Aftonbladet och subkulturen

Journalisten Johanne Hildebrandt bevistade spelningen med Antipati och The Radars på Snövit för ett par helger sedan, och kunde inte låta bli att namedroppa i sin krönika på Aftonbladets rygg, och här, idag. Jag klistrar in krönikan här också, jag tycker att den var bra.

"Ge er på dem som utnyttjat er i stället

”Det är klart att ingen läser tidningarna, det ni journalister skriver har ingen bäring med vanliga människors liv att göra. Ni sitter i era lägenheter på Söder och ska uppfostra människor i politisk korrekthet”, säger mannen bittert och vänder sig bort i avsky.

Vi står i en fullsatt källare där punkbandet Antipati spelar och jag lyssnar på raseriet över tillståndet i världen. Mannen som skäller på mig är arg över att invandrargängen i förorten där han bor trakasserar sin omgivning, våldtar och snor utan att någon stoppar dem. Eftersom media inte skriver ut deras etnicitet är han övertygad om att det handlar om en sammansvärjning.

”Det tas hänsyn till alla andra, invandrare, kvinnor och homosexuella, men hederliga arbetande män, dem skiter alla fullständigt i. Vi ska bara hålla vår käft och betala skatt och när det går dåligt slängs vi bort. Fan vad jag är trött på att bli pissad på”, säger han ilsket och beställer ännu en öl.

Sant är att lågkonjunkturen slår hårdast mot arbetarklassen. Män som arbetar i byggbranschen, industrin och andra traditionella mansyrken är, enligt arbetsmarknadsutsikterna 2009 och 2010, de som förlorar jobbet så känslan av att vara sviken av alla är lätt att förstå.
Ungdomar under 25 år har lika svårt att få jobb, filmstudenten vid min sida vet att det kommer bli ett helvete för honom att slå sig in i branschen. Han har dessutom inga kontakter, är inte född in i medelklassens nätverkande, understödjande famn.

En annan grupp som slås ut är invandrarna och vreden bland dem som sliter dygnet runt för skitlöner och som aldrig bli bedömda för vilka de är utan varifrån de råkar vara födda, är identisk med arbetarnas.

Det sorgliga är att när klyftorna ökar ger sig arbetarklassen ofta på varandra i stället för att rikta raseriet mot de som utnyttjat dem genom att girigt roffa åt sig under högkonjunkturen. Under förra lågkonjunkturen slogs skinheads med invandrargäng och Ny demokrati tog sig in i riksdagen.

Håller något liknande på att ske? Det verkar sannerligen inte lovande när man pratar med dem som ingen verkar orkar lyssna på. Så var är Socialdemokraterna, de som mest borde värna om arbetarna? Hur kan vänstern spela bort sitt klassbudskap så till den milda grad att de numera betraktas som medelklassungdomar med palestinasjalar som kramar muslimer och gillar att slåss?

Vilket parti lyssnar på dem som tar mest stryk och är riktigt förbannade?
Svaret är dessvärre givet."
Johanne Hildebrandt