söndag 30 september 2012

V/A - Turist I Tillvaron Vol 4 LP

(V/A - Turist I Tillvaron Vol 4 LP - Turist i Tillvaron) Nu är man betrodd igen, och det var ju trevligt. Evighetsprojektet Turist i Tillvaron fortsätter imponera med sitt mycket vida paraply och sin genuspolitiska korrektism (som bara är en bra sak i det här fallet!). Jag kan ju börja med att säga det jag sagt om de tidigare volymerna: Vad man än tycker om massa av banden, är denna LP tillsammans med de tidigare släppta i serien ett kulturdokument utan motstycke.

Volym fyra är den i mitt tycke hittills snyggaste turisten. Nummer tre var så ful att den är omöjlig att sälja om man inte är en extremt begåvad dörrnasare av ädlaste positivhalarbörd. Den här skivan ser punk ut, och det är en bra grej i sammanhanget eftersom dess yttre på så sätt återspeglar innehållet. Till skillnad från trean (för att återgå till den) som mest återspeglade en campingglad tioårings upptäckt av programmet paint anno 1994.

Så till den omtalade musiken då. Vid en första anblick kändes den här uppställningen band svagast hittills. Endast fem av orkestrarna hade jag hört tidigare och inget av dem kan väl sägas tillhöra mina favoritband. Men samlingen bjöd på ett par positiva överraskningar. Jag tänkte gå igenom alla bidrag. Desperats spår, tillika öppningsspåret, börjar skitbra. Jag tänker att de fått till ett jävligt autentiskt 80-talssound och spelar primitiv andra/tredje-vågen punk i Destructors skola. Sen brakar det lös i en föga imponerande hardcore/käng-soppa, och det framgår lite mellan raderna att det som lät så bra bara var en sampling av Speedy Snails Anarkist Javisst från 1981 på vilken Desperats låt är en cover. Trist. Din Skefv har jag hört om och sett stå skrivet på en del t-shirtar. Jag stör mig en del på namnet som jag inte förstår, och nu även på deras avslappnade retro-hardcore utan vare sig personlighet eller finess. Det första någotsånär roliga bandet är gamla Burning Kitchen som spelat 77-aktig punk i anarkosammanhang sen jag själv bara var en liten garcon. Det gör dom tydligen fortfarande med viss bravur. Vacker Dag är en pigg proggig punklåt med doft av såväl Lost Kids som Mörbyligan. De Medelpadska hipstermustascherna i Rännstensorkestern låter som något som skulle kunna ha legat på Beat Butchers på 90-talet och medverka på typ femte eller sjätte volymen av Definitivt 50 Spänn - långsam trall med Magnus Uggla-artad sång. Känns ganska daterat. Nästa tråkiga band är det faktiska Beat Butcher-bandet Le Muhr som spelar skitnödig och teatralisk monoton postpunk med medelmåttig kvinnlig vokalinsats. Crash Nomada hette förut Dorlene Love och spelar någon sorts vidrig etnopunk till vardags. På den här samlingen lyckas de dock överraska positivt med saxigt punkkaos och utan världsmusiktendenser. Om någon skön självmordsbombare vill bidra till det svenska kulturlivets fortsatta välmående repar bandet kring Årstafältet, hint hint, för en ok låt räddar ingens rykte. Kapitano spelar slätstruken trallpunk, medan Gamla pengar lyckas riktigt bra med sin göteborgska Chiswick/Sena KSMB-crossover-låt En Vacker Grav.

