Paco avrundar 2015 med att låta scenkaraktärer från Sverige och
utlandet enligt ett standardiserat formulär och ur ett subkulturellt
perspektiv utvärdera 2015. De "intervjuer" som är gjorda med icke
svenskspråkiga har jag låtit bli att översätta, såväl för att spara tid
som för att inte omedvetet färga svaren.Mikael Sörling är en institution inom svensk punk efter decennier av fanzinemakande, skivsläpp och bloggande.
Årets bästa släpp: Jag tycker, som vanligt, att det varit ett superbra skivår. Jag upptäckte helt enastående doom-bandet Bell Witch – minimalistisk och låååångsamt. Sjukt bra att bara ramla ner i ”Four phantoms” och bara låta allting flyta. Jag gillar också polska black metal-duon MGLA och deras ”Excercises in futility. Jag blev otroligt peppad av The Leather Nuns återkomst och gillar ju Le Muhr vansinnigt mycket – våga testa ”Ge mig drömmar att leva eller gift att dö”. Jag tycker nog att Arre! Arre! Gav ut årets bästa punkplatta ”Attack” – sylvass surfpunk. Och vill så klart även nämna album från Lyckliga Idioter, Solanas Cunts, Kronofogden, Beyond Pink och Lastkaj 14. Förutom fullängdare har det kommit en drös briljanta sjutummare – Rixe är nog bäst (har inte vinylen, tvingats lyssna på nätet – suger!), Urban Savage högklassiga, Psykbryt tjusiga, Dtakters fenomenala – men allra bäst så klart Lost Warning. De har grym potential och ett helt album med det här gänget lär ju slå världen med häpnad. Jag är också väldigt förtjust i Chaos in Sweden vol 2 och så klart min egna Turist i tillvaron 8 (som faan ingen nämner nu när året ska summeras, helt obegripligt). Men årets skivsläpp? Thåström – Den morronen, så är det bara.
Årets bästa gig: Malmö Oi arrangerar bara kvalitetsgig och så var det i år också. Den där kvällen i somras med Suburbs, Janitors och Red Alert var magisk (även om sångaren i RA verkade helt yrslig och börja gapa om Djurgårn). Alltid bra och avslappnad stämning i Malmö. Jag minns med glädje även Urban Savage, Thåström (x2) och The Leathernuns spelningar i Malmö. Men allra bäst – Lowriders i Norrköping. Jag älskar det bandet. Hoppas verkligen de lyckas få ut en singel nästa år, den kommer att dominera.
Årets besvikelse/sämsta släpp: Jag är ett stort Dropkick Murphys-fan och såg fram emot giget på KB i Malmö i vintras. DKM gjorde en helt okej spelning, men publiken var astrött. Jag tror DKM har en alldeles för stor mainstreampublik nu som nöjt står och vickar på tårna och det var jävligt störigt. Folk började till och med gå under extranumret ”If the kids are united”…
Annan reflektion - vad var typiskt för scenen 2015? Hände något nytt spännande eller tråkigt? Alltså allra roligast och bäst var ju att IFK Norrköping vann guldet – Lennart kom hem till Gunnar! Känslan när Arnor Ingvi Traustason rullade in 2-0-målet på Swedbank Arena i Malmö (allt kul händer i Malmö) går inte att beskriva – lyckoruset, glädjen, stoltheten, kaoset i huvudet. Sången, festen – 6000 Peking Fanz/Ultras blir helt jävla mentala. Vi tog över arenan från start, sedan blev det bara galnare. Och vad har det här med punk/oi att göra? Jag var där, Hard and smart var där, Nya Given var där, Club Peking var där… vad mer behöver du?
Vad är dina planer för 2016? Februari/mars räknar jag med att Turist i tillvaron vol 9 landar. Den kommer att bli överjävligt bra. Min tanke har också varit att ge ut en fet vol 10 sommaren 2016 för att fira att det är fem år sedan vol 1. Nu kommer det inte att bli så. Dels för att jag inte skulle hinna få ihop skivan, dels för att jag nyligen blev arbetslös och inte har pengar till att ge ut en maffig dubbelmacka. Just därför känns det just nu tveksamt om det över huvud taget blir någon vol 10 alls. Jag har svårt för att vara sysslolös så något annat lär ju garanterat dyka upp. Det skulle ju vara otroligt roligt att göra ett pappersfanzine – Profit Blaskan #11 kanske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar