Paco avrundar 2014 med att låta scenkaraktärer från Sverige och utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt perspektiv utvärdera 2014. De "intervjuer" som är gjorda med icke svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid som för att inte omedvetet färga svaren.Erik har spelat i en mindre mängd svenska punk, oi! och -hardcoreband genom åren. Sönderfall, Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights, Abjekt, Vindicate This och numera även Sabotage.
Årets bästa släpp: Jag har inte köpt särskilt många punkskivor i år, både för att jag för tillfället inte äger någon ordentlig stereoanläggning, men också för att jag börjat tycka att det är väldigt få punkband som gör sig bra på skiva. Gillar verkligen "rakt-på-sak"-punkband som Avgå!, Projekt 9, Nya given och framför allt Psykbryt, men tycker inte att de alltid kommer till sin rätt i en studio. Ser hellre band live, då tillfälle ges. Undantaget är Binas split-skiva (eftersom han aldrig kommer spela live), och den gillade jag. Annars verkar nya Malmö-hypen Urban Savage lovande.
Årets bästa gig: Komintern Sect på PSK var magiskt. Bandet, publiken (och min fylla) var på topp. Templars är väl aldrig bra live, men det var grymt kul att se dem igen ändå. Andra bra spelningar var Psykbryts releasefest och Fuck Frankie på Gula villan i Haninge.
Årets besvikelse/sämsta släpp: När man spelat punk i 20 år blir man lätt överdrivet kritisk. Jag gillar t.ex. amerikanska Noi!se's låtmaterial på nya skivan, men klarar verkligen inte av deras "feta" trumljud, vilket gör att jag tappar intresset. Och som sagt upplever jag det vara få punkband som gör sig bra på skiva. Det är inget egentligt fel med att inte kunna spela ordentligt eller ens kunna stämma sina instrument, men då får man istället försöka fånga energin man har som band live (exempelvis genom att lira in det mesta live). Att som punkband sitta och traggla ett instrument i taget i studion med massa uppenbara gitarrpålägg genererar oftast bara en trist upplevelse för lyssnaren. (Det fungerar egentligen enbart för gamla fin-lirare som t.ex. Sabotage :) )
Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2014? Hände något nytt spännande eller tråkigt?: Stockholms scen funkar bra, utan överdrivna mängder med onödigt tjafs. All heder till klubbarrangörer som t.ex. klubb Antisocial. Önskar verkligen att jag hade mer tid att springa på alla deras tillställningar. Sen är det som vanligt med internet; allt för få inom scenen klarar av tempot på sociala medier, och får kollektiv borderline och känner sig tvungna att "ta ställning" hit och dit, gärna inom loppet av tre sekunder, till synes totalt utan eftertanke eller källkritik. Idioter som skriker högt som satan och är allmänt jobbiga har ju tidigare naturligt sållats ut ur scenen, eftersom ingen orkat umgås med dem. Nu verkar de istället få sätta agendan på t.ex. facebook, och får folk med sig, vilket ofta leder till splittring och onödigt bråk. Jag råder alla punkare att ta det lite lugnt med sina ställningstaganden på internet och räkna till tio innan ni tycker till. (Gubbigt och bra råd.)
Vad är dina planer för 2015? Att ge ut Sabotages nästa EP och spela på PSK i maj. Ser också fram emot Agent Bulldoggs nya skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar