Prins Carl, 2nd Pint & Smash it Up, Klubb Control/Sugar Bar, Stockholm, 20110312

Med för-ölande hemma hos undertecknad började kvällen där det snabbt gjordes klart att ingen egentligen hade hört Smash It Up, och att ingen orkat anstränga sig genom att klicka sig in på det, numera, så sega och dåliga Myspace för att ändra på saken. Vi kom till Sugar Bar i tid kan man väl säga och lyssnade så till musiken som spelades av Micke från Klubb Control och för kvällen även den gästande Ville Lågliv.

Det blev dags för 2nd Pint att spela och jag glömde det lilla som jag sedan innan visste om dem. T.ex. att sångaren är från England och alltså INTE bara försöker vara tuff i snacket mellan låtarna. Första låten var Finger Up och den, liksom de följande sju eller åtta låtarna avverkades något otight. Det var inte dåligt, bara lite orepat kanske. Jag tycker att det jag har hört med dem förut (på typ Myspace innan - ja ni vet), alltså det inspelade materialet, var bättre än vad de var live. En något bättre låt de lirade var Dancing Shoes. Som avslutning spelade de en cover på Cock SParrers England Belong's To Me men bytte ut "England" mot "Stockholm" och "Red, white and blue" mot ett lite otydligt "Yellow and blue".

Prins Carl lirade sen. De typ två första låtarna missade jag men kom lagom till Carnival in Greece som ju är jävligt bra. Prinsarna gjorde ett något längre och tightare gig än föregående band och lyckades till och med göra 2nd Pint's låten "Finger Up" bättre än originalet, när de någonstans i mitten av sitt set spelade den. Det är liksom som en jämntjock gröt, att lyssna till Prins Carl. Lite brölig sång och sköna melodier. Mot slutet spelade de även Criminals In Blue, en annan av bandets bättre låtar. Dom har för övrigt släppt en ny skiva som jag tycker folk borde köpa (Paco kommer nog slänga upp en egen åsikt i framtiden).

När det blev dags för Smash It Up, och vi skulle få reda på huruvida de är bra eller inte, var jag så trött och full (mest trött i ärlighetens namn...) att jag inte pallade stå och glo. Jag hörde dock, när jag sprang fram och tillbaks med för många cider i handen, att det lät ganska bra. Ösigt. Som kanske tredje (?) låt gjorde de en cover på The Clash's White Riot. Jag får ge dem en chans nästa gång.

På hemväg passerades en grill. Vid grillen stod fyra raggare - enligt dem själva. Att deras päron var syskon syntes dock.

//Snigel-Hans