva klotet och är hushållsnamn på Contra och tyska festivaler. Ingen närmare presentation torde behövas.

Årets bästa släpp: Lost Warning är riktigt bra så något av deras släpp ligger nog bäst till för tillfället. 

Årets bästa gig: Red Alert och The Suburbs i Malmö var en kul tillställning. Lions Law och Toy Dolls på Punk & Disorderly var grymt bra. 

Årets besvikelse/sämsta släpp: Strebers återförening är lätt årets besvikelse både musikaliskt och deras attityd. Hårdrockare kan/ska inte spela punk så de tar även hem årets värsta spelning. 

Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2015? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Förutom att många scenpersonligheter har trillat av pinn och gjort scenen fattigare, så var det rätt tufft att Aron hoppade av On The Job. Men så här i efterhand så har vi två nya väldigt kompetenta herrar i bandet, Johan och Kenny har blivit den vitamininjektion vi behövde som band. 

Vad är dina planer för 2016? Nästa år släpper vi en platta på svenska, något jag har velat göra under en längre tid. Av olika anledningar så har det tyvärr aldrig blivit av.

On The Job - White Collar Thugs LP

(On The Job - White Collar Thugs LP - Contra Records) Det är något med produktionen och soundet på White Collar Thugs, eller något annat. Jag vet inte riktigt var men när Smitthie And His Lot sätter igång skivan känns det genast som om man är bekant med musiken. Jag tror även att det kan vara så att On The Job - musikerna, och sångaren Chris, verkligen har lärt sig att behärska sina respektive ansvarsområden samt låtsnickeriet och slipat bort sånt man förut kunde störa sig på. Jag hade fått för mig att den här skivan, som är bandets tredje fullängdare, skulle vara mer poppig och dra mer åt nåt sorts rock'n'roll-håll och det tycker jag inte alls att jag hör. Man skulle kunna påstå att On The Job numera låter som ett lite hårdare Perkele (på ett bra sätt), och det är jag övertygad om att Contra är ytterligt nöjda med. Men jag hör även drag från andra band - dare I say Antipati (tänker bl a på första låten Smitthie... och gitarrslingan i Grow Up och Hunter And The Hunted), och även ibland Unit Lost och Gatans Lag. Därmed kan man säga att On The Job har ett typiskt svenskt sound (även det på ett bra sätt) och att de - med skarpa svenska texter - skulle räknas till den absoluta svenska eliten. Nu gör de förvisso det mest i tyska (etc) ögon, och det kanske är lite synd. Därmed inte sagt att svenskan helt lyser med sin frånvaro; i (i jämförelse) rakare punkdängan Generation Bortskämd sjunger gubbarna skit om barn (älskar humorn i det; hur ungdomens revolt mot mossiga vuxna blivit nån sorts medelålders surkultur med ungarna som irritationsmoment) och den gamla låten Restless görs här i svensk, riktigt bra tappning. Hur som helst är White Collar Thugs i mitt tycke On The Jobs klart bästa skiva hittills (och det går ju i linje med hur det rimligen borde ligga till - att band blir bättre i och med att de jobbar vidare och utvecklas) och det är garanterat en skiva som kommer gå hem i de bredare kontinentala folklagren där en Abba-refräng och törstväckande toner premieras. Det är svårt att plocka favoriter så här, relativt kort tid in på bekantskapen med plattan - i synnerhet som de genomgående är av hög anthemisk kvalitet, men ett par låtar som sticker ut soundmässigt är Propaganda Machine, This Is My Life och Clashiga modpopförsöket Down The Upbeat Street. Fjorton låtar, vilket gör skivan väl lång, men det är i regel kul och lätt lyssning. Bra jobbat!

Punkfestival i Karlskrona

Bouncing Sole Club Malmö/September

Klubb Antisocial - flygare/oktober och tillfällig ny adress

Klubb Antisocial 17 augusti

Nästa Klubb Antisocial är som vanligt på Skål!, denna gång den 17/8 och bjuder stökig gatpunk med Projekt 9 (som snart skivdebuterar med en sjua på Contra) och ADHD-HC med Dobermann Cult.

https://www.facebook.com/events/1374609506098641/

Senare i höst ryktas det, gästas Antisocial av F.A.V.L., ett trevligt oi!-band från Tuscia i Italien, samt Karlskronaiterna On The Job.

Om du råkar befinna dig i södra Sverige imorgon...

Two Days Two Fingers - Flygaren

Two Days Two Fingers ersätter Oi! The Weekend

För de som redan bokat resa och boende i Karlskrona ersätter det mindre evenemanget Two Days Two Fingers årets Oi! The Weekend. Eventet utspelar sig på Playbar och på scenen återfinns Discharger, Oldfashioned Ideas, Vindicate This! och On the Job. Det ser ut att redan vara slutsålt, men för eventuella återbud och beg-köp, håll koll på https://www.facebook.com/events/196459173818030/?ref=ts

Oi! the Weekend - Slutgiltig (?) flygare

Även Agent Bulldogg har tillkommit.

Street Dogs även i Karlskrona

Klicka bild för info

Oi! The Weekend - Flygaren

Oi! The Weekend - Alla utom ett band släppta!

On the Job - A Bag Full of Brew CD

(On the Job - A Bag Full of Brew CD - Contra Records) Jag var inte speciellt förtjust i On the Job's debutskiva Rock'n'Oi! och förstod aldrig riktigt hajpen. Hade däremot A Bag Full of Brew varit deras förstlingsverk skulle jag fatta! Karlskronabördiga On the Job (folk från bland andra Sinners Since Birth och Akut Skjut) har verkligen spottat upp sig på de allra flesta tänkbara sätt. Christophers sång är bättre, melodierna snitsigare, produktionen mer genomarbetad och variationen av låtarna större. Ska man referera låter det lite som en blandning av Evil Conduct och Gimp Fist. Favoriter är saxofonspetsade 1680, Constable Henry, Carlskrona Drinking Society och I'm a Skinhead. Ska man gnälla (och det ska man) så är texterna fortfarande inte mycket att hänga i granen, även om de kasnke är lite bättre än sist. Det känns som om de är lite framhastade och skulle må bra av en översyn då vissa grejer skulle kunna formuleras lite bättre utan större ansträngning. Sen tycker jag det är fånigt att påstå att "politics aren't welcome in our punkrock family" (Reclaim the Streets) när man på samma plastbit levererar verk som C.O.A.T. och Union, exempelvis. Allt är inte politik men mycket är det, och även om jag är emot pekpinnar inom scenen så tycker jag nog att punk och oi! i allmänhet skulle vara ganska uddlöst om man kategoriskt sa nej till att befatta sig med politik. Hur som helst, en riktigt trevlig trettonlåtars platta från On the Job.

Oi! The Weekend, Karlskrona 20100924-20100925

Arrangören gjorde ett stort jobb och satte Sverige på världskartan igen i oi!-och punksammanhang genom att anordna en tvådagars baluns i Karlskrona, med On The Job (SE), Last Seen Laughing (DK), Agent Bulldogg (SE), Vindicate This! (SE), Glory Boys (ES) och Booze & Glory (UK). Två dagars drängfylla, trevlig samvaro med ett 200-tal av landets skinheads samt en handfull tappra punkare och några till, och sex riktigt bra gig av taggade band. Det bästa svenska eventet sedan Cock Sparrer på Fryshuset med andra ord.

Först ut var lokala On The Job, vars trummis Aron också stod som huvudsaklig arrangör. De gjorde ett över förväntan bra set. Det märktes att de skaffat rejäl scenvana sen undertecknad såg dem sist (på South Side Sthlm i Olämpligt Sällskaps regi), och de spelade tight och ösigt. Sedan sist har gänget också fått förstärkning av ytterligare en gitarrist med rötterna i The Bones, om jag fattade saken rätt.


On The Job

Last Seen Laughing har medlemmar som spelat i band som The Outfit/The Hoolies och Zero Point och är således gamla inom scenen. De spelade ett ösigt set där det mest anmärkningsvärda var den avslutande covern av Skrewdrivers gamla örhänge Boots & Braces.


Last Seen Laughing från Århus

Agent Bulldogg spelade ett gig som skilde sig en del från det som förband åt Sparrer i Stockholm i april. Bland annat tolkades Perssons Packs Det Liv Jag Älskar.


Jensa - basist i Agent Bulldogg











Lördagen inleddes av Vindicate This! som övertygade med ett par nya låtar och framträdde inför Paco för första gången med basisten som ersatte Erik. Angelic Upstarts Never 'ad Nothing gjordes strålande, och matchades väl av egna hits som exempelvis undertecknads favorit Where Did You Wanna Go.


Vindicate This!

Glory Boys gjorde ett mycket tight, bra och kraftfullt set, men jag tycker att de känns lite anonyma. Det är på något sätt för perfekt, och jag tror bandet skulle tjäna på ett lite mer avskalat sound till sin 80-talsinfluerade euro-oi!


Glory Boys från Valencia

Avslutade gjorde det polsk-engelska bandet Booze & Glory som gjorde ett fantastiskt bra gig med de flesta hits från sin debutskiva Always On The Wrong Side samt ytterligare ett par egna låtar och en cover av Cock Sparrer's We're Coming Back.


Booze & Glory

Hoppas Oi! the Weekend kan bli en återkommande tillställning.

Fotona stulna av Tampe. Tack!

Nästa helg: Oi! The Weekend

Jag förutsätter att du införskaffat biljett och ämnar dyka upp.

Nästa Klubb Pogo