Oldfashioned Ideas - Another Side To Every Story LP

(Oldfashioned Ideas - Another Side To Every Story LP - Contra Records) Produktiva trion från mestadels typ Småland petar här ut ytterligare en fullängdare, den här gången endast på vinyl om jag fattat det rätt. Mitt rec-ex är dock av CDR-karaktär med hyfsat taskigt utskrivna papper, så texterna behöver man förstoringsglas för att tillgodogöra sig. Annars är det vad man kan förvänta sig - enkel treackords-oi! med fokus på starka refränger och ett ganska hårt sound. Jag laddade upp innan lyssning och tänkte dra en jämförelse med Evil Conduct, då jag tycker att tidigare utgåvor lätt flyter ihop och den ena låten är den andra lik, men här tycker jag nog att Oldfashioned Ideas varierar sig lite mer. Sången är mer uppdelad mellan Kraft-Per och Nicke, och tempot skiftar mer än vad brukligt är. Texterna verkar handla om det gamla vanliga på ett ganska självgott sätt, lite scentjafs, Malmö försvarar sig mot nazismen och bredbenta statements av typen We Are What We Are, Confirm My Loyalty och Only Way For Me. Inget nytt under solen, men friktionsfri lyssning. Femton låtar.

Smakprov från kommande fullängdare med Black Marias

Black Marias från Peterborough släpper snart ny platta på tyska Contra. Här är låten Lights Out från albumet som kommer ha titeln Still Wearing Our Boots.

Roadside Bombs - My Side Of Town LP

(Roadside Bombs - My Side Of Town LP - Contra Records) "Medlemmar från 'legendariska' band som Cadavers, Muggers och Burders" tydligen... Band som sin förmodade legendstatus till trots aldrig ens skymtat förbi i marginalen i nåt fanzine jag gäspat mig igenom. Det ska dessutom gästsjungas av bland andra Roger Miret (Agnostic Front) på den här plattan - fan vet på vilken låt - och i pressreleasen refereras det till The Bodies. Jag fattar ingenting. Jag skulle säga att det här är opersonlig punkrock av ett inte alls obegåvat men högst ordinärt snitt någonstans mittemellan Stiff Little Fingers, UK Subs och Resistance 77 (mest på grund av vokalisten). Andra referenser som flimrade förbi under lyssningarna är Red Union och Control, och i nån låt (Recess Control) boogiewoogas det åt Rose Tattoo-håll. En skiva som erbjuder trevlig, lättlyssnad punk men som man glömmer i samma ögonblick som det sista ackordet ringer ut. Jag föredrar Roadside Bombs poppigare och låtar som Backstreet Noise, Good Thing, Sunny Side och You're Going To Die kan det hända att jag slår på igen framöver.

On The Job - White Collar Thugs LP

(On The Job - White Collar Thugs LP - Contra Records) Det är något med produktionen och soundet på White Collar Thugs, eller något annat. Jag vet inte riktigt var men när Smitthie And His Lot sätter igång skivan känns det genast som om man är bekant med musiken. Jag tror även att det kan vara så att On The Job - musikerna, och sångaren Chris, verkligen har lärt sig att behärska sina respektive ansvarsområden samt låtsnickeriet och slipat bort sånt man förut kunde störa sig på. Jag hade fått för mig att den här skivan, som är bandets tredje fullängdare, skulle vara mer poppig och dra mer åt nåt sorts rock'n'roll-håll och det tycker jag inte alls att jag hör. Man skulle kunna påstå att On The Job numera låter som ett lite hårdare Perkele (på ett bra sätt), och det är jag övertygad om att Contra är ytterligt nöjda med. Men jag hör även drag från andra band - dare I say Antipati (tänker bl a på första låten Smitthie... och gitarrslingan i Grow Up och Hunter And The Hunted), och även ibland Unit Lost och Gatans Lag. Därmed kan man säga att On The Job har ett typiskt svenskt sound (även det på ett bra sätt) och att de - med skarpa svenska texter - skulle räknas till den absoluta svenska eliten. Nu gör de förvisso det mest i tyska (etc) ögon, och det kanske är lite synd. Därmed inte sagt att svenskan helt lyser med sin frånvaro; i (i jämförelse) rakare punkdängan Generation Bortskämd sjunger gubbarna skit om barn (älskar humorn i det; hur ungdomens revolt mot mossiga vuxna blivit nån sorts medelålders surkultur med ungarna som irritationsmoment) och den gamla låten Restless görs här i svensk, riktigt bra tappning. Hur som helst är White Collar Thugs i mitt tycke On The Jobs klart bästa skiva hittills (och det går ju i linje med hur det rimligen borde ligga till - att band blir bättre i och med att de jobbar vidare och utvecklas) och det är garanterat en skiva som kommer gå hem i de bredare kontinentala folklagren där en Abba-refräng och törstväckande toner premieras. Det är svårt att plocka favoriter så här, relativt kort tid in på bekantskapen med plattan - i synnerhet som de genomgående är av hög anthemisk kvalitet, men ett par låtar som sticker ut soundmässigt är Propaganda Machine, This Is My Life och Clashiga modpopförsöket Down The Upbeat Street. Fjorton låtar, vilket gör skivan väl lång, men det är i regel kul och lätt lyssning. Bra jobbat!

Massilia Attack - Bonne Mère 7"

(Massilia Attack - Bonne Mère 7" - Contra Records) Det här var en nyhet för Paco - dessutom en mycket god sådan! Det här bandet kommer från Marseille och ryktas innehålla en eller annan medlem från gamla hederliga P38, och spelar supersnygg oi! med ett utpräglat franskt sound som bland andra Maraboots återpopulariserat. Hyfsat cleana gitarrer, bra tempo, tighta oemotståndliga körer och en känsla bara grodor kan få till. Ska man referera längre tillbaka i tiden tycker jag L'Infanterie Sauvage ligger närmast till hands. På den här sjuan finns tre starka gatupunkpärlor som inte får missas av någon med minsta intresse för (fransk) oi-punk. Det var ett tag sen jag blev så här tagen av en debut från första lyssningen. Svårt att välja en favorit här, då alla tre låtar är prima blandbandsmaterial men Massilia Attack får helt klart stilpoäng för sin pastis-hyllning (P.A.S.T.I.S.) ... Kolla upp eller gå verkligen miste om något!

Faz Waltz - Move Over LP

(Faz Waltz - Move Over LP - Contra Records) Jag som aldrig riktigt har förstått hajpen kring det italienska bandet Giuda rynkar mest förbryllat på pannan inför det här släppet på punk/skinheadbolaget Contra. Nog har bootboy-glam-vågen inte gått mig förbi, men jag tycker bara det är en stor jävla gäspning. Jag gillar Slade och Sweet lika mycket som nästa snubbe (även om det näppeligen är mitt primära intresseområde), men på nåt vis känns det här mer som nostalgisk maskeradmusik än vad punk och oi! någonsin kommer göra - kanske därför att den musiken de facto har levt och existerat på gräsrotsnivå sedan den avlades, medan T-Rex sedan då det begav sig bara varit aktuella som omhuldade minnen i tunnhåriga gubbars hjärnor. Sen då, för att återgå till Faz Waltz: De är också från Italien. De förvaltar också glammen precis lika snyggt som Giuda. De sjunger på så pass bra engelska att man inte skulle kunna gissa att deras ursprung var av det mer sydeuropeiska slaget. De levererar tio låtar som skulle kunna vara covers eller varianter på hits av ovan droppade referensband. Jag orkar inte lyssna, jag tar nåt uppiggande och lyssnar på The Crack istället.

45 Adapters - Patriots Not Fools 12"/CD

(45 Adapters - Patriots Not Fools 12"/CD - Contra Records) Svängiga och säregna 45 Adapters följer upp tidigare succéer med Contra-släppet Patriots Not Fools. Även om jag alltid tilltalats av bandets innovativa blandning av Oi!, soul, (hård)rock'n'roll á sent 60-tal/tidigt 70-tal och mod måste jag säga att låtarna på den här biten sätter sig oväntat fort. Produktionen är dessutom finslipad och skräddarsydd för 45 Adapters' sound och en liten känsla av att bandet inte alltid har varit helt tight ens inspelat är som bortblåst här. Textmässigt är det bitvis nya teman. Don't Grow Out Of It avhandlar konsten att växa upp och ändå inte växa ifrån sin subkultur. Titelspåret om att älska sitt land utan att bli nyttig idiot åt egennyttiga politiker. Vinyl Fetishists om... ja ni hajar. Jag tycker sammanfattningsvis att 45 Adapters i och med det här släppet fortsätter att leverera. Det låter samma som innan fast bättre helt enkelt. Favoritlåtarna blir inledande Don't Grow Out Of It och We Can Win som kanske är utgåvans refrängstarkaste låt. Sex spår, väl värda Din tid.

Diverse scenkaraktärer summerar 2014 - Ecke (Contra Records m.m.)

Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.

