Gott nytt år!

Ja, gott nytt önskar Paco.

Hanna Hirsch - Tala Svart CD

(Hanna Hirsch - Tala Svart CD - Diskret Förlag) Uppspeedad indiepop som Diskret Förlag i den inofficiella pressreleasen beskriver som (eller citerar någon annan som beskrivit som) en fusion av Blondie och Discharge. Det håller jag då rakt inte med om, utan skulle snarare påstå att det låter som ett sent Pink Champagne på speed blandat med typ Håkan Hellström. Bandet själva beskriver sig på sin myspace-sida kort och gott som punk, och jag blir lite bekymrad. Det verkar nämligen som att band utan någon som helst koppling till punken kan kalla sig själva för punk nu för tiden. Inget fel på Hanna Hirsch, men punk är det inte, och jag tvivlar på att de har en enda punkjävel i publiken på sina spelningar, eller kan påvisa närmare släktskap med punkrörelsen än typ "ahmen jag var punkare när jag var fjorton jag lyssnade på Ebba Grön och gick i en demonstration". Texterna är som albumtiteln låter antyda svartsynta och sjukt högtravande. Musiken är snabb, melodiös och melankolisk, och det som är klart bäst med allting. Kanske skulle den må bra av en mer oslipad sångerska och lite spirit of fuck you! i texterna? Estetiken för tankarna till Raymond & Maria-människor som dricker vin på Sofo. Jag blir sugen på att lyssna på typ Disorder när jag hör det här.

2009 - det nya 1994?

Sveriges mest överskattade "komiker"; Jonas Gardell, gör TV-drama för SVT. Barnskådisen Tom Ljungman portätterar i "De Halvt Dolda" en ung nazist. En ung nazist som färdats i tidsmaskin från mitten av 90-talet för att skrämmas med sin gröna bombarjacka med Sverige-patch. Eller är det Jonas som rest tillbaka i tiden för att skaffa referenser och snubblade över en gammal inspelad VHS med "30 November"? Jag vet att många i hans generation glorifierar 90-talet eftersom de fortfarande var någorlunda vitala på den tiden, men om senioren Gardell ska lyckas skapa trovärdigt drama kanske han borde ha kollat almanackan en extra gång. Klart att det säkert finns en och annan elvaårig internetmupp som fått stryk av det lokala kurdgänget som tror att den gröna bombarjackan och killerbootsen fortfarande är dagens nationella aktivists främsta trademark, men i nittio procent av hundra tror jag den lille nazisten i vardande skulle få springa både från motståndsrörelsen och det lokala skinheadgänget. Tom Ljungman själv säger i dagens Metro att han tycker det var kul att spela nazist. Det innebar nämligen att han fick ropa Sieg Heil på bussen och ha på sig... just det; bombarjacka!

Mest överskattade 2008: Tysta Mari - Tjugo Minuter Över Tre

Hattpunkbandet Tysta Maris framgångsrecept bygger på nostalgi och sena sjuttiotalsschabloner uppblandat med vad de själva säkert skulle kalla för "den där känslan". En god vän sa något i stil med att "Tysta Mari är det enda band vars medlemmar jag föraktar men vars musik jag ändå uppskattar". Personligen föraktar jag inte medlemmarna; i alla fall inte alla, eller jag vet inte... Men jag har svårt för punk som så uppenbart bygger på pretentioner och texter som i bästa fall verkar lite svåra. Jag måste dock erkänna att det låter sjukt bra, både live och på skiva, men det väger inte riktigt upp den känsla av plastic fantastic jag får. Tycker dessutom inte att hajpen är riktigt rättfärdigad (även om jag hajar att smaken är som röven). Viva Maskerade Räven!

Bästa nygamla på vinyl 2008:

Tre skivor vars material släppts tidigare, men som kommit för första gången på vinyl i två fall och för första gången i just den här sammanställningen i ett fall måste också avhandlas. Paris-bandet Haircut's album Pas De Trêve från 2007 kom ut i vinylupplaga i år, både som bild-LP och traditionell dito. Deras starkaste album hittills; klart värt att kolla upp.

Sverige-bekantingarna Bombardiers andra album Souviens Toi är också deras bästa släpp - 80-talsnostalgisk, svartsynt gatpunk från Bordeaux, i Camera Silens' fotspår. Sångaren Deni var med redan då det begav sig, och det hörs. Souviens Toi kan vara den bästa skivan som släpptes 2007, på vinyl mellan Bombers Crew och Bords de Seine nu under 2008.

L'infanterie Sauvage var ett av de mer hårdföra Oi!-banden i Frankrike under mitten av 80-talet. Narayan Records släppte retro-LP:n No Man's Land nu i år, med både studio- och demoinspelningar. Gillar man fransk, tungfotad, snaggad punk gillar man L'infanterie Sauvage.

Också värda att nämna 2008: West Side Boys - Are Back och Sinners Since Birth - Från Början Till Slut

Kanske inte värda en plats bland de bästa släppen 2008, men väl värda att nämnas. West Side Boys återföreningsalbum är en okej historia, där de roligaste låtarna är en nyinspelning på Sois Fier samt A Leurs Memoirs, tillägnad svenskan som mördades ev en bindgalen taxichaufför i Paris för inte så länge sedan. På den låten står trumslagerskan Zelda och Elo från Haircut för sånginsatserna. Vad som dessutom gör den här skivan så jävla värd, åtminstone i CD-version, är de 14 bonusspåren - de mesta av West Side Boys tidigare katalog, remastrat och snyggt.

Blekingebandet Sinners Since Birth har debuterat på fullängdsformat under året. Plattan Från Början Till Slut är inte lika stark som sjutummaren Carlscrona Punx som släpptes i limiterad upplaga av Bandworm tidigt under året. Ett bra sound, bitvis rysningsvärda melodier eller refrängpartier, sång som påminner kraftigt om Agent Bulldogg och nordiska gitarrdetaljer glimtar till bland märkliga taktbyten och slarviga formuleringar.

Bästa släppen 2008: The Analogs - Miejskie Opowiesci

Fy fan vad dagarna rullar iväg. Efter hemkomst från det fagra Brest och ett idogt korvstoppande, korvätande, grisrövsskivande och glöggsurplande, samt några blygsamma bägare taxfree-pastis finner sig Paco nu svårt förkyld och med bara några enstaka dagar kvar av året. Och jag som hade så mycket att tillägga. Får se om man pallar en liten spurt trots slembildningen i bihålorna och temperaturhöjningen i köttet.

