Värdaste återsläppen 2010

Har inte så bra koll här heller, men förutom Kill Baby, Kill! - Give it Back Again-CDn är väl det enda riktigt schyssta de två albumen av Agent Bulldogg i picture disc-format, släpppta av Randale Records med ohäftade booklets välfyllda med fanzine-klipp från då till nu, typ.

Bästa släppen 2010 - Harrington Saints - Dead Broke in the USA

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Den här var knepig... vet inte vad det är. Har det släppts för lite skivor? Har Paco varit för bra på att köpa vintage och för dålig på att hålla sig a jour? Har skivbolagen snålat med att mata sin fryntlige fransman eller har de bara skickat skit? Well, en blandning av alltihop skulle jag gissa. Min lista för 2009 skulle se helt annorlunda ut om jag skrev den nu, och jag gissar att jag om ett år kommer ha större koll på vad som hände under 2010. Släpp som förekom som bubblare till den tionde (och därmed inte sista) platsen var bland annat The Templars / The New Chords-split 7" och Booze & Glory / The Warriors dito, men de kändes för obekanta och för små i formatet. Och visst var V/A - Oi! We Still Say Fuck You! en trevlig bekantskap, men topp-10?

Harrington Saints skiva Dead Broke in the USA är inget jag i vanliga fall skulle klassa som en favorit, även om jag gillar deras typ av lättsmälta, medryckande Oi! i stil med typ Patriot. Kul ändå med ny, bra jänkar-oi!, och i jämförelse värda platsen.

Bästa släppen 2010 - Evil Conduct - Rule O.K.

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Rule O.K. kom sent till Brest, för någon månad sedan som mest. Det är inte Evil Conducts bästa album, för det är förra fullängdsalstret King of Kings, men bra är den - mer i stil med närmast föregående än de dessförinnan släppta. Det vill säga att det här som där finns åtminstone något extra pålagt spår med leadgitarr. Låtarna är stöpta i exakt samma form som alltid innan. Evil Conduct har funnit sitt vinnande koncept och viker inte en millimeter från det. Därför vet man som lyssnare också om man kommer att gilla den här plattan utan att ens har hört den. Hittills är favvolåtarna Skinhead till I Die och Victory, men jag är inte hundra procent inlyssnad än, så det kan komma att ändras...

Bästa släppen 2010 - Gimp Fist - The Place Where I Belong...

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Gimp Fist från County Durham och därmed samma trakter som bland andra Major Accident och Last Rough Cause (vars sound GF inte ligger mil bort ifrån) har seglat upp som ett "ungt" engelskt hopp bredvid de mer hårdföra skinheadbanden från MFS. Det här är väldigt catchy - ibland tangerar det gränsen till att bli så lättsmält att man räds att det kommer bli ett nytt hattpunkband precis när man trodde att det konceptet var på utdöende. Men det är samtidigt riktigt jävla bra, trots lätt banala texter, och känns det bättre kan man ju tänka The Ruts och The Clash istället för Rancid när det börjar gunga i baktakt. Plattan består bara av hits enligt gammal tre-ackords-modell (i No Fun blir det uppenbart att man inte kan använda samma koncept hur länge som helst utan att till slut råka stjäla andra bands melodier - lyssna på The Oppressed's It Aint Right och jämför). Stanna nu, Gimp Fist, så kommer jag bli glad över nästa album också!

Bästa släppen 2010 - Les Vilains - Skinhead Family

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Belgarna i Les Vilains har alltid låtit lite som Brutal Combat, och det är ju såklart bra! Skinhead Family är inget undantag, men här har bandet satt sin egen prägel på den tunga oi!-musiken och fått till ett bra flyt, en hel del schyssta melodier och en mycket trevlig ljudbild. Alltihop sjunget på Bebert-franska. Victime, Mongol-Oi!, Religions de Merde och hyllningslåten till saligen hädangångna kompisar; Dieter & Olivier är de bästa spåren.

