(The Rummies - The Single MCD - A Poor Excuse Music) The Rummies är det senaste namnet på den konstellation som sett mer eller mindre likadan ut sedan slutet av 90-talet/början av 2000-talet, då [Sic] medverkade på den andra volymen av Brewed In Sweden. [Sic] blev till Mansic som blev till Hate Is Just a Feeling, som blev till The Rummies. Soundet är bekant från både Mansic och HIJAF-erorna; oborstad gatpunk med fiol och Nizzes karaktäristiska röst.
Första låten på The Single heter Too Old To Die och är den bästa, en stråkburen punkdänga med ordentlig svärta. Följande Rummies Anthem är uppenbart influerad av svensk folkmusik och bjuder på singalongvänlig wöwö-refräng och fylla. Tredje avslutande No Clue (Part VI) börjar akustiskt, och har även den en klar folkmusikådra (något som inte nödvändigtvis är helt beroende av violinen.)
Som vanligt när det gäller det här gänget, från [Sic] till The Rummies, är det ett habilt hantverk (Nizze kan sin sak, som gammal medlem av schyssta akter som Sighstens Grannar och Nepente). Däremot blir det inte riktigt så engagerande som bandet nog vill att det ska bli. Jag tror personligen att The Rummies skulle vinna på att skriva svenska texter, något jag vet att Nizze gör bra, med hänvisning till ovan nämnda band. Ser fram emot fullängdare, då det känns som att jag skulle behöva höra mer för att göra en rättvis bedömning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte för att vara så. Men räcker det inte med namnbyten för det här gänget nu?
Jo... det räcker nog nu... och jag hoppas vi läårt oss den läxan. Vi kanske skulle hetat "The band with the many names" /Nizze, The Rummies
Skicka en kommentar