The Analogs senaste fullängdsalbum låter ungefär som deras tidigare alster, fast möjligen med aningen bättre låtmaterial och produktion. Det är således inte så mycket att orda om: tight, melodiös, refrängstark gatupunk på polska. Ni som hade chansen att se dem spela i Stockholm i höstas vet såklart vad jag talar om.

Nytt lovande band från Malmö

Nyligen hemkommen från fäserneslandet, glöggtjock på pastis och med värk i leder och njurar har Paco just fått nys om ett nytt band - nämligen Mockingbirds-Martin- och Turbos redan omnämnda project Vindicate This, som förutom dessa gossar också består av Gus från The Sluggers och Erik från Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights och Abjekt. Ingen dålig line-up med andra ord. Fyra replokalsalster finns på bandets myspace-sida, och jag tycker personligen det låter mycket lovande på ett Templars-aktigt vis. Paco önskar en god jul.

Valpen bjäbbar

"Jag tycker det är mycket tråkigt att du är tvungen att hålla på å kalla mig för tönt i min blogg! Om du anser att jag skrivit om fakta i min blogg som är fel så är det väl inte svårare att du kan vara snäll och upplysa mig om det utan att ta till massa sk. skällsord!När jag var i London för några år sedan så satt jag och pratade med några skinheads som berättad det där med Lonesdale så det var där ifrån jag fått det! Å det där med Jamaicanska slavarna. Jag skrev inte att skinheadkulturen är Jamaicansk!"

Ni kanske undrar vad det rör sig om? Den så kallade bloggosfären är lika full av idioter som Virtanen är full av skit. Ta en titt på ett skinhead med koll. Pacos kommentarer fick dock inte vara kvar, medan Paco själv publicerar kritiken mot hans ödmjuka person.

Bästa släppen 2008: Argy Bargy - The Likes of Us

Argy Bargy har blivit bättre och bättre för varje släpp. Deras senaste fullängdsalbum The Likes of Us bevisar det ytterligare. Här sparar de dessutom in på gitarronanin. Det här är sjukt gjutet, med klockrena melodier, insiktsfulla texter, och en svullen filt av angloerotik liggandes över hela plattan. Andra låten Lights Over London är självklar på det sätt som många moderna "oi!"-låtar är, men icke desto mindre ett litet mästerverk. Efter den inledningen radas hitsen upp: There's Gonna Be a Riot, No Regrets, No News Are Bad News, I'll Be There For You, Don't Wanna Be Like You, One More Drink, Same Old Story och titelspåret visar alla att Brittania fortfarande waves the rules även om tillväxten måhända är klen. Måste citera några rader ur refrängen till Don't Wanna Be Like You... på riktigt, jag fick lite samma känsla som man kunde få när man var 15 när jag lyssnade på det här första gången... Typ rysningar och en känsla av gråtmildhet: "The battlecries of bored teenagers/ Stays the same through out the ages/ Fashion goes and music changes/ But the kids will always say 'don't wanna be like you...'" ... Förstår nu när jag läser det här att det ska höras, såklart, men ändå. Köp skivan.

Poor Old Slugs

Poor Old Slugs är från Norrtälje, men numera till tre fjärdedelar boende i Stockholm, har äntligen spelat in ett vettigt demo, av vilken sex låtar finns på bandets myspace-sida. Paco rekommenderar alla att låna det hela ett öra eftersom det låter riktigt bra!

I övrigt kankse du, din rövnäsa, har åsikter om Punk & Oi!'s uppdateringstakt för närvarande, men jag är faktiskt jävligt busy med jobbet i gruvan, en jävla drake som måste besegras (nej, jag pratar inte rollspel) och det rent allmäna julandet med all glögg och allt ståhej det innebär. Det blir bättre sen, eftersom jag har tre veckors ledighet att se fram emot snart.

Pretty Shitty Town presenterar:

Ordet är PSTs:

Äntligen dags för en ny helg fylld av punkrock i Norrköping! Då vi tyckte att Evil Conduct fick på tok för lite speltid senast dom var här i Sverige så vill vi kunna ge er alla chansen att se detta kanonband live igen. Med superstark svensk support kommer detta garanterat att bli en fantastisk kväll!

Som vanligt så finns det ENDAST 200 stycken biljetter till salu och dom finns ENDAST på förköp via http://www.oiaintdeaddistro.com/ Så köp din biljett innan det är för sent!

Du som bor i STHLM kan köpa bussresa med biljett från Kjell Hell genom att skicka ett mail till den här adressen: pike12@comhem.se (ENDAST denna mail adress ingen annan) Mer info om giget: http://www.prettyshittytown.com/ Hoppas vi ses i Norrköping....

Fredrik Virtanen - en idiot!

Kanske har det här varken med punk eller oi! att göra, men den här oasen i cyberrymden heter ju faktiskt "och annat skoj" också, och det här får väl hamna i den kategorin då... Läste nämligen att ultramongot Fredrik fucking Virtanen just har släppt en bok om hur hans förmögenhet i aktier och fonder gått upp i rök under den senaste tidens oroligheter på den så kallade finansmarknaden. Då kanske vi (som skadeglatt undrade) har fått en förklaring till varför karln, likt en fet, oljig kerub, satt och grät som ett litet barn i fredagsölen på söderkrogen där eder feta francos också tillbringar sina fredagseftermiddagar, för ett par veckor sedan. Jag tycker hur som helst inte vidare synd om honom. Det drabbade ingen fattig, liksom. Dessutom har ju kräkmedlet (som han kallas av vissa) gjort sig förtjänt av bra mycket värre genom sin blotta existens.

Vad ska dom med honom till?

Angående recensionen av Epidemics - Waking up the Dead LP

Fick ett mail ifrån Emma i Epidemics, och vill härmed understryka några saker:

Bandet var inte med om att skriva pressreleasen, utan detta gjordes av en person i föreningen Ny Våg. Det misstänkte jag iofs; jag gillar inte att dumförklara folk. Jag hoppas yttermera att det framgår tydligt att jag faktiskt tycker mycket om själva skivan!

Epidemics - Waking Up the Dead LP

(Epidemics - Waking Up the Dead LP - Ny Våg Records/Dirty Faces) Det hade varit lättare att tycka om den här plattan om inte det jävla bolaget hade varit så jääävla anspråksfulla, för att inte säga pretentiösa, i sina försök att höja Epidemics till skyarna. Nu gillar jag skivan riktigt mycket ändå, men ärligt talat får jag lätta kräkkänslor av pressreleasen. Eller vad sägs om det här:

”’Waking Up the Dead’ är den där punkplattan som kommer att få tonåringar att färga håret, skriva på sina Converseskor (WTF, vaddå converse?? Vaddå skriva på skorna??/Paco), skolka från skolan och göra något vettigt med sina liv.”