Sida B inleds av galenpannan Inge Ansvar och hans allstar-orkester The Great German Re-Research. De är inte det roligaste punkbandet i välden, men levererar med mycket väl godkänt i den här kontexten. I synnerhet deras hetsiga tolkning av Mesks gamla örhänge Jag Är Ett Problem förgyller Turist i Tillvaron #4. I Tiger Bell känner jag igen Canan som i min ungdom spelade med Satirnine, ett punkigt rock'n'roll-band som nästan men bara nästan made it somehow big. Hennes nya band låter punkigare, poppigare och kvickare och levererar en tuggummiartad trevlig bagatell på max tre ackord. Makabert Fynd levererar lite för orkestern typiskt mangel, säkert bra för den som gillar sånt. När Våldsamt Motstånd vevar igång kan jag inte skilja dem från föregående band så jag får väl säga samma sak där. Bombfors däremot överraskar mycket  positivt med sin trallcore som låter Asta Kask, Sötlimpa och Brutal Personal, och som verkligen ger mersmak. Malmöbandet Nobelkommitten gjorde en blunder när de gjorde sig av med Galten, som höjde orkestern ovan bruset från den i allt vesäntligt hattprydda hipstertillvända folkrockpunken. Nu är de bara ännu ett Tysta Mari, om än från sydligare breddgrader, och det gör ingen människa glad. Det gör däremot Lundakonstellationen Va?! med sin kvinnofrontade smutsiga Skånerock. Överraskande bra från ett band med det fruktansvärt dåliga namnet. Aggrenation är från Göteborg och det kan man nog säga att man kan höra. Ondskefullt och personligt kängmangel som för tankarna till Distortion to Hell-samlingar och Oral. En fin avslutning.

Sammanfattningsvis då, så är det givetvis bara att införskaffa. För sitt dokumentära värde om inte annat.

torsdag 27 september 2012

PSK#4 - Åttonde bandsläppet

Argy Bargy... vilket osökt får mig att tänka på...


Projekt Ekan

 
Tidigare under året släppte Malmö baserade Projekt Ekan låten "Köpenhamn" (http://youtu.be/ChudwP_LUXA) som video/digital singel, här kommer nu nästa smakprov, "Jag Hatar Snuten" , inför det kommande debutalbumet som släpps på LP/Digitalt den 24 November genom Switchlight Records.

onsdag 26 september 2012

Sheer Terror släpper viktig EP

Sheer Terror släpper framöver en EP på Randale. Skivan innehåller tre covers på Sham 69-klassiker och gästas av Deptford John (Combat 84). All profit går oavkortat till Mark Magee (The Glory, Condemned 84, Anti-Heros), för att hjälpa honom med de sjukhuskostnader han dras med efter att hans fru nyligen avlidit i cancer. Gör det rätta och köp skivan när den kommer!

http://www.randale-records.de/news/news.php

PSK#4 - Sjunde bandsläppet

Ett (för kvällen) återförenat Contemptuous! PST kommer med hjälp av engelsk-belgiska MFS lagom till evenemanget att släppa en CD/LP bestående av materialet från den svåra "For The Lot of You" LP (Narayan Records), ett par låtar från split/samling samt ett par tre osläppta demolåtar. Contemptuous kommer även att medverka på en samlings-CD från sistnämnda etikett.


tisdag 25 september 2012

Two Days Two Fingers - Flygaren


PSK#4 - Sjätte bandsläppet

Booze & Glory - polackerna (och Liam) från London! Fast iofs... till PSK#4 kommer Mariusz vara ersatt av Svensken Tommy, annars känd i Östgötska sammanhang, till exempel The Clichés.




måndag 24 september 2012

Gatans Musik - flygaren


Arrangören går ut med att Troublemakers kommer att spela in en Hyllning-till-Stockholm-singel som bara kommer att säljas på detta evenemang.

PSK#4 - Femte bandsläppet

Gatans Lag. Så trevligt.


söndag 23 september 2012

PSK#4 - Fjärde bandsläppet

Infa Riot. Extremt glädjande för Paco som inte ännu sett dem efter återföreningen för ett par år sedan.


lördag 22 september 2012

Blockshot - Envision CD

(Blockshot - Envision CD - F-Spin Records) Om man, som Blockshot, verkar anse sig ha mycket viktigt att förmedla med sin musik undrar jag varför i helvete de gör den så svårtillgänglig, för att inte säga olyssningsbar. Entonig postgrunge/riot grrl på engelska av tyskar utan känsla för harmonier och melodier och som gör att man mår fysiskt dåligt. Det enda som är bra med den här skivan är själva förpackningen som är ganska innovativ. När man öppnar det tunna digipaket vecklar en origamisk... eh... blomma (?) ut sig och man kan plocka ut CD:n. Allt annat är skit.

