(Maddog Surrender - Bethlehem Steel CD - Neck Records) Omkring 2004 hörde jag Maddog Surrender för första gången. Då var det ett nybakat band från Bethlehem, Pennsylvania, utan vare sig släpp eller en massa spelningar i ryggen. Jag hade ganska regelbunden kontakt med bandets gitarrist Adam då. När Maddog Surrenders debutskiva nått Paco ett år för sent (den släpptes 2008, men har inte hittat till detta specifika skrivbord i Brest förrän nu), upptäcker jag att Adam inte är med i bandet längre, men väl att det låter minst lika bra som förrut. Jag vet att bandet hunnit med en del annat sedan sist också, exempelvis spelat på en eller par upplagor av East Coast Oi! Fest, samt medverkat på en 4-Skins-Tribute. Men tillbaka till Bethlehem Steel: 13 låtar tungfotad, men melodiös oi! som låter mer brittisk än amerikansk. Jag tycker mig höra tidiga Crashed Out såväl som Blitz eller tidiga The Templars, och sångaren Brent låter som en blandning av Carl i sistnämnda band och Cess i Violators. När de går upp i tempo, som i Nosebleed, låter det One Way System, och då vill man ha mer av ett lite snabbare Maddog Surrender. Skivan innehåller inte en dålig låt, och växer för varje lyssning. Den avslutas med en förhållandevis tam cover av The Wretched Ones' Going Down The Bar, som är dess enda meningslösa spår. Kolla upp Maddog Surrender.
fredag 22 maj 2009
Maddog Surrender - Bethlehem Steel CD
(Maddog Surrender - Bethlehem Steel CD - Neck Records) Omkring 2004 hörde jag Maddog Surrender för första gången. Då var det ett nybakat band från Bethlehem, Pennsylvania, utan vare sig släpp eller en massa spelningar i ryggen. Jag hade ganska regelbunden kontakt med bandets gitarrist Adam då. När Maddog Surrenders debutskiva nått Paco ett år för sent (den släpptes 2008, men har inte hittat till detta specifika skrivbord i Brest förrän nu), upptäcker jag att Adam inte är med i bandet längre, men väl att det låter minst lika bra som förrut. Jag vet att bandet hunnit med en del annat sedan sist också, exempelvis spelat på en eller par upplagor av East Coast Oi! Fest, samt medverkat på en 4-Skins-Tribute. Men tillbaka till Bethlehem Steel: 13 låtar tungfotad, men melodiös oi! som låter mer brittisk än amerikansk. Jag tycker mig höra tidiga Crashed Out såväl som Blitz eller tidiga The Templars, och sångaren Brent låter som en blandning av Carl i sistnämnda band och Cess i Violators. När de går upp i tempo, som i Nosebleed, låter det One Way System, och då vill man ha mer av ett lite snabbare Maddog Surrender. Skivan innehåller inte en dålig låt, och växer för varje lyssning. Den avslutas med en förhållandevis tam cover av The Wretched Ones' Going Down The Bar, som är dess enda meningslösa spår. Kolla upp Maddog Surrender.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppas att någon svensk distro tar in plattan. Så förbannat trött på att behöva ladda ner all bra musik via soulseek eftersom dom bara tar in tysk tralloi
Anonym>> Neck ditribueras via tyska Dim Records, om jag hajat saken rätt. Gör en förfrågan hos Oi! Aint Dead Distro.
Om skivan låter något som deras bidrag till samlingen dom medverkade på ett par år sedan (har glömt namnet) så måste den ju vara bra!
Skicka en kommentar