Lastkaj 14 - Stormar CD

(Lastkaj 14 - Stormar CD - Bells On Records) Trallpunkpizza enligt konstens alla regler och med en väl tilltagen dos extra allt. Som ett hurtigt proggband på speed levererar Lastkaj 14 en fusion mellan Gymnastiken och Dia Psalma, komplett med hackig baktakt, kvinnlig/manlig växelsång, ambitiösa stämmor och violin i ett genomgående högt tempo. Detta på en tolv spårs-CD med helknäppigt pirattema. Låter det som nåt för dig? Inte? Då är vi två och förmodligen fler. På bandets facebook-sida beskriver det Stockholm/Uppsala/Skellefteå-baserade bandet sin musik som trallpunk deluxe, och det är faktiskt en beskrivning jag själv tänkte använda istället för den fyndiga (nåja) pizzareferensen. Stryparn, Dr Dille, Saffran, Stukarn och Kapten Grå (ja, ni hör) lär fortsätta ösa på helt oberoende av en stackars fransk proffstyckare och det är väl bra för dom som nu är begivna på den här formen av snart fossila punk som delvis formade mina yngre tonår. Vet ni med er att ni uppskattar sånt här - tveka inte att slå till; tralligare än så här blir det inte.

Skumdum - Traveller Anthems CD

(Skumdum - Traveller Anthems CD - Bells On Records) År 2013 fyllde Skellefteåbandet Skumdum 20 år som institution. Detta firades med släpp av tio stycken tvåspårs-singlar under det gångna året; samt detta - det sjunde studioalbumet, bestående av låtar från singlarna. Min enda relation till Skumdum är låten Svek på billighetssamlingen Definitivt 50 Spänn Vol 5 från 1996. Det var en av de roligare låtarna på den plattan tyckte jag. Ösig trallpunk med klara SoCal-influenser på en skiva som visade på en i övrigt tynande svensk punkrörelse som väntade på att gatupunk- och skinheadband skulle blåsa nytt liv i den, lite hårdraget och kortfattat. Skumdum har såklart svävat förbi i skrift, på festivalaffischer, i fanzines man läst och i samband med andra Skelleftska storheter som typ... eh... Sofistikerat Svammel... men har aldrig hittat vägen till stereon eller en scen vilken jag råkat hamna framför. Traveller Anthems bjuder på ett svinaktigt ös där grunden är svensk SoCal-trall på engelska men där både irländska samt gojnarartade inslag gör skivans titel rättvisa. Det är lättlyssnat, tight, oerhört välarrat och välspelat och Pjärs röst känns igen sen 1996. Inte Pacos kopp pastis egentligen, men inte desto mindre en trevlig och positiv musikupplevelse.