PSK#4 - Tredje bandsläppet

*Trumvirvel* ... Prins Carl!


STD Malmö 24/11


fredag 21 september 2012

Agent Bulldogg till PSK

Nästa bandsläpp PSK#4 gör är alltså evenemangets "husband" Agent Bulldogg.

torsdag 20 september 2012

PSK#4 - Första bandet släppt!


Första bandetsläppet inför Pretty Shitty Kjell som som vanligt äger tid och rum på Klubben, Fryshuset till påsk, är inga mindre än Brighton-bandet Peter & The Test Tube Babies. Stay tuned för fortsättning...

https://www.facebook.com/events/116617618488409/

Condemned 84-giget flyttar från Snövit till annan lokal

Klubb Disorder, som arrangerar Stockholmsgiget på Condemned 84/Agent Bulldogg-turnen i början av november flyttar giget i Stockholm från Snövits källare till China Station i Handen. Det innebär bland annat att det numera är förköp även till denna spelning. Dessutom att det tillkommer lokal support i form av The Lowlifes. En egen eventsida finns på facebook, biljetter finns på Tickster.

Agent Bulldogg och Antipati till Gdansk

onsdag 19 september 2012

TillNyktringsEnheten - Gangland Njurunda - Den Förlorade Generationen CD

(TillNyktringsEnheten - Gangland Njurunda - Den Förlorade Generationen CD - DIY/TNE) Norrländskt kulturkollektiv som planerar filmen Gangland Njurunda - Den Förlorade Generationen (om "... den mörka vardag som möts i gränslandet mellan bondesamhälle och småstadsförort i det karga Mellansverige") men släppte soundtracket först. Huruvida filmen faktiskt kommer att producerad är väl högst tveksamt. Och om den skulle hålla samma kvalitet som soundtracket kanske det är lika bra att den aldrig ser dagens ljus... Mörk och svårtillgänglig blandning av The Kristet Utseende, Onkel Kånkel-Disco, högt mixade synthslingor, spaghettigothwestern och en och annan ballad med känsla av svag vikingarock. På det hela väldigt corny och högst överflödigt. De låtarna som fastnar efter några lyssningar är inledande TKU-plagiatet Tjackhora och balladen Fågel Fenix. Plattan gästas av Puncc och Bisson (Battle Scarred respektive Steelcapped Strength) samt mindre namnkunniga A-L och svedje-Jånas. Vad dessa bidrar med har jag ingen aning om, men sången på exempelvis Fågel Fenix sticker ut rejält mot resten av det gälla gapandet så den kanske, är en gissning. Tolv låtar och dyrbara minuter som du aldrig får tillbaka.

Punkrock Dah World

Det kom ett mail.

"Tja! Vi har precis släppt våran första volym i ep samlingen Punkrock Dah World! Den finns gratis att ladda ner från våran bandcamp. Projektet startades för att knyta en gemenskap mellan punkare i alla dess former. Vare sig du är oiskinhead, skatepunkare, trallpunkare, hardcorefan eller bara gillar punk i alla dess former (som jag).

På Epn finns det fyra olika sorters punkband: Jerrys Farsa (trallpunk) Frankdown (skatepunk) The Cheapshots (punk n roll) och Olles Fightclub(punk)

Det finns många punkgenrer som håller på att dö ut i dagens läge, men det finns fortfarande några hängivna fans runt om i landet och vi vill försöka samla alla till punkrock dah world. Vi gör allt för punkens skull och vi välkomnar alla band (bara det låter lite punkigt). 

NÄsta gång blire hardcore, punkrock och lite annat smått och gott. 

Likea gärna våran facebook sida: http://www.facebook.com/PunkrockDahWorld
och tanka gärna Vol 1: Ostrich Power från våran bandcamp: punkrockdahworld.bandcamp.com

Ha det bäst

//Punkrock Dah World!"

