(Ultima Thule - The Early Years 1984-87 CD - Dim Records) Har tidigare beklagat mig över det löjets skimmer som vilar över genren Vikingarock. 1984-1987 var dock begreppet ännu inte myntat, och Ultima Thule lät postpunkigt och inte så långt ifrån Imperiet alla gånger. En del av låtarna på den här plattan, som släpptes första gången 1992, har spelats in på nytt, exempelvis Thules version av nationalhymnen och Psychokiller. De flesta har sin egen uppfattning om Ultima Thule klar, och att recensera en skiva som har nästan 20 år på nacken känns lite stelt, men det är schysst (post)punk alltså. Ibland sjunger sångaren (inte Janne, fy Paco, tack Marcus) jävligt bra och ibland låter han teatralisk och bajsnödig. Melodiöst är det, och producerat med klassisk 80-talsvirvel - inte mil ifrån Peter & The Test Tube Babies á Soberphobia. Arton låtar tidig Thule som den här recensionen inte kommer att sälja ytterligare exemplar av eftersom svenskar i svängen antingen älskar UT och äger allt med dem, eller också tycker de är fåniga och inte skulle ta i dem med tång. Paco, som ju är fransman, balanserar där i mitten. Visst är det pinsamt många gånger, men ofta låter det riktigt bra!
lördag 19 mars 2011
Ultima Thule - The Early Years 1984-87 CD
(Ultima Thule - The Early Years 1984-87 CD - Dim Records) Har tidigare beklagat mig över det löjets skimmer som vilar över genren Vikingarock. 1984-1987 var dock begreppet ännu inte myntat, och Ultima Thule lät postpunkigt och inte så långt ifrån Imperiet alla gånger. En del av låtarna på den här plattan, som släpptes första gången 1992, har spelats in på nytt, exempelvis Thules version av nationalhymnen och Psychokiller. De flesta har sin egen uppfattning om Ultima Thule klar, och att recensera en skiva som har nästan 20 år på nacken känns lite stelt, men det är schysst (post)punk alltså. Ibland sjunger sångaren (inte Janne, fy Paco, tack Marcus) jävligt bra och ibland låter han teatralisk och bajsnödig. Melodiöst är det, och producerat med klassisk 80-talsvirvel - inte mil ifrån Peter & The Test Tube Babies á Soberphobia. Arton låtar tidig Thule som den här recensionen inte kommer att sälja ytterligare exemplar av eftersom svenskar i svängen antingen älskar UT och äger allt med dem, eller också tycker de är fåniga och inte skulle ta i dem med tång. Paco, som ju är fransman, balanserar där i mitten. Visst är det pinsamt många gånger, men ofta låter det riktigt bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det var inte Janne som sjöng på den här plattan, när dessa låtar spelades in var det Bruno Hansen på sång, brorsa med trummisen Ulf Hansen. Janne kom in på sång när Thule återförenades i början av 90-talet och spelade tills dess gitarr.
Thule är förvisso omdiskuterade..men i min bok så är dom värda mkt mer respekt än dom fått....Med tanke på när dom började lira o att dom har en gedigen skinheadsbakgrund gör dom defenitivt till sveriges första(offentligt kända)skinheadsband sen kan folk stöta o blöta ev åsikter...sen har dom på olika sätt varit enormt stöttande för en scen som inkluderar skinheads o punkare genom skivbolag/produktioner/spelningar....trevliga killar med ett helt oförtjänt dåligt rykte.
Friday Evening var min favoritlåt med Thule en gång i tiden,Nu när man lyssnar på den så låter den förbannat Europe/Pudelrock inspirerad,trots det väcker den många minnen till liv.
Marcus>> Ok, där ser man. Pinsamt av Paco :/ Tack för lektionen. Förklarar ju en del.
Jensa>> Håller med. Men fortfarande ryser jag lite av genans bara jag tar ordet vikingarock i min mun. Ultime Thule hör förvisso till de mindre pinsamma banden inom genren... Nästa Thule-skiva som ska recenseras är Korpkvädet, den har du ju pratat gott om så det ska bli trevligt att sätta tänderna i den...
Skriver under på var enda bokstav Jensa så utmärkt beskrev Ultima Thule. Yppligt trevliga gossar som startade som punkband (Ugly Spots), bar sina kängor & hängslen med stolthet tidigt 80-tal samt aldrig vänt sin bakgrund ryggen. Att de idag är lite mer åt gubbrock hållet och hellre kör båge/raggarbil än knyter kängor är inget som stör mig. R E S P E K T.
Paco>>Vet inte vem som kom på begreppet "Vikingarock" och håller med om att det känns obehagligt.
Thule hade ett eget sound och ingen har någonsin kunnat kopiera det (hur mycket de än velat).
Patriotisk punk hade varit bättre att kalla musikstilen, det passar in på flera band än den handfull som försöker kopiera thuleboysen.
Ser fram emot Korpkväderecensionen, thule har ju breddat sig textmässigt med Glömda Barnen och Hat och Blod tycker jag. Inget anna-lena lodenius gått igång på, men ändå.
Skicka en kommentar