Rebellion 2010, Blackpool, Lancashire, UK, 20100805-20100808

Dagarna innan planet skulle ta mig till Manchester så fick jag & blivande mrs Snigel-Hans feber. Det kändes ju inte så jävla lovande men taggad till tusen befann vi oss på plats på New Sunset Hotel i Blackpool dagen innan festivalen. Drygt 60 band hade planerats och det hände ju inte kan jag säga.



Första dagen (Torsdag) började dock bra (enligt schemat). Först att se var The Restarts inne på den största scenen Empress Ballroom. Det blev runt fem bra låtar med riktigt fett ljud innan min uppmärksamhet drogs åt annat håll. Därefter Blitzkrieg på Arena som bjöd på ett gäng bra men, vad det verkade som, ganska orepade låtar (bl.a. The Future Must Be ours) som var tvungna att avbrytas för att börja om från början. Menace (Arena) var fruktansvärda att se, trots bra val av låtar som I'm Civilized, Last Years Youth, Carry no Banners & så klart G.L.C. Sången var usel - kunde inte sjunga rätt melodier, och dessutom verkade basisten och gitarristen allihopa vara på olika delar av låtarna vid flera tillfällen. Den enda som verkade ha koll var trummisen. Direkt efter klev Splodgenessabounds på och levererade det första som lät bra på Arena. Dom lirade den personliga favoriten My socks gone down my shoe tillsammans med Two pints of lager and a packet of crisps please, two little boys & en cover på Angelic Upstarts 2.000.000 voices (här 2.000.000 Mongols ?) Efter det blev det Lurkers på samma scen och fan vad grymt det var. Det var tight och det var ett gäng riviga gubbar på scen, till skillnad från trötta Blitzkrieg. Dom lirade fantastiska I'm on heat & Shadow bland andra hits. Sista bandet för kvällen var Section 5 som inte var lika imponerande som jag kom ihåg dem från 2009 men som ändå gjorde en bra spelning. Lite stelt förvisso men de har ett så härligt sound. Den bästa låten var For the love of Oi!

Fredag var inte lika bra bandmässigt, men det beror kanske på att det var ungefär 20 band att se, flera sena, och att febern var lite värre. Vi hade läst att ljudet på Olympia skulle vara kanon i år. Det skröts om det i häftet man fick när man köpte biljetter. Något måste ha gått snett eller så var de som skrev häftet lite lustiga för ljudet var nämligen förjävligt. Första bandet som var planerat var Guitar Gangsters men olyckligtvis så kom jag lite tidigt och fick se de sista tio minuterna av Monkish som kanske lät helt ok (svårt att veta när man inte hört det förut och det spelas live på Olympia) men som såg väldigt - har svårt att hitta rätt ord - märkliga(?) ut. En av dem bar en dräkt som föreställde antingen en ko eller en dalmatiner. En medlem såg ut att komma direkt från http://www.blackpoolgayscene.com/ och en tredje bar mask och mantel. Guitar Gangsters var dock väldigt kul att se, med blandat tidigare och senare material. Dom lirade skitbra låtar som Radio shakedown och Going To London. Därefter var det Warriors som efter tre, fyra, låtar blev bortprioriterade (ingen svår prioritering med det nya materialet som jag inte kan och med så dåligt ljud att man inte kan skapa sig en rättvis bild av det) för att vila bort febern lite på hotellet. Det blev snart dags att återvända till Olympia för att se East End Badoes som lirade Civil War & Garry Doesn't Glitter och gjorde det bra. Återigen blev febern lite övermäktig och det fick bli en paus till för att återigen senare återvända till Olympia för att se Stage Bottles som gästades av Atilla the stockbroker på ett par låtar. Vi fick se All you need is hate men inte You'll never walk alone vilket var synd kan man tycka. Det blev lite skivor, det blev lite träffa folk och det blev lite öl och snakebites. Sen blev det lite The Rezillos. Att gå från en spelning på Olympia till en på Empress Ballroom kan få vilket band på sistnämnda scenen som helst att låta bra men Rezillos drog på lite extra och sprang runt på scenen och dansade och så. Det var uppfriskande att se lite rörelse. Som andra låten lirade de Flying Saucer Attack vilket gjorde resten av spelningen lite menlöst så efter ungefär halva gick vi igen för att ladda krafter inför kvällens (och på sätt och vis festivalens) huvudband: Stiff Little Fingers. Även SLF lirade på Empress och fy fan vad bra det var. Dom bjöd på Silver Lining, Alternative Ulster, Fly the Flag, Wasted Life, Tin Soldiers och många fler asbra låtar. Saknades gjorde dock Gotta Get Away & Wait and see.

