Indecent Exposure, Bakers Dozen, Royal Stakeout & Medborgargardet/Torpedo GBG på PST/Black Horn, NKPG, 20081025

Lördagens PST-arr på Black Horn i Norrköping var en tillställning som verkligen höll vad den lovade. I trevligare lokaler än Peking Fanz' egna (men dessvärre med betydligt dyrare öl), gick en av årets två verkligt minnesvärda spelningstillfällen av stapeln:

Först ut att äntra scenen var det för kvällen återförenade Göteborgsbandet Medborgargardet, som lät bättre än vad jag kan minnas att de någonsin gjorde tidigare gånger jag sett dem. Ljudet var bra, och hitsen duggade tätt. Efter ett bra set annonserades Torpedo GBG, och Meborgargardet brände loss Torpedo-låten Nu Har Det Spårat Ur. Det visade sig att den ordinarie basisten (om jag uppfattade saken rätt) hade dubbelbokat giget i Norrköping samt en USA-vistelse, så gardet bytte bara namn, vilket inte påverkade Torpedos sound nämnvärt eftersom Emil frontar båda banden, och soundet är snarlikt dem emellan.

Förväntningarna var höga på skånska punkjävlarna Royal Stakeout, som lyckats debutera så snyggt på fullängdsformat nu i år. Bandet var också bättre än någonsin, vilket inte vill säga lite, då Stakeout i allmänhet är betraktade som en utomordentlig liveakt. Hitlåtarna staplades på varandra; Army, Mainstream Civil Class, Problem, PC Punks, Streetfight, Partystarter och avslutningsvis nya allsångsfavoriten Skåneland framförda av en flock gäss i högform var bara de värda varenda öre som inträdet kostade.

Den hårdföra skinheadmusiken stod skotska Bakers Dozen för. Jag ska inte ljuga och säga att jag är så speciellt inlyssnad på Bakers - äger bara Storm of Discontent-skivan - men jag tyckte faktiskt det var riktigt bra! Förutom helt ickeoriginella coverval signerade Cock Sparrer och 4-Skins levererade de sin drivna, tunga så kallade Oi! med såväl känsla som pondus.

Sist men inte minst stod Indecent Exposure på scenen igen; den första svenska på många år. Kopior av flyern från sist det begav sig cirkulerade i lokalen och i färdmedlen till Norrköping, och en snabb blick på den line-upen talar nog sitt tydliga språk om på vilket sätt skinheadscenen har förändrats (och i något fall inte har förändrats) sedan dess. Rykten som cirkulerat om att detta skulle vara den här sättningens sista gig tillsammans dementerades bestämt av basisten, som i rökrutan utanför Black Horn ansattes hårt av beundrande skinheads från Knäckebrödhult. Bandet öppnade starkt med Riots, och rev sedan av ett grymt set uppblandat med nån 4-Skins-cover.

Sammanfattningsvis kan jag upplysa er som stannade hemma om att ni i allra högsta grad missade något. Stämningen var riktigt bra, och alla fyra (eller fem) banden gjorde riktigt, riktigt bra ifrån sig. Det var länge sedan jag var på en sån helgjuten spelning! Stort tack till Pretty Shitty Town och Peking-gänget samt kvällens grymma band för att ni ser till att det händer intressanta grejer i Sverige! Tack också till alla vänner man inte träffar så ofta som man skulle önska, men som man får äran att dricka en öl och prata strunt och viktigheter med vid sådana här tillfällen.