Eller som när de droppar referenser och förklarar spår för spår innan man hunnit sätta nålen i plasten, utifall man inte skulle höra de "självklara" influenserna eller missuppfatta ambitionen: ”Varje låt på ’Waking Up the Dead’ spelas med lika mycket glädje som desperation och jävlaranamma. Öppningsspåret ’No Good Advice’ för både musikaliskt och textmässigt tankarna till Sex Pistols (där skulle jag säga Skrewdriver – åtminstone musikaliskt – men ursäkta mig då/ Paco). ’Wake Up and Scream’ är lika mycket explosiv hardcore i rasande tempo som en känga åt ’det nya Sverige’. ’Never Grow Up’ är en Billy Idol-doftande poppunkpärla med…”

Och bla bla bla, så där fortsätter det ett bra tag. Och Epidemics är så fucking äkta och bla bla bla. Jag svär, wallah, om någon av bandets medlemmar är aktiv inom skivbolaget och har varit medförfattare till det här release/info/fjäskar-Fredde-bladet är det vidrigt självbelåtet. Det är illa nog som det är – de borde låtit plattan och musiken tala för sig själv istället, vilket den gör alldeles utmärkt! Svinfin punkrock med stänk av brittiskt 70-tal, amerikansk KBD och med riktigt bra melodier och medryckande refränger. Hade jag varit lite mer tjenis med skivan skulle den hamna på min årsbästa-uppräkning.

Bästa släppen 2008: Guns on the Roof - New Frustration

En platta som har växt med varje lyssning sedan jag införskaffade den i augusti är Leeds-bandet Guns on the Roofs andra album New Frustration, släppt på Glory Glory records. Jag köpte den av bandet själva under Rebellion-festivalen i Blackpool under inverkan av en försvarlig mängd Worthingtons Bitter och vinägerchips, samt en sjukt kunnig kompis, som intygade att Guns on the Roof var ett bra band. Trots att de droppar influenser av det mer lättviktiga slaget på sin myspace-sida, låter det här jäkligt bra; det är som en fusion av The Clash, Case, och ett punkigt Manic Street Preachers, typ. Riktigt bra, så kolla upp!

Frankie Flame & Another Man's Poison - Santa Claus Just Burgled My House

För att råda bot på söndagstristessen bjuder Paco på mer julgodis, den här gången i form av Santa Claus Just Burgled My House-sjuan där Another Man's Poison kompar Frankie Flame. Den släpptes 1994 på Helen of Oi!, och i synnerhet b-sidan bjuder på en riktigt fin trudelutt. En hippie jag känner hävdar bestämt att Frankie önskar sig en vit jul. Vad vet jag. Another Man's Posions sångare däremot, spelade senare i både Legion of St George och Pureblood. Ladda ner den här sjuan i digital form om du vågar!

1. Santa Claus Just Burgled My House 2. Party Time

V/A - Bollocks to Christmas

En för tidig julklapp levereras härmed av den uppochnedvända skägg-tomten Paco, som nu har haft premiär för glöggluktande och andra tvivelaktiga excesser. Den är inte alltför svår, den här samlingen, som släpptes av Dojo 1994 som någon sorts utökad variant av den Secret-släppta sjutummaren från 1981, där endast The 4-Skins, Max Splodge, The Business och The Gonads med Merry Christmas Everybody/ The 12 Days of Christmas/ Step Into Christmas/ (I'm Dreaming of a) White Christmas var med, vilka alla alltså är inkluderade på CD-släppet. Men här är den inte bara icke-svår utan för den delen riktigt lättillgänglig. Allt är naturligtvis inte bra här, och tveksamheter som Alien Sex Fiend och Frantic Flintstones får äran att dela yta med punk- och ska-banden, men på det hela taget är det en riktigt trevlig historia, som går konstant från första till tjugofjärde december varje år i Pacos tomteverkstad. Ladda ned, lyssna och lukta på glöggen:

1. Bad Manners - Christmas Time Again 2. Frank Sidebottom - Christmas is Really Fantastic 3. The Business - Step Into Christmas 4. Anti-Nowhere League - Snowman 5. Frantic Flintstones - Blue Christmas 6. The 4-Skins - Merry Christmas Everybody 7. Frank Sidebottom - Oh Come All Ye Faithful 8. Judge Dread - Jingle Bells 9. UK Subs - Hey Santa 10. Splodge - The 12 Days of Christmas 11. Alien Sex Fiend - Stuff the Turkey 12. The Yobs - Another Christmas 13. Frank Sidebottom - I Wish it Could Be Christmas 14. The MaccLads - Jingle Bells 15. Judge Dread - Christmas in Dreadland 16. The Hotknives - Turkey Stomp 17. Frantic Flintstones - Santa Bring Back My Baby 18. UK Subs - Auld Lang Syne 19. The Yobs - C.H.R.I.S.T.M.A.S. 20. The Gonads - White Christmas 21. The Business - Drinking and Driving 22. Frank Sidebottom - Christmas Medley 23. Stiff Little Fingers - White Christmas (Live)

Bästa släppen 2008: Royal Stakeout - Bring in the Beer

Det har varit ett jävligt bra skivår i bemärkelsen att jag har köpt en jävla massa skivor. Det mesta är gamla grejer, från -77 till 2006 typ, men åtminstone en handfull årsfärska produkter har jag lyckats lägga mina skitiga på under 2008, och jag tänkte ägna några inlägg fram till årsskiftet med att skriva ett par rader om de bästa och sämsta av dem.

Den här plattan, den andra i serien, har jag både recenserat och tjatat om tidigare på Punk & Oi!; exempelvis här, och den har inte blivit sämre sedan dess, även om den börjar nötas lite. En perfekt blandning av energi, glittrande gitarrslingor, skråliga fyllerefränger, kirpunk, gatpunk, baktakt, träblås och skåneromantik, och därtill en riktigt snygg första utgåva av svenska Distroi Records. Om man ska invända mot något är det väl lite textslarv här och var, men på det hela taget är det det bästa svenska punkalbumet på ett jävla bra tag. Royal Stakeout är dessutom ett band som håller vad de lovar live. Köp skivan genast, det här är redan svensk punkhistoria!

The Analogs, Sinners Since Birth & Antipati på Jamboree/OEG/Kafe 44, Stockholm, 20081122

Publiken var månghövdad och på gott humör igår, när polackerna i The Analogs gjorde Sverigedebut. "Hemmabandet" Antipati öppnade, och Stockholmsdebutanterna i Karlskronska Sinners Since Birth följde upp med ett schysst men kanske aningen berusat gig, där de flesta låtarna kom från bandets nyligen släppta fullängdsalbum Från Början Till Slut. Bandets manager och tekniskt sakkunnige ersatte för aftonen pappalediga (?) Ace. The Analogs gjorde ett långt, tight och riktigt jävla bra gig, där de visade att bra punk talar för sig själv, och kan kännas både medryckande och som ett slag i magen även om man inte förstår ett ord av vad som sjungs. Jag tror och hoppas att The Analogs kommer tillbaka till Sverige efter det här giget, eftersom de var mycket nöjda med tillställningen.
Såna här kvällar på 44:an kan höra till de bästa överhuvudtaget, eftersom det oftast - som igår - är en sjukt bra stämning, och ett brett åldersspann på besökarna. Små nitpunkare som ännu inte kommit i målbrottet beblandar sig smärtfritt med ärrade skinheads i yngre medelåldern, och det blir väldigt tydligt hur mycket saker och ting har försändrats sedan jag själv var den där punkpojken på fel sida om målbrottet. Och det känns fan som att det inte alls var bättre förr.

Skinheads i Anaconda

I UR:s Anaconda från igår lät bland andra Gavin Watson tungan löpa. Om skinheads, med fokus på mode, så det var väl ålrajt. Kolla själva.

Besök från Polen

På lördag (alltså nu, den 22 november) spelar The Analogs på Kafe 44. Fejorna bakom festivalen Capital Chaos råder härmed bot på sommarens avbokningar, och ställer till med fest. The Analogs är Polens utan tvekan största gatupunkband, att jämföra med Klasse Kriminale i Italien eller varför inte Agent Bulldogg i Sverige? Stora i det att de i mångt och mycket varit med och byggt det som idag är en ytterst vital polsk punk- och skinheadscen med band, skivbolag och fanzines som blivit till riktiga magazine. Själva har de släppt en sisådär sju, åtta album, varav det senaste nu i år. Utanför Polen har bandet dock inte rönt så värst mycket uppmärksamhet, kanske just för att texterna är på polska. Förhoppningsvis kommer spelningen på 44:an att ge bandet en fanbas i Sverige, för det är de faktiskt värda. Svensk support är Antipati och Sinners Since Birth, och klubbarna bakom tillställningen är One Eyed Giant/Jamboree.
http://www.myspace.com/theanalogs
http://www.myspace.com/antipati
http://www.myspace.com/sinnerssince

Bästa släppen 2008: Super Yob - Quality Street

Det har varit ett jävligt bra skivår i bemärkelsen att jag har köpt en jävla massa skivor. Det mesta är gamla grejer, från -77 till 2006 typ, men åtminstone en handfull årsfärska produkter har jag lyckats lägga mina skitiga på under 2008, och jag tänkte ägna några inlägg fram till årsskiftet med att skriva ett par rader om de bästa och sämsta av dem.

Först ut är Super Yob och deras fjärde album Quality Street som är utgivet av tyska Randale Records. Alla som är bekanta med Frankie Flame i allmänhet och Super Yob i synnerhet vet att det rör sig om ett romantiserande av ett England som inte längre finns; arbetarestetik, nostalgi och en hel del ilska över det England som har ersatt den där gamla varianten. Det är towerblocks och tenements för hela slanten, allt ackompanjerat av Franks känslosamma sång och en gaturock'n'roll som - här måste jag citera Patrik Kenth igen - är "rakad inpå bara skallbenet och fullkomligt ångar av lager".

Personligen tycker jag att Super Yob har blivit starkare för varje album, även om varje utgåva haft sina fantastiska toppar. På Quality Street heter de starkaste spåren (förutom titellåten) Charity Begins at Home, London Pride, Champagne Socialist, Bank Holiday, Cockney King och Public Bar. Har ni inte redan införskaffat detta briljanta stycke plast tycker jag att ni ska göra det bums, eftersom det är ett av de absolut bästa släppen 2008.

Två gånger Skunks United

Ett band som aldrig kom längre än till demostadiet och vars saga jag tror är all är bandet Skunks United från det platta och gula Skåne. Jag jämförde dem ofta med Gundog, även om det kanske inte var så rättvist mot dem (alltså mot Gundog), och det de saknade i teknik och finess tog de igen med ilska och frenesi. Jag har för mig att webzinet Pissed & Proud kallade sångaren Wallin för den "argaste sångaren i Sverige" eller något liknande.

Vad medlemmarna gör nu har jag inte riktigt någon koll på. Basisten Lupus flyttade dock till Stockholm och började med någon sorts Tom Waits-influerad singer/songwriter-karriär. För den som är intresserad kan han avnjutas på http://www.myspace.com/lupusnensen

Hur som helst är Skunks United lika mycket hardcore som oi! och ni är välkomna att själva döma och droppa långsökta referenser. Det som finns att ladda ned här är demo-skivorna Backfire från 2004 och Politricks and Suckers från 2006. Håll till godo!

(Backfire) 1. Trust Your Anger 2. Common Sense 3. Weekly Activities 4. Home Sweet Home 5. Eat My Boot 6. Where's the Proof 7. Proud and Loud (Politricks and Suckers) 1. Someone to Abuse 2. War 3. Irish Catholic Lovesong 4. Still 5. Pigletape in Malmoe 6. TDF 7. Down the Pub

Vaplmynning - Polkagrisrock

Valpmynning från västra Stockholm är ett band som inte gör mycket väsen av sig. Faktum är att jag tvivlar på att bandet överhuvudtaget fortfarande existerar, så jag vet att gitarristen Salte Räven numera spelar i The Lost Boys, som också inkluderar medlemmar från The Lowlifes och The Grave Disorder. Valpmynning är däremot världens kanske äckligaste bandnamn, och bandet gjorde sitt avtryck i historien när de sommaren 2007 spelade in demot Polkagrisrock. Det är en schysst inspelning av ett band som verkligen skulle ha tjänat på att ta sig själva på större allvar. Riktigt bra punk som dock tappar på grund av de bitvis ganska tramsiga texterna. Pacos favorit är The Business-doftande Pizza med bearnaissås och sumobrottning.

Ladda ner den här!