När vi vaknade nästa dag (tror det var nu, dagarna flyter ihop lite) så fick vi höra att ett av hotellrummens tak hade rasat in, där en av våra vänner bodde. Som tur var så kom hon inte till skada, tror hon var ute och söp, och förutom ganska mycket damm och skit så klarade sig hennes ägodelar också. Det här var det första som stämde in på de usla recensioner hotellet hade fått av tidigare gäster och senare snodde hotellvärdarna fjäkontroller och tv-boxar från rummen utan någon förklaring... I övrigt var Lördagen en bra dag fram tills kvällen då många sena band fick nobben till förmån för medicin och den obekväma sängen på hotellet. Det började med Olympia och Towerblocks som spelade bra trots dåligt ljud. Minnesvärda låtar var Be Proud to be punk, Saturday & Kill Baby, Kill Yourself. Mer Olympia och Red Alert som lirade många hits (S.P.G., It's Me Boys, Long Night In Long Island & In Britain) samt en Cover på Blitz' Razors in the Night. På vägen ut fastnade vi för Civet i ett par låtar. Ett band med tre tjejer som lirade Distillersluktande, tight, punk. Sen blev det svårt att hinna med. Två låtar med 999 på Empress för att springa tillbaks till Olympia för att hinna se tio minuter med One Way System som var sådär halvintressanta, och sedan till Arena för att se ett fenomenalt gig med Resistance 77 som lirade tidigt såväl som senare och favoriter som Chelsea Girl, Long Time Dead, Punk & Oi! & In the Gutter. Sen blev det till att möta folk vid Olympia där jag oavsiktligt fick se ett par låtar med Blaggers som gästades på scen av sångaren i Stage Bottles och var ganska intetsägande. Tillbaks till Empress och Penetration som var så jävla tråkiga så jag inte mäktade med att invänta Firing Squad och Don't Dictate. Fan vad trist det var. Men de lirade väl tight och så. Runt fyra låtar med Vice Squad på Olympia blev det sen och det var också kasst. Det jag hörde var bara mer moderna låtar och allvarligt talat är det inte därför jag vill se dem. Visst, skivan Defiant är ok men London Underground är ju för fan en förolämpning mot alla fans bara för att det är så dåligt. Nej, då var ölen som jag blev bjuden på av Ola mycket intressantare. UK Subs låg lite dåligt till, det krockade med Oppressed till stor del, och fick spela en kvarts ointressant material på Empress innan jag begav mig tillbaks till Olympia. Opressed gjorde en mycket bra spelning trots det dåliga ljudet. Inledde gjorde de med Los Fastidios (som enligt uppgift gjort en bar spelning tidigare på dagen) Antifa-Hooligans. Stage Bottles sångare gästade även här, när bandet spelade Bad Manners Skinhead Girl. Bäst var det dock när de lirade sina egna låtar och då speciellt Joe Hawkins. Sista bandet innan febern tog ut sin rätt och det var jobbigt att röra sig och andas var Hard Skin. Det var bra och framförallt roligt att se dem. Tjockisen i bandet var helt enkelt ascool. Bästa låtarna de lirade var The Good Times, We are the wankers & Beer and fags. Jag hade gärna hört Make my tea men det blev det inget av med.



Söndag. Fan vad trist. Det inleddes i vilket fall som helst med Bingo with Max Splodge som var mycket underhållande. 2 minuter efter insläpp vad det fullt och ett jäkla projekt att hitta sittplatser. Priserna var av tvivelaktig kvalité med många fula plastväskor och peruker och filmer med titlar som Chicks with dicks och lick my giant tits. Första bandet för dagen blev Gimp Fist på Olympia som lät ganska bra. De hade en låt med en gitarrslinga som lät som Frenzy Four's One Night Stand och med refräng som lät som Evil Conduct's Stick Around(?). Guns on the Roof på Arena därefter. De var tidiga med cirka 10 minuter och om det fick mig att missa Frustration så var det dåligt. Annars gör det inte så mycket. Man fick höra Lord, what have we done?, Derailed, What do you want och Johnny Cash's Ring of Fire. Även fast bandet är från England, tänkte jag också på, både lät de som, och såg ut som, Jänkare. 7 Seconds' spelning bestod till 80% av prat och det var jag inte på humör för. Annars lät det bra för att vara en Olympiaspelning. Såg i vilket fall som helst bara ett par låtar innan jag tröttnade. Criminal Class stod på tur, utan orginalmedlemmar öht fick jag höra, och gjorde ett ganska bra gig på Arena. Bad Religion gled vi in för att se lite av på Empress för att ha gjort det. Efter ett par låtar prioriterades "Air Hockey" istället. Sista bandet för kvällen var Subhumans men jag var trött och full och rastlös och kunde inte njuta av giget trots att de levererade bra på Olympia. Innan vi gick för att spela bort all växel med Simon, Jennie, Ola & Reine (som var det generella sällskapet under hela festivalen) på Corral Island så fick vi höra Religious Wars och det var ju så klart fenomenalt.

Sedan återstod alltså hemfärden, vilket var något deprimerande men ok. Vi fick sällskap på plan och tåg av Sanchez, mrs Sanchez, Pike, Domar & Jacqueline. Och så var man hemma igen, börjat tagga inför nästa år med Cock Sparrer som headline. Inte massa strunt.

//Snigel-Hans