Agent Bulldogg spelar i Belgien

The Clichés / The Janitors - Split 7"

(The Clichés / The Janitors - Split 7" - Randale Records) En alldeles för sen recension av den här spliten mellan Norrköpingsbandet The Clichés och franska The Janitors, som tillhör den nya vågen av fransk skinheadmusik men som har några år på nacken. The Janitors (vi börjar med baguette-sidan även om den är B-sidan) har gjort sig kända för sitt Chiswick/Raw-sound, och således är det lätt att börja referera till tidiga Skrewdriver, The Unwanted, eller för all del The Killjoys. Min förhoppning har alltid varit att bandet ska koncentrera sig på att skriva på modersmålet och därigenom bli ett sorts 2000-talets Brainwash, men Janitors envisas med engelskan och är därmed ganska slätstrukna. De här två låtarna utgör inget undantag.

The Clichés lyckas med att vara både kreddiga och extremt populära, och det är bra. De sneglar om man får spekulera lite fritt också mot pubrock, vit r'n'b och Tumbling Dice, men också mot The Who och senare förvaltare av arvet, som till exempel The Templars. Deras två låtar Sensitive Age och Easy Does It! är bra utan att vara i närheten av det bästa bandet presterat och Sverige slår Frankrike på fingrarna med sin krisproll. Easy Does It! är bäst. Snabb, tight och catchy.

Diverse celebriteter summerar 2010 - Pike (Kjell Hell)

Årets svenska platta: Antipati - Frågor som rör det allmänna...bra rakt igenom och inget trams på engelska.

Årets utländska platta: Gimp Fist - The Place Where I Belong och Skinfull - Drinking Class Heroes.... England är på väg tillbaka.

Årets nykomling: Oldfashioned Ideas gigade på bra och släppte en grym debut platta.

Årets ögonblick: Cock Sparrer klev upp på svensk mark inför 800 strupar. Ren och kär glädje, inte ett öga torrt!

Årets bortaresa: Blöt helg i Köpenhamn tillsammans med ett 20-tal oldschool herrar för Cock Sparrer samt 24 timmars racet till Tyskland med Agent Bulldogg och Antipati.

Årets tjohoo!: Bäst i Stan efter 2 derbyvinster...har inte hänt sedan man föddes :)

Årets besvikelse 1: Den trötta "nya" 4-Skins-plattan... dax att lämna in nu Gary.

Årets besvikelse 2: Tyskar bestämmer över vad svenskar ska få se på ett Oi! gig (Vicious Rumours i Norrköping).

Årets gig: Warrior Kids i Stockholm.

Årets sommardryck: Pims med ginger ale, jordgubbar, lime, ett stänk vodka hällt över himmelskt mycket is.

Årets vinterdryck: Blossa Starkvinsglögg... igen!

Årets video: The Guvnors - 40, Fat & Finished.... sådan skön självinsikt.

Årets språklektion: Alla, och då menar jag alla kunde flytande franska på Snövit när Warrior Kids spelade.

Årets bästa blogg: Gillar man punk räcker det med Paco’s och Sörlings ”Turist i tillvaron”. De båda täcker olika delar av punkimperiet. Bubblare, Östergyllen.

Årets törstiga 1: Publiken på Cock Sparrer fick i sig 3675 stöl.

Årets törstiga 2: På Condemned 84-giget konsumerades det 1500 flasköl.

Årets östband: The Wrongdoers från Helsinki.

Årets var-tog-ni-vägen: Chaos In Sweden-festivalen.

Årets kram: Pretty Shitty Town, Oi! The Weekend, Club Underground, Klubb Pogo, Riot Club, Klubb Control.... det rör på sig inom Sverige. Malmö, Göteborg, Norrköping och Stockholm levererar numera.

Årets R.I.P.: Dieter och Kill Baby, Kill!

Sverige 2011: Skinfull, Last Seen Laughing (januari), Last Rough Cause, Antipati (februari), Discharge (mars), Pretty Shitty Kjell med 8 band 22-23/4, Kjell Hell Records släpper båda Agent Bulldogg skivorna på de-luxe diggi-pakk fullspäckade ala Captain Oi!-style (april), Kjell planerar även 2 till släpp med svenska artister under året. Hoppas på en trevlig helg i Karlskrona ala Oi! The Weekend 2 och några fina gig från PST-crew.

God glögg på er!

Pretty Shitty Kjell outar medverkande till påskgiget

Ytterligare två av de totalt åtta band som kommer spela på Pretty Shitty Kjells påskbaluns 2011 är härmed officiella: Angelic Upstarts (med Mensforth och allt, till skillnad mot när jag såg "dem" spela i Blackpool 2006) och The Business.