Contra har etablerat sig som en maktfaktor på den internationella, men främst kanske tyska punk/snäll-oi!-scenen. Med uppenbar näsa för vad som går hem i stugorna har de knutit en rad band till sitt stall, däribland svennar som On The Job, Oldfashioned Ideas och Projekt 9.

Music Release of the year: Hard question. of course we all expected a lot from names which everybody seem to love: like BISHOPS GREEN, BOOZE & GLORY or NOI!SE and they all "delivered", but for me i was so happy that we really got the possibility to release that new single of THOSE UNKNOWN. Damn i loved this band since the 90ies and now they are back. This record and that demo of Pittsburgh NO TIME which was pressed on vinyl are my music releases of the year. Plus the SHANDY debut 7" on Bootboys Cove records!

Best gig of the year: No doubt this was the Beach Beer Chaos Festival in Barcelona end of august. Good people, a brilliant line up, a great city, many drinks, pretty ladies - how can you beat that? besides this i also enjoyed the "90is Oi! Club" Party in Berlin when legendary german Punk band PÖBEL & GESOCKS played a only songs of their debut album when the band was still known as BECKS' PISTOLS.

Biggest disappointment of the year/worst release: huh…even harder question. Maybe i have expected a bit too much from RANCID as i am a total die-hard fan, but for some reason their new album wasn't running that much on my player. Maybe i was a bit tired after all the side-projects of Lars and/or the millions of TIM TIMEBOMB singles. I don't know. But i am complaining on a high level if you understand. No, it shouldn't be on a "disappointment/worst release" list! To be honest, i never buy bad records, haha!

Some other thoughts on the scene of 2014? Did something special, bad, sad or spectacular happen? This is not easy, especially when i have to answer not in my own language. It's all the same shit again since 30 years, well, i miss songs with an message like "National Insurance Blacklist" or "Coventry" (both THE BUSINESS) or "Solidarity" by the UPSTARTS. For me too many new and even old bands just sing about their hard life as Skinheads (and most of them really have no hard life according to their Facebook and stuff), this sounds sometimes like tales from a comic book for me. But it's not typical for 2014. And - also not really new - it's really disturbing how many people behaving like idiots by taking pictures with "famous scene people". Hope you understand what i mean. Embarrassing. "Look, thats me and Han / Lars / Jenny Woo / Robert from AntiPati"

What's your plans for 2015? Well, as a promoter i will do some smaller shows here like i did all the years, a few bigger shows too and of course another Endless Summer Festival. With Contra we have a crazy release plan for 2015, so many great and good bands around and we really looking forward to 2015. A new 7" by HEADWOUND, a split of SAINTS & SINNERS & GRADE 2, a new 7" by SUBCULTURE, new records of SECRET ARMY, BONECRUSHER, 45 ADAPTERS and many more. Busy months! Thanks for the Questions and have a successful and happy new year! Ecke

Bästa släppen 2014 - Projekt 9 - Storebror 7"

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2014. 

Den kom äntligen, efter en massa svåra år av Contra Records-söl, och det får man väl säga att den var värd. Under 2015 har bandet utlovat albumdebuten, och den ser Paco fram emot. Efter släppet av sjuan drabbades bandet av två avhopp - Arthur (bas) och Johan (gitarr) ville hellre prioritera sina andra band (Avgå! och Agent Bulldogg respektive Constitutional Breakdown) och ersattes i en man av den gänglige kosmopoliten Sillen (tidigare Maraboots). Paco har ännu inte sett denna sättning live men ser fram emot att få göra det.

Projekt 9 - Storebror 7"

(Projekt 9 - Storebror 7" - Contra Records) Projekt 9 från Stockholm har äntligen fått ut sin debutsjua, uppemot två år försenad. Det var dock värt väntan. Bandet bildades 2009 av medlemmar från Frenzy Four, The Lowlifes, Poor Old Slugs och Antipati men har sedan dess ändrat sättning, och nu återfinns bara gitarristen och sångaren från den ursprungliga line-upen. Ersatt har andra forna medlemmar från The Lowlifes och bandet är numera en kvintett. Musiken är pigg och driven oi!-punk i god Stockholmstradition, med drag av KSMB, bra melodier, välarrangerade låtar, och (här) med texter om övervakningssamhället, politiker, revansch och ultravåld. Det finns inte mycket mer att säga än att varmt rekommendera den här sjuan som är en frisk fläkt i ett annars ganska stifft Oi!-Sverige, och att hoppas på en fullängdare snarast. Helst på ett bolag som håller sin deadline.