Paco säger nej till användning av begrepp som "oiskinhead" då prefix aldrig har gjort något gott för skinheads och det låter sjukt löjligt. Dessutom är väl denna förmodade "oiskin" fortfarande skinhead och inte en punkare? Nåväl, säkert ett gott initiativ också. Blir dock lite nyfiken på vad som gör exempelvis Olles Fightclub till punk rakt av, men Cheapshots till "Punk'n'Roll"? Inte för att jag hört något av banden, men vadan denna faiblesse för genreindelning, och vadå, är Olles Fightclub punk i sin renaste form då? Vilka punkgenrer håller på att dö ut? Frågorna hopar sig... Hoppas det blir fysisk utgivning så småningom, palla internet ;)

måndag 17 september 2012

Punk till förmån för Stockholms hemlösa

Den 1 december blir det klassisk svensk punk på Klubben, Fryshuset. All eventuell vinst går oavkortat till Situation Stockholm. Banden som spelar är Attentat, Troublemakers, The Bristles, Bitch Boys och Alonzo & Fas 3.

Håll koll på https://www.facebook.com/events/401368779928417/?ref=ts för vidare info om biljettsläpp etc

söndag 16 september 2012

onsdag 12 september 2012

Discharger ut, Projekt 9 in

Discharger drar sig ur Oi! The Weekend-ersättaren Two Days Two Fingers i Karlskrona och ersätts av Stockholmsbaserade Projekt 9. Därmed blir minifestivalen pursvensk.

Sans Sursis - nytt franskt!

Ur askan efter bl a Haircut reser sig kvartetten Sans Sursis. Både Nico (gitarr och sång) och Nico (trummor) spelar i det nya bandet. Även en medlem från gamla Plastic Gangsters återfinns i bandet. Sans Sursis har spelat in ett gäng låtar, det rör sig om svenska punkklassiker i fransk tappning. Paco, som i egenskap av ultrafransman har fått förhandslyssna på ett par låtar kan säga att det bådar mycket gott. En facebook-sida lades just upp: https://www.facebook.com/sanssursisoi

 

Oldfashioned Ideas - Promises Means Nothing LP ute nu

Idag utkom LP-versionen av Oldfashioned Ideas album Promises Means Nothing på Pretty Shitty Town.

tisdag 11 september 2012

Kuggnäsfestivalen, Kuggnäs Motorgård/Nyköping, 20120728,

Vi var ett tappert gäng om åtta personer, Paco & undertecknad, Kjell Hell + Mrs Hell, Herr och Fru Sanchez, Agatha och Vasastanspoeten, som på eftermiddagen lämnade Stockholm i en skitdålig och oerhört slö minibuss för att våga oss en resa till Kuggnäs. Främst hängde jag med för att ingen annan av stackarna hade körkort (lathet) och helst ville vara fulla, men sen ville man inte missa Ultima Thules sista gig någonsin. Det fick kosta vad det ville, om jag så skulle behöva vada genom fulla bönder, dodga håriga bikers och undvika att bli uppäten av tjocka kvinnor så ville jag ändå se avslutet för ett av de mest omdebatterade och motarbetade banden i svensk historia. Dessutom skulle Stockholm Skins avlämna ”trettio år i tjänst”-gåvor till Thule, så det gjorde också resan dit värd.

Hursom, resan började bra i ungefär femtio meter ut på motorvägen tills biljäveln bestämde sig för att varva upp motorn och därefter vägra åka snabbare än i runt 60 km/h i nerförsbackar, och i normalfall runt trettio, fyrtio i timman. Underbart tyckte Señor Sanchez, som verkat inbilla sig att jag ska köra ihjäl honom varje gång han sitter i en bil med mig. Gamla pensionärer med halvmetertjocka glasögon, en katt och något annat obeskrivligt körde om oss och förnedrade oss med att glo på en när de litterärt blåste förbi en där vi kämpade för att knäcka femtiostrecket på mätarn. Efter en timma i snigelfart fick vi (mest jag) nog och hoppade av vid en bensinstation för att proviantera, pissa och skrika på bilen. Efter allt skrikande på bilen ville den tydligen fungera normalt igen, så snart satt sex glada och smålulliga människor med chaufför och en ledsen människa (Sanchez) med grav dödsångest och accelererade vidare mot festivalen.

Så kom det sig att vi kom fram. Kuggnäs. Min första tanke när vi (efter lite tjafs med funktionärerna om att vi visst skulle få åka in med vår bil på området ) anlände var att vi kunde vända. Fördomarna besannades när tre killar i enorma bombarjackor och clownskor marscherade fram över grusvägen iförda de typiska ”be my enemy and you will die”-tishorna som jag trodde varit utrotade sen slutet av nittiotalet. Vi lyckades i alla fall utan att köra över någon (vilket i efterhand känns som att det kunde kvittat) ta oss in på området och parkera bilen på angiven plats. Alla lastade ur sin sprit och sig själva ur bilen och stod och tuggade lite och försökte bestämma sig om den här resan var värd bensinpengarna. Jag höll mig i närheten av det kvinnliga sällskapet (Señora Sanchez fick agera extramorsa) med motiveringen att anabolastinna och berusade människor inte angriper kvinnor med barn och att jag således i alla fall gick säker från dem. Efter en timmas hängande utanför själva festivalområdet vågade vi oss in där och träffade på lite polacker som verkade känna Agatha. Dessa polacker påbörjade operation ”Dränk Paco i läkarsprit och cola”. Det enda vettiga jag fick ut ur konversationen kring polackerna var från Jens Bulldogg som yttrade de sanna visdomsorden: ”Det skjuts för lite folk i det här landet” samt småkuriosa om maskingevär.

Det var väl ingen framgångssaga direkt med Paco utan snart slet jag med mig den glade och berusade mustaschkonnäsören och gick förbi PST-killarnas bord med skivor och tishor. Väl där, kunde jag konstatera att:

1) Det fanns kvinnor här, vilket jag aldrig trott tidigare. Fast de sprang runt i hello-kitty-tishor med den häftiga sloganen ”Good night left side” eller såg ut som ursöta förskolelärare tills de flashade tröjor med en viss prominent och medioker vykortskonstnär från Österrike.
2) De enda välklädda herrarna utom Stockholmssällskapet var utlänningar med bristande engelskakunskaper (som inte heller verkade förstå riktigt vart de hamnat, men de var likväl glada ändå!).

Efter att ha köpt lite skivor och försökt få en alltmer sluddrande Paco till bilen för vätskekontroll mötte jag upp Herr och Fru Sanchez och satte mig med dem för att spana in Tattooed Motherfuckers eller något annat band jag inte lyssnar på. Musiken var tajt men jag var inte engagerad i att lyssna överhuvudtaget utan fokuserade istället på att följa två killar som ägnade femton minuter åt att putta varandra fram och tillbaka och skrika ”Vet du vem jag är?” etc åt varandra. Därefter kom Paco vinglandes tillbaka lagom tills att Pitbull Farm skulle upp på scen och vi tog en kort paus vid bilen där han fick hälla i sig vatten varvat med mer alkohol, så att han inte nyktrade till för snabbt.

Därefter var det dags för nästa band jag totalt ignorerade. Jag väntade bara på kvällens höjdpunkt, Thule, och försökte därefter bara umgås med folk till dess. Jag stod i alla fall med Paco, familjen Sanchez och jag tror även att Richie från England dök upp och lärde mig dricka orangina (man måste tydligen skaka på flaskan…). Det blev ytterligare en vätskepaus utanför vid bilen, där Paco roade mig och Vasastanspoeten med att göra en frivolt och bli nersprayad av energidryck och bestämt hävda att någon av oss fällde honom. Vi spatserade/vinglade runt lite utanför området och bestämde oss för att gå in till de andra i stockholmssällskapet. Men så icke, för där tog det stopp. Den elaka överhögheten i form av vad jag tror var en 15-årig funktionär med underbett och grav acne bestämde sig för att kolla efter mitt festivalarmband, som jag tragiskt nog aldrig ens införskaffat. Det var bara att gå och punga ut pengar för att fixa ett, något som både jag och slutligen även Paco fick göra. Den 15-åriga funktionären fortsatte att nitiskt kontrollera mig och mitt armband resten av kvällen av någon anledning, men det var nog bara för att se till att jag inte tappade det eller något annat flummigt.

