Epidemics - Waking Up the Dead LP

(Epidemics - Waking Up the Dead LP - Ny Våg Records/Dirty Faces) Det hade varit lättare att tycka om den här plattan om inte det jävla bolaget hade varit så jääävla anspråksfulla, för att inte säga pretentiösa, i sina försök att höja Epidemics till skyarna. Nu gillar jag skivan riktigt mycket ändå, men ärligt talat får jag lätta kräkkänslor av pressreleasen. Eller vad sägs om det här:

”’Waking Up the Dead’ är den där punkplattan som kommer att få tonåringar att färga håret, skriva på sina Converseskor (WTF, vaddå converse?? Vaddå skriva på skorna??/Paco), skolka från skolan och göra något vettigt med sina liv.”

Eller som när de droppar referenser och förklarar spår för spår innan man hunnit sätta nålen i plasten, utifall man inte skulle höra de "självklara" influenserna eller missuppfatta ambitionen: ”Varje låt på ’Waking Up the Dead’ spelas med lika mycket glädje som desperation och jävlaranamma. Öppningsspåret ’No Good Advice’ för både musikaliskt och textmässigt tankarna till Sex Pistols (där skulle jag säga Skrewdriver – åtminstone musikaliskt – men ursäkta mig då/ Paco). ’Wake Up and Scream’ är lika mycket explosiv hardcore i rasande tempo som en känga åt ’det nya Sverige’. ’Never Grow Up’ är en Billy Idol-doftande poppunkpärla med…”

Och bla bla bla, så där fortsätter det ett bra tag. Och Epidemics är så fucking äkta och bla bla bla. Jag svär, wallah, om någon av bandets medlemmar är aktiv inom skivbolaget och har varit medförfattare till det här release/info/fjäskar-Fredde-bladet är det vidrigt självbelåtet. Det är illa nog som det är – de borde låtit plattan och musiken tala för sig själv istället, vilket den gör alldeles utmärkt! Svinfin punkrock med stänk av brittiskt 70-tal, amerikansk KBD och med riktigt bra melodier och medryckande refränger. Hade jag varit lite mer tjenis med skivan skulle den hamna på min årsbästa-uppräkning.