Projekt 9 skivdebuterar... äntligen

Projekt 9:s debutsjua Storebror väntas äntligen komma ut i juni på Contra Records.

Oldfashioned Ideas - Don't Believe A Word They Say LP

(Oldfashioned Ideas - Don't Believe A Word They Say LP - Contra Records) Oldfashioned Ideas, baserade i Småland och Skåne, levererar här sin tredje fullängdare på relativt kort tid. Liksom på tidigare överstiger antalet låtar vida de ca tolv som utgör normen. Dessutom är genomsnittskvaliteten god. Don't Believe A Word They Say följer rent stilistiskt de föregående släppen: Subkulturell flicka på skivans framsida. Artwork och bilder med referenser till bandnamnet. Även soundet är detsamma, även om jag spontant tycker att det här är den skivan som låter bäst hittills. Det känns piggare än innan, inte bara beroende på det inledningsvis ganska höga tempot. Ljudbilden är lite luftigare får jag en känsla av, och låtarna är mer olika varandra än tidigare, då man stundom fått intrycket av att spåren flyter in i varandra på det tidigare plattorna. Jag gissar att Oldfashioned Ideas här utforskat andra ackordkombinationer och delvis därmed fått till en samling låtar som genomgående kanske inte är lika direkta som tidigare, men som jag tror kommer göra den här skivan till den man verkligen minns nån gång i framtiden. Det är som förr brötigt, simplistiskt och melodiöst, och precis som senast hör jag spår av The Headhunters (Nyköping) (This Life Is A Nightmare). Bästa texten har Crime City (ett tema som broderbandet Vindicate This! redan använt sig av) och favoritspåren i övrigt är Oi! You!, I Still Believe In Unity (där den frekventa felhörningen kommer att bli I Still Believe In Nudity) och Stand Out From The Crowd - klassisk Oldfashioned Ideas. Ni vet vad ni får, så köp bara.

Grade 2 - Broken Youth 7"EP

(Grade 2 - Broken Youth 7"EP - Contra Records) Ett av Europas yngsta och färskaste band, Grade 2 från Isle of Man släpper sin debut på tyska Contra. Bandet har under de senaste månaderna gjort sig ett litet namn genom att spela bra gig (bl a med franska Lion's Law) och är något så ovanligt som ett brittiskt band utan i första hand brittiska influenser. Sen är det iofs helt självklart att en stor del av hajpen kring bandet existerar enbart på grund av att medlemmarna är anmärkningsvärt unga; kanske 15-16 år. Musiken tycker jag är en blandning av modern snäll-oi! av det slag som är populärt i de bredare punklagren och klassisk engelsk oi! och skinheadrock i The 4-Skins skola. Plastbiten bjuder på fyra jämnstarka spår där eventuellt titelspåret och välarrangerade From The Shadows sticker ut. Grabbarna kan tveklöst spela, och kommer nog lära sig låtskrivarknepen så de kan få dit pricken över i:et lite oftare. Jag skulle påstå att Broken Youth är en klart godkänd debut och att bandet har framtiden för sig. Om Grade 2 lämnar något signifikant att önska, är det sångaren Sid Ryans sång som skulle kunna... eh... sjungas lite mer, kanske. Det har blivit mycket bättre sen de demos jag hört innan, men han skulle nog tjäna på att hitta sin stil. Klart intressant ändå.

Hawkins Thugs - My Own Path 7"EP

(Hawkins Thugs - My Own Path 7"EP - Contra Records) Baskiska Hawkins Thugs är en ny bekantskap för mig; en som jag ser fram emot att bese live i Barcelona senare i år. De släpper här en fyra spårs sjua på tyska Contra, som lite gjort till sin grej att knyta till sig nya potentiella storheter inom den europeiska, lite mer kommersiellt gångbara oi!- och streetpunk-scenen. Kvartettens sound ligger någonstans mittemellan Perkele och Kanadicken Greg's olika konstellationer (Lancasters, Alternate Action, Bishops Green etc). Det är välspelat och melodiöst med ganska rena men skrikiga gitarrer och markerad bas på en solid botten av rock'n'rollig 77-punk. Av de fyra låtarna blir favoriten det inledande titelspåret, men Hawkins Thugs tolkar också Camera Silens' örhänge Pour La Gloire på baskiska (hoppas jag att jag uppfattat rätt), med bravur. Både lätt att lyckas och misslyckas med en så genial låt, och baskerna lyckas med hjälp av snitsig saxofon balansera ut att man inte riktigt klarar av att förmedla originalets kraft och pondus. Hur som helst ett mycket lovande band och släpp, som fans av ovan droppade referensband garanterat kommer ta till sitt hjärta.