Sedan tidigare vet vi att Antipati och Agent Bulldogg ska lira. Paco vet såklart vilka de andra akterna är men det är en karamell han får suga på ensam, typ, fram till 2011.

Så, god jul igen.

God Jul!

Gud Jul! / Merry Yuletide!

Diverse celebriteter summerar 2010 - Ville (The Lowlifes / Projekt 9)

Höjdpunkter från 2010? Rent allmänt så har det varit ett skitår, men jag ska försöka ta fram några ljusglimtar som har med scenen att göra.

1. Det första som kommer upp är väl Ticking Bombs på Klubb Control. Riktigt jävla bra spelning som vanligt. Så bra att t-shirt inhandlades. Tummen upp för Ticking Bombs.

2. Roliga Firmans prestation under Peter Punk-pokalen. Andraplats och en riktigt snyggt slagen hörna av MIG, som resulterade i att Acke nickade in bollen i mål. Min bästa prestation inom fotboll.

3. Antipatis releaseparty? På Nalen? Röjig spelning och en hel del nakendans.

4. Höll nästan på att glömma. Belgiens The Kids spelning på Debaser var nog årets höjdare. Alla favoritlåtar levererades och inte fan kunde jag hålla mig från att invadera scenen under This is rock'n'Roll. Fantastisk kväll! Danskarna i Hjertestop var också värda min uppmärksamhet.

5. Riktigt kul och bra var det även när Valpmynning lirade tillsammans med Ohlsson har Semester Produktion på sugarbar.

6. Sen Warrior Kids spelningen såklart. Det började med ett briljant set av The Radars och sen ett par hits av Agent Bulldogg. Höjdpunkten var Warrior Kids och helt plötsligt kunde jag franska flytande. Kul och minnesvärd kväll!

7. Alla nya skivor som har inhandlats. Årets bästa köp var nog Digging up the Dome med The Rebels för att nämna en.

Det var året 2010. Tack och Hej!

Diverse celebriteter summerar 2010 - Bucka-Hans aka Snigel-Hans (Poor Old Slugs / The Lowlifes / Projekt 9)

Året började bra med UK Subs & Vibrators på Strand, även fast det var på tok för lång kö och på tok för kallt.

På spelningsfronten har det blivit några stycken, även fast det till slut var samma band man såg helg efter helg. Men det finns i alla fall ett par klubbar som håller igång och levererar punk.

På ett personligt plan har det varit två rejäla bottennapp och en höjdpunkt:

1. 21/3 spelade Poor Old Slugs, men det har inte blivit något sen dess.
2. 21/3 var, vad jag vet nu, sista gången någonsin som jag såg The Lowlifes på scen och detta
är skit, rent ut sagt, då det är ett jävligt grymt band (å andra sidan är det fett att numera få spela med dem)
3. Jag gifte mig.

Ca 20 dagar senare var det dags för årets svenska punk-händelse: Cock SParrer, Agent Bulldogg & Gatans Lag! Det var bra på alla sätt må jag säga.

Uppföljaren till förra årets Peter Punk Pokal var också minnesvärt (både fotbollen och spelningen efter).

Nästa stora grej var Rebellion i Blackpool som även det var jävligt bra, men det har jag redan tjatat om på den här bloggen.

Tillbaks i Sverige och, efter en och en halv månad, Oi! The Weekend som jag hoppas blir ett årligt fenomen.

December bjöd på ett skitbra gig av franska Warrior Kids, en handfull låtar av Agent Bulldogg och ett rejält jävla röjjigt The Radars. Synd att det pratades om att det var det sista giget men förhoppningsvis ersätts det av något lika bra!

Slutet av året var intensivt då The Boys följde efter Warrior Kids och sedan även Condemned 84 med förband i Norrköping.

Det har åtminstone funnits något gig i månaden att gå på. Och även fast det inte alltid har varit sjukt intressanta band, så har det hänt något.

Det som släppts 2010 har jag varit sämre på dock. Det är flera skivor som jag lagt till på listan men inte fått tummen ur att köpa. Värda att nämna bland det jag faktiskt har kommit över är:

Antipati - Frågor som rör det allmänna
Oldfashioned Ideas - we're in this shit together
Saturday's Heroes - Set to sail
Valpmynning - dags för plan B
Agent Bulldogg - Livsstil & Ett Tusen Glas

Både det att Agent Bulldogg börjat lira igen och att de släppt sina skivor på nytt i bild-lp format är ju kanon. Här hade jag tänkt att göra en lista med bäst och sämst osv, men pallar inte.

