(Glory Boys - Skinhead Resistance CD - Dim Records) Det här är ett av de bättre Oi!/punkbanden från Spanien jag vet, och det vill inte säga mycket alls. Glory Boys är dock faktiskt riktigt hyfsade - det rör sig om hård, melodiös, arg skinheadmusik av kontinentalt 80-talsstuk, men Skinhead Resistance är rent och spetsigt producerad och får därför tyvärr en lätt hårdrockig fernissa helt i onödan. Kanske skulle kvartetten från Valencia envisats med ett skitigare sound? Hur som helst, elva låtar spagge-oi! av ganska jämn kvalitet bjuds det på med avstamp i programförklaringen Out Tonight; "Glory Boys are out tonight / We are here to drink and fight!"... Engelskan är ändå bättre än väntat med tanke på hur dåligt den brukar trakteras söderöver, och även om texterna blir lite endimensionella ibland är det inte så illa att man vill klösa sönder huden i obekväm genans. Att skriva texter om the skinhead way of life behöver ju som bekant inte vara alltför avancerat. I övrigt avhandlas bland annat patriotism i My Land, rikemansungar med temporärt nedslag i subkulturen i Trendy Punks, och korruption och samhälleligt förfall i Police State och Living in a Lie. Favvolåtarna är titelspåret och Ready, Steady, Go! Hård skinheadmusik utan vare sig pekpinnar eller extremism.
måndag 7 mars 2011
Glory Boys - Skinhead Resistance CD
(Glory Boys - Skinhead Resistance CD - Dim Records) Det här är ett av de bättre Oi!/punkbanden från Spanien jag vet, och det vill inte säga mycket alls. Glory Boys är dock faktiskt riktigt hyfsade - det rör sig om hård, melodiös, arg skinheadmusik av kontinentalt 80-talsstuk, men Skinhead Resistance är rent och spetsigt producerad och får därför tyvärr en lätt hårdrockig fernissa helt i onödan. Kanske skulle kvartetten från Valencia envisats med ett skitigare sound? Hur som helst, elva låtar spagge-oi! av ganska jämn kvalitet bjuds det på med avstamp i programförklaringen Out Tonight; "Glory Boys are out tonight / We are here to drink and fight!"... Engelskan är ändå bättre än väntat med tanke på hur dåligt den brukar trakteras söderöver, och även om texterna blir lite endimensionella ibland är det inte så illa att man vill klösa sönder huden i obekväm genans. Att skriva texter om the skinhead way of life behöver ju som bekant inte vara alltför avancerat. I övrigt avhandlas bland annat patriotism i My Land, rikemansungar med temporärt nedslag i subkulturen i Trendy Punks, och korruption och samhälleligt förfall i Police State och Living in a Lie. Favvolåtarna är titelspåret och Ready, Steady, Go! Hård skinheadmusik utan vare sig pekpinnar eller extremism.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
De är fyra stycken i bandet, inte tre :)
Pörra>> Ålrajt sorry, minns bare tre från kallekrona... korrigerar...
Äh, själv diggar jag mer les vilains, voxlsturm & los fastidos som gör grejen på sitt modersmål, även om jag inte fattar ett jota.
Anonym>> Det brukar vara att föredra, sålänge det inte är just spanska och italienska. Det brukar vara dåligt rakt av oavsett språk, med ett par undantag. Tycker Glory Boys klarar det bra jämförsvis.
Går skivan att få tag på inom sveriges gränser?
Fredrik>>
http://cdon.se/musik/glory_boys/skinhead_resistance_%5Bimport%5D-11049713
Annars räcker det med ett visa-kort för att enkelt kunna beställa den på Dim, Adler, Pure Impact, Ebay, Olifant etc etc till bättre pris
Skicka en kommentar