Gråsuggorna - Old Punks Never Die CD

(Gråsuggorna - Old Punks Never Die CD - DIY/Gråsuggorna) En självsläppt digipak-CD med Dalarnas grand old Gråsuggorna landade hos Paco. Det är ett elva låtars album med ett lätt spretigt sound, där referenserna går från Dennis & De Blå Apelsinerna till GBH via The Past och Asta Kask, så sammanfattningsvis en ganska skön blandning av UK82 och den svenska rent tidsmässiga motsvarigheten. Ljudbilden är trevligare än sist det begav sig, med högt uppskruvad bas, och ibland får sångaren sällskap av en kvinnlig stämma. På Old Punks Never Die har bandet även koncentrerat sig helt på eget material, och det blir såklart roligare då. Sju av låtarna är på svenska, och resten på engelska. Det känns som om Gråsuggorna ämnesmässigt rör sig över väl upptrampade stigar, men texthäfte saknas och skulle ha behövts. Låtkvalitetsmässigt är det en ganska jämn skiva, men jag tror favoritspåret blir Enkel Till Belsen som låter jävligt Birminghamsk. Punken lever även med grånade tinningar!

Klubb Antisocial 1/11 - Gråsuggorna och Avgå!

 Mer info kommer, men tills vidare... 

https://www.facebook.com/events/1521080818132502/

Gråsuggorna - Fartblind CD

(Gråsuggorna - Fartblind CD - DIY/Gråsuggorna) Mer oglamoröst och genuint än så här blir det knappast. Fyra dalmasar i fyrtioårsåldern som har harvat på hobbybasis sedan tidigt 90-tal släpper här ifrån sig en tolvspårs DIY-utgåva där de levererar sex egna alster samt sex covers på vad vi får gissa är herrarnas favoriter. Grisen Skrikers 65 avhandlas, samt Järnmännens Våren (lokalanpassad) och covern på covern Snutbil (Fiendens Musiks version av Larry Wallis' gamla låt). En kul grej i sammanhanget är att både Våren och Snutbil tolkades av Antipati respektive Gatans Lag på PST:s dubbelsläpp av bandens sjutummare i sin serie med svensk samlarvänlig Oi! Gråsuggorna når inte riktigt upp till den nivån. Annars tolkas också gamla hederliga UK82-band som Peter & The Test Tube Babies, Chaos UK och The Varukers (Gråsuggorna gör Soldier Boy riktigt bra!), och det är väl åt det hållet som bandets egna material låter också. Som hård 80-talspunk inspelad på 90-talet typ, en blandning av Dennis & De Blå Apelsinerna/Ohlsson har Semester Productions' hårdare prylar och The Negatives lite grann. Och det är helt OK. Bäst är nog låten Psycho Bitch. På det hela taget är det svårt att inte fatta sympati för ett så här anspråkslöst band som spelar och spelar in blott och bart för sin kärlek till punken. Klart värt att kolla upp. Googla så finns materialet på nätet.