Det har hänt mycket känns det som (i Sverige alltså), och jag hoppas det fortsätter så för det är för jävla kul. 2011 har mycket att leva upp till. Jag hoppas på feta spelningar, bra släpp och mer energi till att skriva en intressantare sammanfattning vid slutet av året.

Stort tack till alla som har arrangerat de här grejerna. Riktigt jävla bra gjort!

Condemned 84, The Clichés & Oldfashioned Ideas, på PST/Trappan, NKPG, 20101218

Vi började med en Kjell Hell-Buss där jag och mrs snigel tog på oss rollen som bussvärdar. Vägen söderut kantades av massa öl och gott humör. Ett gäng skinnskallar från Finland var med på bussen. En av dem spelade i bandet The Wrongdoers och skivan spelades i bussen. Det lät bra för den som är intresserad.

När vi väl var framme trampade ett stort gäng på bussen in på en ölhak runt hörnet från där spelningen skulle ta plats. En härlig upptäckt, hyfsat bra burgare och en stor stark för hundra kronor, gjordes av den smått fulla bussbesättningen och många åt och drack och hade det trevligt.

Efter en seg kö (vad är grejen med att ta sån tid på sig i dörren?) så kom vi in och blev tvingade att lämna in jackor i garderoben och fick sedan fortsätta upp på ovanvåningen där det fanns en scen och en massa skivor och tröjor och andra prylar att inhandla.

Oldfashioned Ideas var först på scen och som alla säkert vet som ersättare för den inställda akten Vicious Rumours. Stora skor att fylla osv men fan vad bra det var. Skivan de släppte tidigare i år, We're in This Shit Together, är mycket bra men fan vad mycket bätrte det var live. Jag har svårt att sätta ord på vad det var men det var helt suveränt tycker jag. Kom på nu att det kan ha lite med att göra att det var bra ljud (man hörde alla instrument jämnt och bra så det var inga gitarrslingor eller så som drunknade). Förutom en ny låt (som lät riktigt bra) lirade de bland andra också: Young and Foolish, Disturbing Presence, Oldfashioned Ideas och Spirit of '95. Dansgolvet dominerades av ett par muskelberg så det var delvis obekvämt och lite förskräckt insåg man att risken för att "nu dör jag" fanns där.

Efteråt klev The Clichés upp på scenen och levererade de med. Många bra låtar som Monkey See, Monkey Do, Two-Faced Stupid Cunts och Friday Nite avverkades och publiken var nöjd. Det var en riktig trängsel framför scenen. Det känns som om det inte finns så mycket att säga om dem. Det var tight, det var röj och det var jävligt bra.


The Clichés

Någon gång tidigare på kvällen hade jag insett att jag helst ville sova och när det var dags för Condemned 84 så påmindes jag om det. I ärlighetens namn så är jag inte jätteintresserad av dem. De har gjort ett gäng jävligt bra låtar (och många av dem lirades) men det är inte någon favorit direkt. Resten av publiken tyckte nog att jag hade fel. Några av låtarna var i alla fall Teenage Slag, We will Never Die (dOi!?), The Boots Goes Marchin' In och Up Yours.


Condemned 84

Efteråt blev det för många dans till baktaktsmusik från herr DJ som även han (eller var det flera?) skötte sitt jobb bra.

Kvällens blod var delvis olycka och delvis mer avsiktligt men jag hoppas de trevliga av de inblandade mår bra.

Bussresan hem gick bra den med med en del trötta resenärer, en del högljudda. Mindre trevlig uppkastningsolycka inträffade men det löste sig bra det med.

Bra arrangemang av PST och alla andra inblandade.

(Bilderna stulna från kompisen Sarah av Paco)

//Snigel-Hans

Bästa släppen 2010 - Vicious Rumours - Farticus

Paco listar utan inbördes ordning de 10 roligaste släppen under det snart gångna året 2010.