1. Full som ett lamm 2. Till Texas 3. Mark har ätit Kassler (Se upp!) 4. Majkel 5. Järnrör och sjöalger 6. Pizza med bearnaissås och sumobrottning 7. Ett riktigt jävla drängaliv 8. Utanför bilden 9. Lattjo låten

Punken lever och gör roliga grimaser

Ett gäng små sköna punkjävlar får låta tungan löpa fritt i veckans DN På Stan. Det är den annars parabelt fåniga ansiktsmaskinen som hittat de fyra ynglingarna i ett gathörn på Söder, och det visar sig att det där med limsniffande, mäsksättande och trädande av gulsotsanstrukna säkerhetsnålar genom varandras olika kroppsdelar inte är lika aktuellt år 2008 som det kanske var då det, så att säga, begav sig. Det här färgglada nitpunkgänget består av (från höger till vänster) Tinka, Theo, Korven och Mongo, och deras höstlov verkar mest ha handlat om sällskapsspel och filmtittande. Det lyssnas även på punk, såväl gammal som ny, samt oi! och reggae. Bilden är tagen av Ivan Nuñez.

Riot Club November/December

Riot Club, som huserar på KGB på Malmskillnadsgatan, fortsätter att sprida små ljus i höst- och vintermörkret. Trots senaste tillfällets bandlösa afton tappar inte Anders sugen, och de två återstående tillfällena 2008 ser ut så här: Fredagen den 7/11 (det vill säga nu på fredag) lirar Antipati, och fredagen den 5/12 presenterar Riot Club The Lost Boys första officiella spelning.

Satan Takes a Holiday, Novelties & Stajnas Lobos på Who Killed Marilyn/Alcazar, STHLM, 20081031

Jubileumspartaj för WKM, som jag nästan alltid gick på när Alcazar var den fasta adressen. Trots varierande kvalitet, mycket posörer och bitvis märkliga band var det för det mesta kul, och då och då blev man glatt överraskad av vad som dök upp på scenen. Igår var det inte riktigt så kul, och eftersom jag gick hem ganska tidigt kan jag inte direkt leverera någon ordentlig gigrapport, utan tänkte fokusera på att gnälla lite. Först och främst är det mest skitfolk där, och då pratar jag om människor som antagligen tycker att de tillhör någon sorts punkscen, men egentligen är trendmedvetna studenter som lyssnar på Black Flag. Skägg, glasögon, kepsar, hattar och Gud vet vad...

De fyra utlovade DJ:sen som skulle spela punkrock vet jag inte vad det blev av med. När jag var där stod Modde från Nitad och två (andra) brillmongoloider med skägg (Modde har skägg och glajor, men är inget mongo. Dessutom var musiken lite, lite bättre när han stod i båset) och spelade metal i olika mer eller mindre trashiga varianter. Nå, ibland smög de väl in lite mer hardcorig metal, typ Blood for Blood, men det kompenserade idioterna med Kuyss och annan knarkmusik. Dessutom påstod de att de visst spelade punk, nämligen HC ("det är punk, det kallas håce!") och berättade att metalsmörjan som strömmade ur högtalarna var Hatebreed, ett band som till och med jag vet inte har haft något med hardcore att göra på typ tio år. Fucking idioter, vad ska dom lära mig?

När Stajnas Lobos gick upp på scenen vid halv elva var humöret inte på topp. En polare hade redan fått nog av smörjan och posörerna och gått hem, och förväntningarna var inte skyhöga. Det lät dock riktigt bra. Tight, snabb punk med bra driv och bra sång, framförd av två tjejer. Det problematiska var att det blev skitdåligt om man samtidigt såg själva bandet, eftersom de såg ut som en blandning av posörstudenter modell WKM-publiken och havretvålsanvändande fältbiologer - riktigt vidrigt. Efter Stajnas gick vi hem, så jag kan inte rapportera något mer än så här, men det borde väl ge en rätt fin bild av Stockholms vitala "punkscen" som inte består av en enda punkare.

Last Rough Cause - Full Circle

Last Rough Cause bildades i Darlington någon gång under det tidiga 80-talet och släppte den fantastiska sjutummaren The Violent Few på LRC Records 1985. Den följdes upp av två splitsläpp; ett med Society's Rejects på Oi Records 1986 och det andra med walesiska Anhrefn på Released Emotions Records 1989. Sångaren Andy Wears spelade även i mer namnkunniga Major Accident.

2003 spelade ett återförenat Last Rough Cause in fyra nya låtar, som Wears släppte själv som ett 20-årsjubileum i endast 50 exemplar. Detta gick han ut med i en intervju på nu nerlagda Punk & Oi! in the UK:

"On the new releases front the only other plan's I have is to put the recording out myself as a limited edition 20th anniversary release. This will go under the title full circle and will be limited to 50 copies only. The CD will be put on to CDR discs and will contain the four studio tracks we have just recorded and will also contain one bonus track unique to that disc which will either be a demo recording of a new song, an unreleased demo of an old song or a live track. So each disc is a one off, no two discs will be the same. The discs will be available from me as soon as this article appears on the web and will be totally free of charge to anyone who e-mails me with their details."

Siten The Ultimate UK82 Discography säger följande om den:

"Unreleased to this date. However 50 copies were given away onthe internet. Each one having a unique bonus track "

Nu har även ni chansen att höra Full Circle; en av de 50 som florerar... Ladda ned här!

1. Twenty Six Percent 2. The Chain 3. Lies 4. Open My Eyes 5. Going Down

Indecent Exposure, Bakers Dozen, Royal Stakeout & Medborgargardet/Torpedo GBG på PST/Black Horn, NKPG, 20081025

Lördagens PST-arr på Black Horn i Norrköping var en tillställning som verkligen höll vad den lovade. I trevligare lokaler än Peking Fanz' egna (men dessvärre med betydligt dyrare öl), gick en av årets två verkligt minnesvärda spelningstillfällen av stapeln:

Först ut att äntra scenen var det för kvällen återförenade Göteborgsbandet Medborgargardet, som lät bättre än vad jag kan minnas att de någonsin gjorde tidigare gånger jag sett dem. Ljudet var bra, och hitsen duggade tätt. Efter ett bra set annonserades Torpedo GBG, och Meborgargardet brände loss Torpedo-låten Nu Har Det Spårat Ur. Det visade sig att den ordinarie basisten (om jag uppfattade saken rätt) hade dubbelbokat giget i Norrköping samt en USA-vistelse, så gardet bytte bara namn, vilket inte påverkade Torpedos sound nämnvärt eftersom Emil frontar båda banden, och soundet är snarlikt dem emellan.

Förväntningarna var höga på skånska punkjävlarna Royal Stakeout, som lyckats debutera så snyggt på fullängdsformat nu i år. Bandet var också bättre än någonsin, vilket inte vill säga lite, då Stakeout i allmänhet är betraktade som en utomordentlig liveakt. Hitlåtarna staplades på varandra; Army, Mainstream Civil Class, Problem, PC Punks, Streetfight, Partystarter och avslutningsvis nya allsångsfavoriten Skåneland framförda av en flock gäss i högform var bara de värda varenda öre som inträdet kostade.