Oldfashioned Ideas - Promo från kommande album

Bästa släppen 2013 - Lion's Law - A Day Will Come LP

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2013. 

Lion's Law har slagit igenom lite som ett kreddigare Perkele. Soundet ligger mellan Göteborgarna, Skinflicks och Bishop's Greggs utton kanadickband, och är av det slag som tilltalar alla. Kanske spelar det in att skinnsmiskaren Thomas tidigare spelade i Komintern Sect och Epitaph-bandet Burning Heads. Jag tycker det är bra (A Day Will Come är full av gatuhits) men  jag skulle hellre se att Victor etc fokuserade mer på Maraboots som är en fackelbärare för det traditionella franska oi!-soundet.

Oldfashioned Ideas - Nytt album/Ny låt/Promo

Låter riktigt lovande... Nytt album tidigt 2014 på Contra.

On the Job - A Bag Full of Brew CD

(On the Job - A Bag Full of Brew CD - Contra Records) Jag var inte speciellt förtjust i On the Job's debutskiva Rock'n'Oi! och förstod aldrig riktigt hajpen. Hade däremot A Bag Full of Brew varit deras förstlingsverk skulle jag fatta! Karlskronabördiga On the Job (folk från bland andra Sinners Since Birth och Akut Skjut) har verkligen spottat upp sig på de allra flesta tänkbara sätt. Christophers sång är bättre, melodierna snitsigare, produktionen mer genomarbetad och variationen av låtarna större. Ska man referera låter det lite som en blandning av Evil Conduct och Gimp Fist. Favoriter är saxofonspetsade 1680, Constable Henry, Carlskrona Drinking Society och I'm a Skinhead. Ska man gnälla (och det ska man) så är texterna fortfarande inte mycket att hänga i granen, även om de kasnke är lite bättre än sist. Det känns som om de är lite framhastade och skulle må bra av en översyn då vissa grejer skulle kunna formuleras lite bättre utan större ansträngning. Sen tycker jag det är fånigt att påstå att "politics aren't welcome in our punkrock family" (Reclaim the Streets) när man på samma plastbit levererar verk som C.O.A.T. och Union, exempelvis. Allt är inte politik men mycket är det, och även om jag är emot pekpinnar inom scenen så tycker jag nog att punk och oi! i allmänhet skulle vara ganska uddlöst om man kategoriskt sa nej till att befatta sig med politik. Hur som helst, en riktigt trevlig trettonlåtars platta från On the Job.

On the Job - Rock'n'Oi! CD

(On the Job - Rock'n'Oi! CD - Contra Records) On the Job ifrån Karlskrona fullängdsdebuterar på Contra med ett snyggt digipak. Ryktesvis har bolaget satsat en del på blekingeorkestern, som delvis tidigare gick under namnet Sinners Since Birth. Då sjöng Masse, och på svenska. Det var en smula ojämnt, men ganska eget och på det hela taget bra. On the Job är inte riktigt lika roliga när allt kommer omkring. Rock'n'Oi! är en schysst skiva att ha på som bakgrundsmusik, för sina lättlyssnade melodier och sin sköna, lagom softa produktion. Tyvärr tål den inte en närmare lyssning; texterna är i bästa fall mediokra och i sämsta fall rent pinsamma, som i programförklaringen/titelspåret. Melodierna lite väl återanvända och sången lite för krystad. Tråkigt, när man vet vad grabbarna kan och hör rejäl potential i vissa versmelodier (Ready to Riot, Carry On och A Night at the Disco) samt i det gömda (och absolut bästa) spåret, som jag gissar heter Blekinge Punks & Skins. Där låter On the Job mer som Frenzy Four, och där visar de också att deras rock'n'oi är bäst på modersmålet.

On the Job - Always Ready To Riot MCD/Promo

(On the Job - Always Ready To Riot MCD/Promo - Contra Punk Records) Aron och Masse från Sinners Since Birth har tillsammans med två andra Karlskrona-lirare satt ihop On the Job - ett band som musikaliskt sett låter mycket, mycket bra, men som hittills (åtminstone på denna promo) sjunger på engelska. Det är lite synd, för den här typen av Evil Conduct möter Generatorz-punk med ansad skalp finns inte direkt på svenska i nuläget. Annars är det som sagt riktigt bra - mer nyanserat än SSB, och med skönt gitarriffande. Bästa låten är titelspåret. Albumet kommer till hösten, och det ser Paco fram emot. Vore kul om det trallades lite på modersmålet då.