Kanske inte helt och hållet ett nytt album, men nära nog och riktigt bra. Eftersom jag var förhindrad att närvara på den gångna helgens event i Norrköping blev jag inte odelat ledsen över att Vicious Rumours blev tvungna att ställa in sin medverkan, trots att anledningen naturligtvis är helt skabrös för att använda en Jenny Damberg-referens. Det coola är att den svenska oi!-publikens hunger efter bandet förmodligen kommer leda till ett nytt - och faktiskt - tillfälle att se dem på svensk mark. Fram till dess: lyssna på Farticus, om du redan kan bandets 80-talsalbum utantill.

Diverse celebriteter summerar 2010 - Martin aka Papa Franz (Vindicate This! / Klubb Pogo / Ian Rush Records)

2010 har för mig varit ett år där jag inte haft tid eller råd att fara runt så mycket på grejor i övriga Sverige (eller övriga världen), utan mest rumlat runt i Malmö, vilket väl också satt sin prägel på vad jag tyckt varit bäst/sämst i år. Har varit en hel del gigs och skivsläpp här som väl kanske inte riktigt ligger inom ramen för "vår scen" eller vad som brukar skrivas om på Punk & Oi! men som jag uppskattat mycket, from the top of my head: Nobelkommittén - Innan livet exploderar CD, Sista Sekunden - Åldras med stil LP, Hårda Tider - Gatan Kallar LP och Bäddat för Trubbel - Det här är inte New York LP. Ett antal live-gig med nämnda Bäddat för trubbel samt Malmö hardcorefestival i början av året har också varit grymt. UK Subs var också fantastiska på Debaser, The Vibrators tyvärr mindre bra samma kväll.

Gällande Oi!/punk/skinhead-scenen så tycker jag det varit ett bra och händelserikt år i den svenska scenen, framförallt på live-fronten. Utan tvekan var Cock Sparrer, Agent Bulldogg och Gatans Lag spelningen i påskas och det största och bästa, grymma gig och fantastiskt att, för min del, få se en hel spelning med Bulldogg för första gången. Oi! the weekend var också skitbra och kul att man fick vara en del av det - starkt jobbat Aron o co! Sen har det ju här på sluttampen av året varit ytterliggare ett par "storgig" som jag dock inte bevistat (Warrior Kids, Condemned 84), jävligt coolt att det händer så mycket. STORT kredd till Kjell, PST, Club underground och alla andra som engagerar sig och styr upp sånt här. Sen har ju jag och Uffe puffat på med Klubb Pogo tre gånger under året vilket kännts bra och verkar ha varit uppskattat av band och publik. Allra bäst tycker jag det var med VT!, The Clichés och The Negatives med både bar- och publikrekord! Också jävligt kul att äntligen få ner Torpedo GBG som gjorde ett grymt gig - ett av Sveriges absolut bästa band enligt mig, hoppas på skivsläpp snart. Vill passa på och tacka alla band som spela hos oss under året - tack o skål!

På skivfronten tycker jag att det kanske varit lite sämre eller så är det bara jag som hängt med sämre. Bäst i Sverige: Oldfahioned Ideas - We´re in this shit together, Antipati - frågor som rör det allmäna. Jävligt bra båda två! The Clichés split med Janitors var också bra och likaså On the Job/Stamford Brigde 7". Utländska släpp så är jag lite osäker så här på rak arm vad som släpptes i år eller förra året (orkar inte springa o kolla omslagen :P ) men sånt jag lyssnat mycket på är On file, The Last resort, Brassknuckle Boys, Control, nyare franska grejor som Headliners, Gonna get Yours och de andra UVPR-släppen.

STORT smolk i bägaren har enligt mig varit den alltmer ökande RAC-vänligheten på många håll och den (som jag upplever det iaf) relativa flatheten från många av de som egentligen inte delar åsikter med den rörelsen. Givetvis får man se det i ett större sammanhang med ökade sociala spänningar i samhället i stort och ökad främlingsfientlighet i Sverige liksom i stora delar av Europa - men jag tycker lik förbannat det är trist. Det kanske inte är nån jättevåg eller så men visst har det väl dykt upp lite fler nybakta skinnskallar med högerextrema åsikter, fler opolitiska som flirtar med dessa och mer nassar som hänger på och runt "våra" spelningar? Hoppas på en vändning där..

Annars har väl det roligaste detta året varit att Agent Bulldogg återuppstått - vill ha nytt material! Allra, allra, allra mäktigast för mig har dock varit att jag blev pappa nu i december - helt galet grymt!

God Jul!