Den hårdföra skinheadmusiken stod skotska Bakers Dozen för. Jag ska inte ljuga och säga att jag är så speciellt inlyssnad på Bakers - äger bara Storm of Discontent-skivan - men jag tyckte faktiskt det var riktigt bra! Förutom helt ickeoriginella coverval signerade Cock Sparrer och 4-Skins levererade de sin drivna, tunga så kallade Oi! med såväl känsla som pondus.

Sist men inte minst stod Indecent Exposure på scenen igen; den första svenska på många år. Kopior av flyern från sist det begav sig cirkulerade i lokalen och i färdmedlen till Norrköping, och en snabb blick på den line-upen talar nog sitt tydliga språk om på vilket sätt skinheadscenen har förändrats (och i något fall inte har förändrats) sedan dess. Rykten som cirkulerat om att detta skulle vara den här sättningens sista gig tillsammans dementerades bestämt av basisten, som i rökrutan utanför Black Horn ansattes hårt av beundrande skinheads från Knäckebrödhult. Bandet öppnade starkt med Riots, och rev sedan av ett grymt set uppblandat med nån 4-Skins-cover.

Sammanfattningsvis kan jag upplysa er som stannade hemma om att ni i allra högsta grad missade något. Stämningen var riktigt bra, och alla fyra (eller fem) banden gjorde riktigt, riktigt bra ifrån sig. Det var länge sedan jag var på en sån helgjuten spelning! Stort tack till Pretty Shitty Town och Peking-gänget samt kvällens grymma band för att ni ser till att det händer intressanta grejer i Sverige! Tack också till alla vänner man inte träffar så ofta som man skulle önska, men som man får äran att dricka en öl och prata strunt och viktigheter med vid sådana här tillfällen.

Earth Crisis - Breed The Killers CD

(Earth Crisis - Breed The Killers CD - I Scream Records) "Situationen är komisk. Här sitter jag - ett skinhead, Bajen-fan och en ölhävare - och skriver om ett Straight Edge-zine". Raderna är rippade från Terrorpop #5 1997, där Patrik Kenth recenserade fanzinet Movement. Redan -97 tyckte jag det var tjockt töntigt skrivet, och jag vet inte alls varför jag citerar det nu med tanke på att inget av det herr Kenth skrev då stämmer överrens med mig och min situation. Jag är liksom en tjock, glasögonprydd buss/lastbilschaufför med punktendenser och politiskt tvivelaktiga vänner, som dricker rosévin och pastis och som verkligen, och då menar jag verkligen, inte hejar på Bajen. (Jag hejar på nåt lokalt lag. Alltså ett ifrån Brest). Dessutom recenserar jag inte ett fanzine, utan ett återsläpp av Earth Crisis-plattan Breed The Killers. Ändå kom jag osökt att tänka på den där gamla recensionen...

Jag blir lite illa berörd när jag får en sån här skiva för recension. Etiketten kräver att jag skriver några rader om den, hur ovidkommande den än känns. Alla som har hört Earth Crisis vet att det rör sig om mekig metal med guttural sång om vådan av att begå hor, röka cigaretter eller äta djur. Ibland behjärtansvärt och ibland patetiskt. Kopplingen till punkscenen skulle nog folk påstå är att det här på 90-talet ibland benämndes hardcore, och att band som Earth Crisis spelade ihop med mer klassiska östkusthardcoreband. För mig är det här skit, kort och gott. Tror inte heller att det här har några nya fans att hämta, utan möjligen funkar för de inbitna, om det finns några sådana kvar. Jag avslutar med ett citat från NY-bandet Infiltrators: "Don't give me your old school lip, just get your metal out of hardcore!"

Festivalpepp

Rebellion Blackpool 2009 bjuder på en sjukt bra line-up om den bara håller hälften av vad den lovar. Eller vad sägs om Splodgenessabounds, Middle Finger Salute, Play Daisy, Newtown Neurotics, Section 5, Neville Staple Band, Instant Agony, Ari Up and the True Warriors, MDM, The Exploited, Voodoo Glow Skulls, Short Bus Window Lickers, SNFU, Church of Confidence, Fire Exit, Argy Bargy, Outl4w, Reazione, The Restarts, Resistance 77, The Guilty Pleasures, Major Accident, The Rabble, Eastfield, Drongos For Europe, Choking Susan, The Blame, Monkish, The Kirkz, Pink Hearse, Demob, The Agitators, Dipsomaniacs, The Duel, Static Thought, 999, The Adolescents, The Last Resort, Goldblade, RUST (Australia), Criminal Class, Los Fastidios, The Lurkers, One Way System, Abrasive Wheels, Jaya the Cat, The Stupids, Dun 2 Def, Diablo 66, Chief, Control, Marching Orders (Australia), 3CR, H2O, Tower Blocks, Deadline, Sick on the Bus, The Varukers, Mike TV, Charred Hearts, Al and the Blackcats, Certified, Random Hand, Blood or Whiskey, Riot Squad, The Dickies, Funeral Dress, Moral Dilemma, Gimp Fist, Grown at Home, Chron Gen, M.D.C., Dirty Revolution, Baby Boom, Sonic Boom Six, The Rudimentals ( South Africa)...

Antipati i utlandet

Antipati gör sitt första gig utanför rikets gränser i Belgiska Tournai, med Haircut och Lourds 5. Det hela tilldrar sig den 20 december.

Tre gånger Mockingbirds

The Mockingbirds nuvarande existens är högst tveksam. Efter långvarigt strul med line-upen verkar det som om dess saga är all. Bandet bildades nån gång under tidigt 2000-tal i Sölvesborg, och hann med ett par släpp och ett gäng grymma gig. Här finns att hämta inte mindre en tre utgåvor med bandet; en officiell och två inofficiella promoskivor som sångaren Papa Franz försåg mig med när vi ordnade spelningar i Stockholm. The Mockingbirds debutsläpp på egna etiketten Papa Teach The Children How to Rock Records; No One is Innocent EP (PAPA 001) är det släpp som garanterat är mest oborstat och mer traditionell punk av den modell gemene man väljer att kalla Oi! än något av de senare. Låten Regrets, här på Promo 2004, dök även upp på Brewed In Sweden Vol. 3 (KJELL 001), medan Hello, Mercy och This Place på Promo 2005 hamnade på bandets enda fullängdare; Alway Late and Not Even Close (HTR 025) som kom ut 2007 på Heptown Records.

The Mockingbirds var ett av Sveriges bättre gatpunkband, inte minst live, och de kommer lämna ett tomrum efter sig, som jag hoppas kommer att kunna fyllas av medlemmarna Papa Franz och Turbos nya projekt, som ryktesvis också består av Gus, som ett tag var batterist i Umeåbandet The Sluggers, och Erik, som spelat med Frontlash, Contemptuous, Sleepless Nights och Abjekt, bland annat.