Klockan började närma sig timman T och det var Kategorie C (? Som sagt, jag var helt ointresserad av allt utom Thule) som skulle kliva på innan dess. Nu började det bli lite högerhänder i luften, men knappast något utöver det vanliga en lördag på medborgarplatsen eller en kräftskiva i Gurraberg. Man fick lära sig en ny och rolig ramsa som ekade till höger om en där en av de största och obehagligaste människor jag sett stod och skanderade glatt att ”Vi gillar lika, vi gillar vita!”. Ja… Det var ju alltid något man kan välja att häva ur sig. Under Kategorie C vinglade Paco runt med Señora Sanchez och Fru Hell för att dansa (?) eller bara införskaffa mer alkohol, som nu verkade vara en bristvara sen en tetravin försvunnit och ölet på ställets servering sinat. Jag stod mest vid Señor Sanchez, Richie och Kjell, som varit försvunnen någonstans tills nu, och halsade energidrycker och ville bara att Thule skulle gå på. Kategorie C får jag väl inflika drog en rätt stor publik, om jag ska säga något alls om dessa.

Och så slog klockan T och Thule äntrade scenen på Kuggnäs, en enorm Sverigefana vandrade genom en kompakt folkmassa som tryckte sig mot scenen och Janne konstaterar att ”Va helvete va mycket folk det var”. De rev sedan av med många bra låtar (gamla som nyare), varpå de personliga favoriterna ”Stolt och Stark”, ”Ragnarök” och ”Förkastad och Förnekad” spelades. Trycket kring scenen kan bara beskrivas som ett fullpackat Snövit med en fullt packad och positiv publik! Det var kul att se en sådan uppslutning i vad som för mig får beskrivas som ”mitt ute i ingenstans”.

Och visst levererade Ultima Thule och det blev inte sämre av att deras gamla sångare Bruno Hansen gästade, samt att representanter för Stockholm Skins avtackade gänget på scenen. Vad jag minns (och nån får gärna rätta mig) avslutade UT med ”schottis på Valhall” och tackade sedan för sig. Vilket också var signalen till mig att börja samla ihop fyllon, bortsprungna tanter och lasta in dessa i vagnen hem. Efter lite slöprat och strul med folket som gick vilse, bara skulle pissa, gick och letade efter en person som dök upp precis när de gick etc. så satt vi i alla fall i bilen på väg hem. Resan hem är totalt ointressant, utöver ett besök på en nattöppen kiosk där jag fick stifta bekantskap med en ”autonom nationalsocialist” från Tyskland som var klädd i dressmann-kläder och pratade med falsett-röst. Väl hemma inom Stockholms gränser dumpade jag av folk på Gullmars och Herr & Fru Hell hemma hos sig. Sen åkte jag hem med en trött och full/bakfull Paco som skulle sova hos mig. Slutet gott, allting gott.

//Hanzel Hardlife

Kanske adderar några bilder sen om jag pallar // Paco

fredag 7 september 2012

Gatans Lag, Dobermann Cult och Suicide Syndicate

Spelningen i Stockholm med Condemned 84 och Agent Bulldogg krockar med paketet Gatans Lag, Dobermann Cult och Suicide Syndicate på Pussy-a-Go-Go/Liffeys i Gamla. Det är nog alright med tanke på köbildningen utanför Snövit på PSK's förfest...

Samma paket spelar dagen innan på Debaser i Malmö.

http://www.debaser.se/kalender/9292/

Edit 9/9 - Gatans Lag spelar inte på Liffeys i Stockholm 3/11. Arrangören söker ersättare.

Banden på PST's miniturné är:


Inga mindre än Condemned 84 och Agent Bulldogg visar det sig. 

Hittar bara en liten bild på flygaren tyvärr.

Texten säger (om den nu är svår att tyda pga upplösningen):
01.11.2012 Norrköping, Kulturkammaren
02.11.2012 Eksjö, Hijackers Rock'n'Roll & Motorclub
03.11.2012 Stockholm, Snövit

Tickets: Norrköping & Eksjö www.tickster.com
Stockholm - Doors only, limited to 120 (be there in time!)

tisdag 4 september 2012

PST ordnar miniturné med än så länge icke namngivna akter

Enligt bloggen Östergyllen ordnar svenska PST en miniturné i Sverige. Bolaget/promotorn, som annars är involverade i de årliga PSK och har satt upp en mängd kvalitativa punk- och oi!-spelningar sedan 2004 annonserar datumen 1 november (Norrköping), 2 november (Eksjö), och 3 november (Stockholm). Biljettinfo och band håller PST inne med till slutet av veckan, men datumen sammanfaller med datum - släppta och icke konfirmerade - som återfinns på ett visst utländskt Oi!-bands infosida... Den som lever får se.

Nytt från Beat Butchers

********************************************************************************
 INFO FRÅN BEAT BUTCHERS / INFO FRÅN BEAT BUTCHERS 
********************************************************************************

BEAT BUTCHERS SÄLJER SKIVOR PÅ "TILL MINNET AV ULTRA" PÅ KAFE 44"
********************************************************************************
Den 8 september på Kafe 44 är det en minneskväll för Ultra. På scen bland annat tillfällligt återförenade Inferno och Roland´s Gosskör. För mer info se http://www.facebook.com/#!/events/216982648424268/

NYA RELEASER
*************************************************************************
GAMLA PENGAR - VACKRA LAND SOM INGET GAV
Släppt på det Amerikanska bolaget Criket cementery. Endast 100 ex i Sverige. Vi har några enstaka ex. Om du vill beställa maila oss. Pris 50:- + porto

TURIST I TILLVARON VOL 4
Tursit i tillvaron vol 4 finns nu ute. Beat Butchers bidrar med 2 band med nya tidigare outgivna låtar.
Le muhr med "Varför kan jag inte få båda två!!?" och Gamla Pengar med "En vacker grav".
Lyssna här http://open.spotify.com/album/6HuJVixfPSUhuUNJGalJV6
Mail om ni vill köpa ett ex. Pris 100:- plus porto

GAMLA PENGAR MERCH
Gamla pengar har tryckt lite tygpåsar och t-shirts. Kolla in deras facebooksida och beställ direkt från bandet.
http://www.facebook.com/#!/gamlapengar¨

INFERNO PÅ SPOTIFY
Vi har börjat arbetet med att lägga upp Inferno singlarna på spotify. Den första kommer inom kort och vi hoppas även följa upp singlarna med ett släpp med tidigare outgivet Infernomaterial.

lördag 1 september 2012

Headons - Threepointfive CD

(Headons - Threepointfive CD - DIY/Headons) Gubbig punkrock från Halmstad som borde kunna ryta i lite bättre med tanke på att ett par av bandets medlemmar hävdar ett förflutet i klassiska orkestrar som exempelvis eminenta Sabotage 81. Threepointfive är en ganska anonym nio spårs egensläppt platta som i bästa fall (Glass Bowl och Once Upon) doftar 999 och Social Distortion men för det mesta låter som ett trött och sleazy Ramones. Det är primärt sången och vissa gitarrdetaljer som ger smutsrockkänslan, och den kunde bandet skippat. Hellre ytterligare en rak och enkel andra klassens Ramones-kopia i såna fall. Don't Want You har en svängig refräng, och musiken är i allmänhet flytande och lättlyssnad, men utan att lämna mer avtryck än teflonskiten i muggskålen. Avslutande Sauna överraskar i egenskap av kort snabb hardcoredänga.