Ladda ner No One is innocent EP, Promo 2004 och Promo 2005 här.

(No One Is Innocent) 1. SD 2. No One Is Innocent 3. Bad Child 4. M.O.C.K.I.N.G.B.I.R.D.S. 5. Against What? (Promo 2004) 1. Hardcore Days 2. Locked Up 3. Regrets 4. Sods Like Us (Promo 2005) 1. Hello 2. Mercy 3. This Place 4. Hardcore Days

Metro och modet

Metro Trend tipsar i samarbete med Café om höstens kängmode i dagens (16/10-08) nummer.

Så det är ska-punkare det heter nu för tiden? Kan inte minnas att jag någonsin sett en sån där ska-punkare med Filippa-K-kängor... Sjukt fult uppvik för övrigt. Sug kuk Metro. Sug kuk Café.

Frankie Flame & The Whalers - Oslo-Oi!

Inget demo direkt, men en fyra låtars CD som jag gissar är ganska svår. Frank Marshall aka Frankie Flame; mer känd som sångare i Super Yob, pianoplinkare i introt till The Blood's Megalomania eller kanske som Oi! the Robot, gästade ett tag Oslo och spelade in de två låtarna Oslo-Oi! och Hammers, kompade av 90-talets bästa norska skinheadband The Whalers. De två sista låtarna står kompbandet själva för. När jag besökte Oslo 1999 spelade skinnskallen vi bodde hos det här non-stop, så jag var nästan tvungen att ha med mig plattan hem som någon sorts minne. Skivan gavs ut av DIY-bolaget Pitbull Records 1997. Ladda ner låtarna här.

1. Oslo-Oi! 2. Hammers 3. Lula 4. Love Aint Rock'n'Roll

Baluns i Norrköping

Det blir en riktigt fet punk- och skinhead-helg i Norrköping lagom till avlöningen. Inte nog med den redan omskrivna spelningen med ett Indecent Exposure på svenskt återbesök, uppbackade av Bakers Dozen och svenska toppband som Royal Stakeout, Torpedo GBG och Medborgargardet. Dessutom kör Loose Lips en warm-up kvällen innan på samma hak (Black Horn) med ytterligare tre band; Sinners Since Birth, Bad Shermans och Northern Upbeat. Om du har biljett till lördagens konsert får du rabatterad entréavgift till Loose Lips.

Frenzy Four - Demo 2006

Jag sitter inte på något gigantiskt kasettarkiv dokumenterandes 80-talets punkskatt direkt, och de som gör det gör ju sitt bästa för att sprida den musik som varit så få förunnad till kreti och pleti, via bloggar och andra nätinstanser. Personligen kommer de flesta av mina demos från efter 2000-talets början, men det betyder ju inte nödvändigtvis att det är så jävla mycket sämre (även om det som regel inte är lika svårtillgängligt som det på kasett förevigade) eller att de inte förtjänar att uppmärksammas. Ofta trycks de ju i privat regi och i strikt begränsade upplagor, och kollar man runt där man kollar runt om man vill ladda ner musik brukar inte demosarna vara så talrika, så jag tänkte göra en kulturgärning efter min förmåga och presentera och lägga ut demos av band jag gillar, tycker mindre bra om, eller kanske bara tycker förtjänar lite mer uppmärksamhet.

Först ut är Frenzy Four med sin självbetitlade fyrspårsdemo som de släppte 2006 (det enda formella släppet var en mini-CD på Playwood Productions året innan), och som innehåller brottarhits som Örebro och Boy Band Sodomites. De var tveklöst ett av Sveriges bästa band som folk valde att kalla Oi!, och jag beklagar verkligen att den skrovliga sångaren Bamse återupplivat sitt gamla band Horrorcocks istället för att satsa på Frenzy Four. Vi får hoppas på att gitarristen Erik aka Koreanen för traditionen vidare i någon ny konstellation... Tills vidare: ladda ner Frenzy Fours sista släpp här.

1. Fucked Generation 2. Örebro 3. Boyband Sodomites 4. Rebel Spirit

The Welch Boys - Drinkin' Angry CD

(The Welch Boys - Drinkin' Angry CD - I Scream Records) Alright. Ännu ett gatpunkband från Boston med fyrklöverskomplex och bistra miner, som hattarna och mössorna med största sannolikhet kommer att omfamna och göra till sitt. Men innan publiken har fått bandet att framstå som ännu ett urvattnat flatcapprytt dussinband tänker jag fortsätta lyssna på den här plattan, eftersom den är riktigt bra! Lite som Dropkick Murphys kring The Gang's All Here men utan folkmusiken (tack och lov) - ganska överraskande med tanke på skivans omslag; en dödskalle med gubbkepa ovanpå en fyrlöver...

Bandet bildades 2004 av medlemmar ifrån bland andra The Blue Bloods och Slapshot, och det här är deras andra album, och den första bakantskapen jag gör med kvintetten. Droppbara referenser förutom det ganska givna Dropkick Murphys skulle kunna vara nordamerikanska "Oi!"-band som The Prowlers och Broken Heroes, och man kan också ana ett kryddmått lokaltypisk hardcore här och var. Refrängerna är av sedvanligt singalong-snitt, men är inte direkt sådana man hört hundra gånger förut. Favvolåtarna inkluderar rockiga Pervert (om Pete Townshend i The Who, trots barnrösterna), Transparent Man, My Own Creation, Stronger, Time Aint on Our Side, och Brassknuckle Boys-doftande Turn it Loose... det är inte lätt att välja mellan de hela 18 spåren. Det bjuds dessutom vidare på en hygglig cover av Anti-Nowhere League's Let's Break the Law.

Det här är lättlyssnad och schysst arbetarpunk, av ett slag som jag inte har kunnat uppskatta på många år. The Welch Boys' Drinkin' Angry är skivan som kanske får mig att ändra uppfattning om den amerikanska "streetpunk"-scenen igen.

Hej hej Galten i Royal Stakeout

Royal Stakeout har lyckats med sina föresatser, och släppte nyligen sitt debutalbum som visade sig vara en av de bästa svenska punkplattorna sedan 2000. I övrigt spelar de snart med Medborgargardet, Torpedo GBG, Bakers Dozen och Indecent Exposure i Norrköping. Paco ställde några väl valda till Galten (t.v. på bilden)

Ni har nyligen släppt ert debutalbum, hur känns det och hur tycker du att det tagits emot?

- Jo det känns skitbra, vi har väntat ganska länge på att släppa en fullängdare för vi ville att den skulle bli så bra det bara går och vi är väldigt nöjda med hur den blev. Målet var att göra en av de bästa svenska punkskivorna sedan 2000, om vi lyckats med det eller ej kan inte jag uttala mig om. Hur som helst så har responsen varit väldigt bra hittills, bortsett från en gammal vän till oss som tyckte den sög.

Hur kom dealen med Distroi till?

- Överenskommelsen med DistrOi! började när vi spelade på Klubb DistrOi! på Henriksberg GBG i september förra året. Jag kom bra överens med Luca och Fia känner vi ju båda sedan tidigare från diverse tillställningar. Vi gjorde en bra spelning och ett par dagar senare så ringde Fia och berättade att hon och Luca skulle starta ett bolag och undrade om vi var intresserade av att släppa något hos dem. Just då var det hela ganska lugnt och vi tänkte inte så mycket mer på saken, men sen började vi prata mer om det och till sist kom vi överens och vi bokade studion till första helgen i januari utan att ha alla låtar klara. Hade det inte varit för Fia och Luca så hade vi antagligen aldrig spelat in någon fullängdare.

Jag tycker själv att det låter en hel del Oxymoron, och öht mer europeiskt än amerikanskt, vad har de stora influenserna varit låtskrivarmässigt?

- Ja alltså när det kommer till låtskrivande, där jag och Gakk är de två mest aktiva i bandet så funkar det inte som så att vi går in i ett band och influeras till att skriva en liknande låt. Hade vi gjort det hade det låtit förjävligt eftersom han lyssnar på råpunk och jag lyssnar på Oi! När jag är inne i en låtskrivarperiod så lyssnar jag inte på musik överhuvudtaget. Det bara stör idéerna. De enda influenserna vi kan nämna är vänner, öl, gemenskap, att vara pank, ångest, kärlek och ilska. Det är därifrån det kommer. Klyschigt? Ja, men det är sant.

Ni spelar snart på PSTs evenmang i NKPG, vad har ni för förväntningar på den tillställningen? Är det något av de andra banden som spelar som ni ser fram emot att se?

- Det ska bli jävligt roligt! Denna gång får vi hoppas att folk är vakna tills banden har spelat så det inte blev som förra gången vi var i Norrköping. Folk betalade 250 spänn för att suga i sig så många smuggelöl som möjligt innan första bandet för att sedan däcka inne på stället. Lite butterix… -Det ska bli kul att se Indecent Exposure.

Vad sker härnäst med Royal Stakeout?

- Ja annars har vi väl mest småsaker att fixa. Luca och Fia har lite grejer på gång och vi hoppas att planerna de har ska gå vägen. Annars letar vi replokal i Malmö för vi pallar inte pendla sju mil upp till repan i Helsingborg när vi bor tre av oss tillsammans i lyan i Malmö. Tar för jävla mycket tid och ork… Vi håller på att trycka upp lite snygga tröjor för det måste man fan ha. Vi ska även försöka få fatt i någon som är intresserad av att göra en musikvideo, så om det är någon som läser detta och är peppad så kontakta oss gärna!

Hej

I mer än ett år har Punk & Oi! & Annat Skoj existerat, och detta firas med omlokalisering. Paco gjorde som exempelvis Sörling och bytte till Blogger av främst två anledningar: För det första är det, precis som nämnda Sörling påpekade iochmed sitt byte, mer lätthanterligt och enklare att göra det hela mer estetiskt tilltalande med Bloggers verktyg. För det andra är Paco en tönt som följer med strömmen och som kände sig ensam hos den tidigare värden. Annars intet nytt.


För att ta någonting med mig från http://punkochoi.blogg.se/ och inte starta med två tomma händer samlar jag i det här inlägget alla länkar till musik som Ville och Paco rekommenderat under det dryga året som bloggen hittills existerat:


Xtract - Blame it on the Youth EP: http://sharebee.com/e3d607be
Birthward 82 - Valda delar från Oi! Rare & Exotica och Killed By Death #40: http://sharebee.com/0de77a7a
Indecent Assault - Dawn of the Adroid Workers EP: http://sharebee.com/26e44746
Instant Agony - Fashion Parade EP: http://sharebee.com/3cd8cb14
Instant Agony - No Sign of Life EP: http://sharebee.com/a302eec0
Vaavi - S/T EP: http://sharebee.com/7970a946
Grazdanskaja Oborona (GrOb) - Blandade favoriter: http://sharebee.com/8564f460
V/A - Hilse LP/Valda låtar: http://sharebee.com/2ac0eab7
Naked - One Step Forward Towards Reality EP: http://sharebee.com/4fdba5a5
Panx Romana - Paidia Sta Opla LP/Valda låtar: http://sharebee.com/7fba9817
The Stress - Blandade favoriter: http://sharebee.com/2c5a8867
Charge - King's Cross EP: http://sharebee.com/d186291a
US Chaos - Eye for an Eye 7": http://sharebee.com/1a731de5
Kidnap - Il faudra bien qu´un jour tout change 7": http://sharebee.com/8d99b679
AK-47 - The Badge Means You Suck 7": http://sharebee.com/b3549173
Zounds - Can't Cheat Karma 7": http://sharebee.com/9684f4a6
Xpozez - Burntout Youth 7": http://sharebee.com/28de5fe5 och Instigators: http://sharebee.com/4233ac16
The Dicks - Dicks Hate the Police 7": http://sharebee.com/afa682b0
The Huns - Live at Palladium 1979: http://sharebee.com/e37149ed
V/A - Bloodstains Across Texas LP/Valda låtar: http://sharebee.com/a1f61e68
Riot Squad - Religion Doesn't Mean a Thing 7" & Fuck The Tories 7": http://sharebee.com/d2d90068
Subterfuge - Who's the Fool LP/Valda låtar: http://sharebee.com/e54208c6
Wild Youth - Valda låtar: http://sharebee.com/27e2e228
Split - Gundog/The Templars 7" - http://sharebee.com/27e2e228
Metal Urbaine - Panik 7": http://sharebee.com/dcbc10f3
Second Thought - Valda låtar: http://www.zshare.net/download/7224912532a951/
Östermalm Boys - Upperclass Rock'n'Roll: http://www.zshare.net/download/7225071db5e20f/
No Class - Rien a Faire 7" - http://sharebee.com/90de7035
Second Thought - Really Fast or Die EP - http://sharebee.com/400709ed
Sighstens Grannar - Den Moderna Tiden EP: http://sharebee.com/d39d354e
The Herberts - Oi! Generation: http://sharebee.com/d665bca0